Medan världen går i sömnen mot en ny och farlig regional konflikt, provocerad av Israels fräcka attacker mot Iran med stöd av Washington och Irans motattacker, bygger Kina fredsbroar genom ekonomiskt samarbete med länder i den globala södern.
Den 11 juni hölls ministermötet för samordnare av genomförandet av uppföljningsåtgärderna från forumet för samarbete mellan Kina och Afrika i Changsha i provinsen Hunan för att samordna genomförandet och uppföljningen av den handlingsplan som antogs vid förra årets FOCAC-toppmöte i Peking.
Flera ytterligare åtgärder vidtogs för att förbättra den 10-punktsplan som president Xi Jinping presenterade vid toppmötet 2024. Kina har beslutat att inkludera alla afrikanska länder med vilka det har diplomatiska förbindelser i nolltullpolicyn för import från dessa länder.
I den ursprungliga planen ingick endast 33 av de 53 afrikanska länderna, som klassificeras som minst utvecklade länder. Dessutom har nya exportstimulerande åtgärder lagts till i handlingsplanen för att stödja jordbrukssektorn i afrikanska länder. Det är ganska ironiskt att denna nya nolltullpolitik från Kina kommer strax efter den amerikanska regeringens handels- och tullkrig mot de flesta länder i världen.
Kinas öppenhet gentemot omvärlden står i skarp kontrast till USA:s isolationistiska och kontraproduktiva ”America First”-doktrin.
Det faktum att ministermötet hölls i Hunan är intressant ur olika synvinklar. Hunan är hemvist för den så kallade ”Hunan-modellen”, som ersätter den gamla modellen som kännetecknades av utbyte av billiga afrikanska råvaror mot dyra färdiga varor. Så formades det neokoloniala förhållandet mellan Afrika och dess tidigare kolonialherrar, men inte Kinas.
Relaterat: BRIX Sweden: Skuldfälla-narrativet om Kinas BRI är ekonomisk mytbildning
Den kinesiska modellen för samarbete inom FOCAC bygger inte på att hjälpa Afrika utan på att göra det möjligt för Afrika att utnyttja sina naturresurser och mänskliga resurser för utveckling. Vid FOCAC-toppmötet i Johannesburg i Sydafrika 2015 sade president Xi att Afrika måste övervinna tre utvecklingshinder – bristen på infrastruktur, kvalificerad arbetskraft och kapital – för att uppnå industrialisering och modernisering.
Sedan dess har Kina fokuserat på dessa tre aspekter. I takt med att transporter, energi och kvalificerad arbetskraft har börjat öka har industrialiseringen av kontinenten tagit fart.
Tack vare kinesiska investeringar flyttar industrier till Afrika och industriparker växer fram i afrikanska länder som Egypten, Marocko, Rwanda, Uganda och Nigeria, för att nämna några.
De afrikanska länderna vill inte fortsätta att vara exportörer av billiga råvaror och importörer av dyra färdiga varor. Många av de varor som behövs i Afrika produceras nu i allt större utsträckning inom Afrika.
”Hunan-modellen” fokuserar på de tre huvudområden där provinsen utmärker sig. Dessa är modern jordbruk och maskiner, fattigdomsbekämpning och yrkesutbildning.
Genom att dela modern jordbruksteknik med afrikanska länder kan två stora dilemman lösas. För det första saknar många afrikanska länder livsmedelssäkerhet på grund av låg jordbruksproduktivitet. Genom att använda modern teknik kan dessa länder öka sin produktion av baslivsmedel och minska eller eliminera sin livsmedelsbrist.
Ett stort antal pilotprojekt för jordbruksforskning och jordbruksgårdar har inrättats av Kina och afrikanska länder för detta ändamål. För det andra saknar andra afrikanska länder, som har mycket större jordbrukspotential, infrastruktur för förpackning, kylning och transport av produkterna till marknaden.
