Jag är lärare och undrar om politiker och andra beslutsfattare har koll på vad man önskar att uppnå innan man startar det femåriga megafortbildningsprojekt som hela svenska skolan står inför? Skolan möter stora samhällsförändringar, men den största utmaningen är att lära barn hur de gör när de inte fattar.
Text: Jesper Billing, lärare | Texten är korrigerad kl 18:33
Aldrig tidigare har så mycket information funnits tillgängligt som idag, och med AI som redan kan analysera och svara på avancerade frågor på nolltid kommer utvecklingen sannolikt att explodera och vidareutveckla olika kunskapsområden mycket snabbare än tidigare.
Samtidigt är AI inte bättre än hur väl du kan ställa och precisera dina frågor samt hur väl du sedan kan tolka, analysera och förstå svaret, när det gäller kunskapsinhämtning.
Det är ett stort paradigmskifte som hela vårt samhället står inför och det kommer att omforma samhället i grunden ganska snabbt. Vad blir kontentan av detta, vilken kunskap och vilka färdigheter kommer att vara avgörande för att lyckas med sina studier och även senare i arbetslivet? Detta är rimligtvis skolans bildningsuppdrag.
Förutom vilka ämnen och vilket innehåll vi ska lära ut finns det en grundläggande kunskap som ingen mig veterligen i svenska skolan ordentligt lär sina elever och det är hur lyckas eleverna egentligen med studierna?
Om vi inte på ett någorlunda enkelt sätt kan förklara för eleven exakt hur de går tillväga för att hantera en situation av icke-förståelse kommer detta ambitiösa projekt inte att lyckas med sitt uppdrag. Om elever saknar kunskap om vad som hindrar deras förmåga till förståelse, kommer de fortsatt att ha stora svårigheter i skolan.
Skolan lär väl ändå ut hur man lär sig? Om så vore fallet, ge i så fall eleven instruktioner i exakt hur de kan göra när de inte förstår, något som måste fungera oberoende av ämne, alltså generella metoder som fungerar oavsett vad de studerar. Jag vågar påstå att skolan generellt inte lär ut detta tänkande.
Det finns ju självklart många olika sätt att lära sig på, men det finns inte många olika anledningar till att man inte förstår.
Så länge man överlåter till eleverna hur man lär sig, och skolan fortsätter att uppfinna den ena efter den andra studietekniken, kommer skolan endast göra små framsteg. Anledningen är att studietekniker sällan svarar konkret på hur elever kan lösa sin icke-förståelse.
Att läsa mer, läsa om och om igen, memorera, att lyssna på texten och plugga mer löser ju nästan aldrig en icke-förståelse. Försöker elever memorera innan de ens fattat texten blir det svårt, förståelsen vacklar och minnet sviktar snabbt efter avlagt prov.
De flesta av skolans utmaningar kan härledas till okunskap kring detta grundläggande faktum: Hur gör jag när jag inte förstår?
Som det är nu är metoden för de flesta eleverna att fråga läraren, en kompis eller en förälder, och kanske få lite ”strukturhjälp”.
Sedan finns problemet: hur många elever frågar egentligen om hjälp när de behöver den, och räcker man till som lärare med att hjälpa elever, vilka alla har olika behov?
I klasser där uppemot hälften av eleverna har individuella anpassningar blir det smått ogörligt att hinna med eller hålla i huvudet alla dessa olika individanpassningar. Så det blir då till att hitta generella metoder som många har nytta av.
Det kan vara tillräckligt komplicerat att genomföra alla dessa anpassningar i helklass, och när man som lärare undervisar flera hundra elever är det en stor utmaning nog att lära sig alla namnen på eleverna.
Att känna eleverna är en viktig del av lärarrollen för att lyckas. Om man räcker till som lärare beror i hög grad på hur väl eleverna i klassen vet hur man tacklar något som först är svårt och okänt, till exempel genom att dela upp läroprocessen i lagom stora, men mindre och lättbegripliga steg, där varje nytt steg bygger på det föregående.
En sak är säker, i en grupp med många elever som inte ens förstår att de inte förstått, som inte vågar fråga om hjälp i helklass, eller som har tröttnat för att de ändå inte förstått (trots att man förklarat för tredje gången) och därför känner sig dumma, då räcker man inte till som lärare med att försöka hjälpa alla.
Studiero
Självklart uppstår det lätt oro när eleverna har svårt för att hänga med. Vissa sätter i system att störa för att dölja ett behov av hjälp, speciellt när man frågat flera gånger. Vissa elever kan redan i tidig ålder ha fått kämpa med att hänga med. De har frågat och frågat och ändå inte fattat förklaringen och därför gett upp.
Vissa elever tror att de inte har anlag för att lära sig. Det har dock väldigt lite att göra med anlag. Så klart finns andra faktorer som till exempel mobbning, men studieron skulle avsevärt förbättras om eleverna vet hur de kan studera framgångsrikt.
