Richard D. Wolff: Därför provocerar Europas ledare fram ett krig med Ryssland

Torkild Berglund Torkild Berglund, civilekonom, egenföretagare, affärsutvecklare, PR. Han har tidigare bott i Sverige och Norge. Nu bosatt i Costa Rica (Spiritum.se).
publicerad Idag 11:43
- av Torkild Berglund
Richard D. Wolff
Richard D. Wolff | Bild: NewsVoice AI

Den amerikanske nationalekonomen och professorn Richard D. Wolff presenterar en analys av Europas konfrontativa hållning, som kan leda till ett krig med Ryssland.

I stället för att främst förklara utvecklingen utifrån säkerhetspolitiska överväganden argumenterar Wolff för att den bottnar i Europas långsiktiga ekonomiska nedgång, förändrade maktförhållanden mellan USA, Europa och Kina samt de politiska konsekvenserna av att USA gradvis dragit sig tillbaka från sin tidigare roll som Europas beskyddare.

Wolff sätter dagens geopolitiska utveckling i ett historiskt perspektiv som sträcker sig från kolonialismens sammanbrott efter andra världskriget, via det kalla kriget och NATO:s expansion österut, till dagens ekonomiska konkurrens med Kina och kriget i Ukraina.

Enligt Wolff står Europa inför ett vägval där ökade försvarsutgifter, minskad ekonomisk konkurrenskraft och ett förändrat förhållande till USA driver fram en ny politisk och militär strategi där ett krig med Ryssland ingår.

Nedan följer en sammanfattning av Richard D. Wolffs artikel Why Europe’s Leaders Provoke War with Russia, ursprungligen publicerad den 21 juli 2026 på Democracy at Work.

Professor Richard D. Wolff är en amerikansk nationalekonom, professor emeritus i nationalekonomi vid University of Massachusetts Amherst samt gästprofessor vid New School i New York. Han har under mer än fyra decennier forskat om kapitalism, ekonomiska kriser, globalisering, klassanalys och alternativa ekonomiska modeller.

Wolff är författare till ett flertal böcker, en internationellt välkänd samhällsdebattör och medgrundare av organisationen Democracy at Work, där han regelbundet publicerar analyser om ekonomi, geopolitik och internationella samhällsfrågor.

Richard Wolff utgår från frågan varför Europa, som efter det kalla krigets slut levde i över trettio år utan ett direkt militärt hot från Ryssland, idag tycks förbereda sig för ett omfattande krig. Han menar att svaret inte främst finns i de senaste årens händelser utan i Europas långsiktiga ekonomiska och politiska utveckling sedan andra världskriget.

Europas långvariga nedgång

Enligt Wolff har Västeuropa befunnit sig i en kontinuerlig nedgång sedan andra världskrigets slut. Två världskrig förstörde de europeiska stormakternas ekonomiska styrka och ledde till att deras kolonialimperier upplöstes. Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland och andra europeiska makter förlorade successivt kontrollen över sina kolonier när självständighetsrörelser växte fram.

Kolonierna hade enligt Wolff varit avgörande för Europas ekonomier genom att förse dem med billiga råvaror, arbetskraft och stora marknader. När kolonialväldena föll samman förlorade de europeiska ekonomierna en viktig grund för sin tidigare tillväxt och sitt internationella inflytande.

USA tar över Europas roll

Efter andra världskriget övertog USA rollen som den dominerande kapitalistiska stormakten. Amerikanska företag etablerade sig snabbt i många av de tidigare kolonierna, dollarn blev världens ledande valuta och USA byggde upp institutioner som NATO, IMF och Världsbanken.

Europa accepterade enligt Wolff en roll som USA:s juniorpartner. USA garanterade Europas säkerhet genom NATO medan de europeiska länderna kunde hålla relativt låga försvarsutgifter och i stället bygga upp omfattande välfärdssystem. De pengar som annars hade gått till militären kunde användas till sjukvård, utbildning, pensioner och andra sociala reformer.

Samtidigt följde Europa i stort USA:s utrikespolitik under det kalla kriget och deltog i den gemensamma strategin att begränsa Sovjetunionens och kommunismens inflytande.

Kalla kriget formade Europas politik

Wolff beskriver hur både USA och Västeuropa kombinerade två strategier under kalla kriget.

  • Den första var att bygga ut välfärdsstaterna för att minska arbetarklassens intresse för socialism och kommunism. Genom sociala reformer förbättrades levnadsstandarden samtidigt som den kapitalistiska ekonomin kunde bevaras.
  • Den andra strategin var att begränsa vänsterns politiska inflytande. I USA tog detta sig uttryck i McCarthy-eran och omfattande kampanjer mot kommunister och socialister. Europa genomförde inte lika omfattande utrensningar, men de flesta västeuropeiska länder anslöt sig till NATO och anpassade sin utrikespolitik efter USA:s strategi gentemot Sovjetunionen.

Under många år blev det svårt för europeiska politiker att göra karriär om de inte stödde denna transatlantiska ordning.

Nya ekonomiska utmaningar

Efter Sovjetunionens fall hoppades Europa på en ny period av ekonomisk expansion. NATO och EU utvidgades österut samtidigt som de tidigare öststaterna integrerades i västeuropas ekonomi.