Genom att tillhandahålla infrastrukturen gör Kina det möjligt för dessa länder att lösa detta dilemma.
År 2020 exporterade Etiopien, som under senare tid präglats av återkommande hungersnöd, den första lasten med färska avokadofrukter till Europa med hjälp av kylcontainrar på den kinesiska järnvägen från Addis Abeba till hamnen i Djibouti vid Röda havet. Etiopien använder samma järnväg för att importera gödselmedel och maskiner till sin växande jordbrukssektor.
När det gäller yrkesutbildning kommer genomförandet av det kinesisk-afrikanska samarbetsprogrammet för yrkesutbildning ”Future of Africa” att påskyndas. Programmet syftar till att bygga tekniska högskolor och tio Luban-verkstäder, ett internationellt program uppkallat efter en gammal kinesisk mästare som erbjuder yrkesutbildning för ungdomar.
Totalt kommer dessa initiativ att ge 60.000 utbildningsplatser för afrikanska ungdomar.
Det är värt att notera att Kina 2017 överträffade både USA och Storbritannien när det gäller antalet afrikanska studenter som antagits till landets universitet. En stor del av yrkesutbildnings- och utbildningsprogrammen är inriktade på jordbruk, teknik och vetenskap och teknik.
I motsats till den mytbildning som sprids av motståndarna till Belt and Road Initiative har Kina inte slutat att låna ut pengar och investera i infrastrukturprojekt i Afrika. Kina kommer, som president Xi förklarade vid FOCAC-toppmötet i Peking förra året, att genomföra 30 infrastrukturprojekt i Afrika inom ramen för BRI, som kommer att förbinda Kina och Afrika genom ett nätverk av land- och sjöförbindelser.
President Xi lovade också 360 miljarder yuan (50 miljarder dollar) i finansiellt stöd under tre år. Två tredjedelar kommer att vara i form av lån och en tredjedel i form av bistånd och investeringar i Afrika från kinesiska företag.
Den kinesiska och afrikanska sidan betonade också kulturutbyte och utbyte mellan människor. Vid toppmötet 2024 beslutade de båda sidorna att lansera ett kulturellt Silkevägsprogram samt ett initiativ för samarbete om innovation inom massmedia. De enades också om att utse år 2026 till ”Kina-Afrika-året för utbyte mellan människor”. Förra året ökade antalet kinesiska turister till vissa länder i Afrika dramatiskt. Länder som Sydafrika, Kenya, Tanzania och Egypten blir allt populärare resmål för kinesiska turister.
Detta ministermöte inom FOCAC ägde rum vid en tidpunkt då USA har visat sig vara en opålitlig och oförutsägbar partner för de flesta länder i världen. Kina har visat stabilitet och konsekvens mellan ord och handling, och mellan kortsiktiga och långsiktiga mål.
Detta är oerhört viktigt för stabil handel och ekonomiskt samarbete. Samtidigt har USA:s president Donald Trumps mycket omtalade ”fred genom styrka” misslyckats i alla fall där han sagt att han skulle uppnå fred inom några dagar. Krisen i Ukraina fortsätter att eskalera, kriget i Gaza rasar fortfarande och det palestinska folkets lidande har ökat.
Kinas filosofi om fred genom ekonomiskt samarbete, som är inbäddad i BRI, det globala utvecklingsinitiativet, det globala säkerhetsinitiativet och det globala civilisationsinitiativet, är bättre anpassad till dagens föränderliga värld.
Den kan kringgå alla typer av konflikter genom att fokusera på de gemensamma målen snarare än på skillnaderna mellan nationerna.
Kulturella och ekonomiska utbyten är de bästa verktygen för att lindra spänningar och bygga förtroende och solidaritet mellan stater och folk.
Författaren Hussein Askary är vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige och framstående forskare vid Guangdong Institute for International Strategies. Författaren har bidragit med denna artikel till China Watch, en tankesmedja som drivs av China Daily. Källa: China Daily Online