I klasser med mycket utmaningar kan läraruppdraget lätt övergå till någon slags ”polisverksamhet” för att bevara studieron. Behovet av bestraffning som utvisning, kvarsittning och avstängning blir då användbara verktyg för att bevara studieron.
Kontakt med vårdnadshavare efter incidenter kan stundvis hopa sig och kräver då inte sällan en extra kraftansträngning. Är man sedan trött som resultat av detta arbete blir det ännu lättare för eleverna att utnyttja tillfället och utmanar studieron. Det gäller att ständigt vara allert, men det är lättare sagt än gjort.
Anledningen till att undervisningen, speciellt i vissa grupper, är en stor utmaning, beror framgent på tillämpade undervisningsmetoder, strukturer och ledarskap, men när pusselbiten ”hur gör jag när jag inte fattar” inte grundligt lärts ut bland lärare och elever, saknas det mest grundläggande verktyget och många av de nuvarande svårigheterna kommer därmed att kvarstå.
När många elever inte hänger med lutar man sig gärna mot att hålla längre genomgångar, eftersom lärarna ofta har för stora elevgrupper för att kunna hinna med att hjälpa alla individuellt, men många elever säger att de inte gillar långa genomgångar. När jag haft en genomgång på 10 minuter tycker ganska många elever att det är en för lång genomgång.
Tålamodet och uppmärksamheten från många elever idag är ganska kort. Att förklara för alla elever i en grupp löser sällan situationen för alla, särskilt när många elever bara kan fokusera under en kort tid.
Problematiken med gemensamma genomgångar är att eleverna ofta är så olika långt komna i sitt lärande. I brist på att kunna hjälpa varje individ på sin respektive nivå är vi lärare ändå ofta hänvisade till gemensamma genomgångar, särskilt när många elever har svårt att på egen hand läsa och förstå. Ibland har de ”stängt av” innan man ens sagt något.
Jag har sagt till eleverna att när många väljer att inte lyssna aktivt under genomgången och fråga direkt när man inte förstår, kommer det senare att ta alltför lång tid för mig att hjälpa alla som har behov av hjälp. Det kan då leda till irritation och att studieron minskar.
Bara för att förtydliga så har jag under samma genomgång många elever som uttryckt att mina genomgångar är mycket tydliga och begripliga, men trots det finns det några elever som inte alls fattat. Inte sällan beror det på att just dessa elever istället för att lyssna aktivt har kopplat av och ”zoomat” ut. Vissa elever har impulsen att stänga av, trots att jag ofta kortat ner genomgångarna till max 10 minuter.
Personligt syfte
Det kan finnas olika skäl till svårigheter att orka koncentrera sig på vad läraren säger. Ibland handlar det om att elever inte ser någon nytta med att lära sig. Det gäller alltså att få varje elev att finna ett personligt syfte med studerandet, annars bryr de sig inte speciellt mycket, eller så studerar de kanske bara för betygets skull.
Att ha ett personligt syfte med att lära sig är avgörande för om man lär sig något.
Språket är vårt medel för kommunikation mellan varandra. När även vanliga svenska ord är okända eller missförstådda är det lätt att den hjälp vi lärare försöker ge eleverna ändå inte når fram, speciellt om varken eleven eller läraren är medvetna om problemet.
Att gå igenom och förtydliga nya begrepp är en nyckelfaktor för att lyckas få eleverna att förstå, men de behöver även lära sig att använda begreppen. Det gör de enklaste genom att först tala om vad det betyder med egna ord (efter att ha läst eller hört betydelsen) och sedan bilda egna meningar med ordet till dess att det sitter.
Sammanfattningsvis
Det som saknas inom utbildning är en insikt om vad som förhindrar förståelse. Elever behöver metoder för att verkligen kunna förstå på riktigt och på djupet.
Om skolan lär ut exakt hur de kan lyckas med studier, skulle det i sig vara en tillräckligt betydande förändring för att sätta Sverige på kartan. Nu uppnås inte bara bra betyg utan vi får även en utveckling där elever uppnår förmågan att tillämpa de kunskaper som de faktiskt har förvärvat.
Det är den saknade pusselbiten i skolan – hur gör man när man inte fattar?
I övrigt är vi ju långtifrån fullärda när skolan slutar. Vi står inför ständiga utmaningar och därmed nödvändigheten till fortsatt kunskapsinhämtning, vilket senare i livet och i högre grad sker på egen hand.
Jag hoppas att vi som skola, inom all utbildning, kan lära ut fungerande metoder för framgångsrika studier. Då ger vi alla elever en chans att lyckas.
Text: Jesper Billing, lärare
Relaterat i NewsVoice
- Björn Backengård: Skolreform – Så här bör skolan förändras
- Stig Sunström: Det är dags för en certifiering av skolan
- Leif Sundsvik, Stig Zandrén: Kalkyl på vad det kan kosta att förändra den svenska skolan
- Harriet Larsson: Svenska skolan förvandlas till en institution för idioter –