Samtidigt växte Kina snabbt fram som en global ekonomisk stormakt. Kinesisk industri började konkurrera med både europeiska och amerikanska företag på världsmarknaden. Europa förlorade gradvis marknadsandelar samtidigt som den ekonomiska tillväxten avtog.

För att upprätthålla tillväxten använde Europa enligt Wolff flera olika metoder: återuppbyggnaden efter kriget, ökad konsumtion finansierad med krediter, invandring som tillförde billig arbetskraft samt ekonomisk integration av Östeuropa. Dessa åtgärder kunde dock inte fullt ut kompensera för den långsiktiga nedgången.

Trumps förändring av relationen mellan USA och Europa

En central del av artikeln handlar om Donald Trumps politik.

Wolff menar att Trump bröt med den överenskommelse som präglat relationen mellan USA och Europa sedan 1945. Genom tullar på europeiska varor, krav på ökade europeiska försvarsutgifter och minskat amerikanskt stöd till Ukraina visade USA att Europa inte längre kunde räkna med samma skydd som tidigare.

Trump krävde dessutom att Europa skulle köpa stora mängder amerikansk flytande naturgas (LNG) och investera betydande belopp i USA. Wolff beskriver detta som att Europa tvingades betala ett slags tribut till USA för att upprätthålla relationen.

När USA samtidigt drog ned sitt engagemang i Ukraina, blev kriget enligt Wolff i allt högre grad ett europeiskt projekt.

Energi och ekonomisk press

Kriget i Ukraina fick också stora ekonomiska konsekvenser.

De ekonomiska sanktionerna mot Ryssland och förstörelsen av Nord Stream-ledningarna innebar att Europa förlorade tillgången till billig rysk naturgas. Länder som Tyskland tvingades köpa betydligt dyrare energi från andra leverantörer, framför allt USA.

Samtidigt fortsatte konkurrensen från Kina att öka och både Kina och USA låg före Europa när det gällde teknisk utveckling och innovation. Detta bidrog enligt Wolff till att Europas industriella konkurrenskraft försvagades ytterligare.

Europas ledare hamnar i ett dilemma

Wolff menar att Europas ledare nu står inför flera samtidiga problem.

De måste bygga upp ett betydligt starkare eget försvar eftersom USA inte längre vill bära huvudansvaret. Samtidigt försvagas ekonomin, välfärdssystemen blir allt dyrare och statsskulderna ökar.

Pengarna till upprustningen måste därför enligt honom tas från andra delar av statsbudgeten. Han nämner minskade satsningar på sociala program, ökad statlig upplåning och i vissa fall högre skatter för befolkningen.

Detta riskerar att skapa ett växande missnöje bland väljarna, särskilt om levnadsstandarden försämras samtidigt som försvarsutgifterna ökar kraftigt.

Richard D. Wolff: Varför provocerar Europas ledare fram ett krig med Ryssland?
ÖB om Gotland och Ryssland | Källa: Expressen

Ryssland blir den samlande fienden – Gemenskap genom krig

Enligt Wolff försöker Europas ledare hantera denna situation genom att lyfta fram hotet från Ryssland.

Han menar att Ryssland framställs som ett existentiellt hot mot Europa och att detta används för att motivera en omfattande militär upprustning. Genom att betona den yttre faran kan regeringar lättare få stöd för att omfördela resurser från välfärd till försvar.

Wolff anser att denna strategi också syftar till att stärka den politiska sammanhållningen och minska fokus på Europas inhemska ekonomiska problem.

Ett framtida ekonomiskt perspektiv

Författaren menar vidare att vissa europeiska ledare ser möjligheten att ett framtida försvagat eller uppdelat Ryssland skulle kunna skapa nya ekonomiska möjligheter för Europa.

Han beskriver detta som en möjlighet att få tillgång till stora naturresurser, råvaror, mark och nya investeringsområden som skulle kunna bidra till att återuppliva Europas ekonomi. Han jämför detta med hur europeiska makter tidigare expanderade genom kolonialism.

Politiska konsekvenser

Wolff menar att Europas traditionella mittenpartier riskerar att förlora stöd från två håll. Nationalistiska partier kritiserar dem för att under lång tid ha gjort Europa beroende av USA.

Vänsterpartier kritiserar dem för att prioritera militär upprustning framför social välfärd och för att fortsätta en politik som gynnar kapitalet framför arbetstagare.

Enligt Wolff innebär detta att Europas politiska landskap håller på att förändras i grunden.

Risken för ett krig med Ryssland

Artikeln avslutas med en varning för att konflikten i Ukraina kan utvecklas till en större konfrontation mellan de två framväxande maktblocken: Kina och Ryssland på den ena sidan samt USA och dess allierade på den andra.

Wolff framhåller särskilt risken att ett krig med Ryssland skulle kunna eskalera till användning av kärnvapen om någon av parterna upplever sin existens hotad.

Som alternativ förespråkar han en förstärkning av internationella institutioner och ett ökat globalt samarbete för att minska risken för ett tredje världskrig.

 

Relaterat

Donera till NewsVoice