Sverige går just nu på knäna. Lågkonjunktur, stigande arbetslöshet och utan någon egentlig tillväxt i ekonomin. I detta kritiska läge väljer Sveriges regering att skänka 8.2 tusen miljoner kr till Världsbanken för att bekämpa fattigdomen i världen och naturligtvis helt utan att veta vart pengarna tar vägen.
Man kan fundera på vilka knappar WB trycker på för att få detta att hända.
Majoriteten av Världsbanken ägs och kontrolleras naturligtvis av amerikanska intressen. Banken har sedan den instiftades använts av, främst USA och dess multinationella företag, för att låna ut pengar till fattiga länder med de naturtillgångar de är intresserade av.
De övertygar regeringen i det utvalda landet att de behöver lån till stora infrastrukturprojekt för att kunna utvinna sina naturtillgångar i form av tex olja, litium eller andra åtråvärda råvaror.
Lånen görs så stora att landet i fråga aldrig kommer kunna betala tillbaka dem och istället får de släppa iväg sina naturresurser som avbetalning och sim salabim har man tagit kontroll över både landets naturtillgångar och dess regering och därmed försäkrat sig om landets röst i FN utan att att behöva avfyra ett enda pistolskott ens. Så mycket för den fattigdomsbekämpningen.
Världsbanken skapades 1944 av jesuiternas generalsekreterare och hans advokat Ferdinand Marcus och har sedan dess främst använts för att bygga upp USA:s hegemoni under förevändningen att bekämpa fattigdom och främja en hållbar utveckling i fattiga länder.
Allt finns att läsa i John Perkins bok ”The Confession of an Economic Hitman”. Det finns också flera videor på YouTube och Rumble för den som inte orkar läsa boken.
Det är till denna organisation som svenska skattebetalare nu ska hosta upp 8,2 tusen miljoner kronor och detta under en brinnande lågkonjunktur och stigande arbetslöshet. Pengarna hade tex räckt för att driva vidare Sollefteå sjukhus i 190 år!
Undrar just vilka ”kickbacks” som väntar Ulf Kristersson och hans närmaste efter att deras politiska karriärer är över. Det är lätt att vara flott med andras pengar och som vanligt sätter inte regeringen Sverige och dess medborgare först.
Text: Ulf Gabrielsson, fd Strids- och civilpilot
