Christian Pavón (
Christian Pavón på NewsVoice intervjuade Maria Rennerstam, socialarbetaren som straffades för att hon tillämpade samma krav på alla folkgrupper.
Rennerstam jobbade som socialsekreterare i Skurups kommun. När hon följde lagen och ställde lika höga krav på alla, blev hon uppläxad, mobbad och utfryst för att hon följde lagen och Socialstyrelsens egna riktlinjer.
Maria dömdes även i en rättsprocess. En NewsVoice-dokumentär ger en obehaglig inblick i myndighetssveriges skuggsida.
Rennerstam skrev boken: En socialarbetares bekännelser
Christian Pavón: Hur hamnade du i denna situation, Maria? Vad var det som gjorde att socialtjänsten i Skurup blev arg på dig?
Maria Rennerstam: Jag upptäckte redan första arbetsdagen att det skedde medvetna felutbetalningar av försörjningsstöd. Föregående handläggare godkände att man inte följde Socialtjänstlagen fullt ut: man krävde inte in:
- Bakkontoöversikt.
- Ofullständiga bankkontoutdrag.
- Man nöjde sig med att klienter som stod till arbetsmarknadens fulla förfogande endast sökte mellan 5 och 7 jobb i månaden.
På andra socialkontor har man krävt minst 20 jobb i månaden. Min enda gissning är att missnöjda klienter har rätt att anmäla socialkontoret till:
- Inspektion för Vård och Omsorg (IVO).
- Diskrimineringsombudsmannen.
- Socialförvaltningschefen.
När jag började rätta till felutbetalningarna och tillämpa socialtjänstlagen ringde tre av mina totalt 60 klienter till den nyanställde chefen och klagade på mig. De hade uppburit försörjningsstöd utan avbrott i 21, 20 respektive 10 år och påstod att jag hade varit aggressiv.
Eftersom telefonsamtalen inte spelades in blev det ord mot ord. Jag blev anställd på goda referenser och hade samtalen varit inspelade så hade jag haft kvar jobbet. Jag blev av med mina klienter och placerades som straff i arkivet. En kollega tog över samtliga 60 klienter. När samma klienter nu ringde till chefen för att klaga på den nya handläggaren och jag påpekade detta, var det då jag blev utköpt.
Du berättade för mig att dina överordnade tycker att du ställde för höga krav på klienterna. Kan du berätta mer om det?
Efter att jag fick hot från chefen om att hon inte ville ha fler klienter som ringde och klagade, så var jag rädd och kände mig tvungen att spela in vårt andra möte. Under detta inspelade möte får jag till mig att jag:
- Inte får ha för höga förväntningar på klienterna.
- Att jag måste gå i allians med klienterna.
- Jag får inte pressa klienterna.
Jag ställde då frågan hur jag skulle kunna fatta rättssäkra beslut om jag först måste vinna varje klients förtroende innan jag ens kan ställa dessa grundläggande krav. Jag hade 60 klienter och det tar tid att bygga upp ett förtroende. Under tiden skulle försörjningsstöd ändå betalas ut utan att det underlag som krävdes hade kommit in.
Chefen svarade att jag lade ord i hennes mun och att hon aldrig hade sagt att jag inte skulle vara rättssäker, utan att jag gick för snabbt fram. När jag frågade hur jag skulle arbeta i praktiken fick jag inget svar. Det var de två övriga cheferna som var närvarande på mötet som legitimerade att min närmaste chef inte svarade mig.
Det mest sårande var facket Visions agerande. Vision hade inga problem med att varje månad ta medlemsavgiften direkt från min lön.
Avgiften drogs automatiskt innan lönen ens kom in på mitt konto, men när jag stod ensam och behövde fackets stöd fick jag ingen information om att jag redan under min anställning hade kunnat pröva arbetsgivarens agerande rättsligt genom att polisanmäla arbetsgivaren, väcka talan om skadestånd eller driva ärendet i Arbetsdomstolen. Då arbetsgivaren bröt mot arbetsmiljölagen.
Två år senare, 2023, begärde jag ut uppgifter från Skurups kommun och fick ett skriftligt besked att kommunen saknade både styrdokument och handlingsplan för att förebygga psykisk ohälsa på arbetsplatsen. Detta i sig är ett lagbrott. Men fackets svek, dess hyckleri, kommer jag aldrig förlåta facket Vision för!
Tycker du att det delvis finns fog för kritiken och drevet emot dig eller anser du att det enbart är en häxjakt?
Om du syftar på det som hände under min anställning anser jag att kritiken saknade fog. Fyra chefer fick direkt information under min anställning om hur dåligt jag mådde på grund av min närmaste chef. Inga åtgärder vidtogs, därmed bröt man mot arbetsmiljölagen.
Om du syftar på den rättsliga processen efter min anställning så bröt jag mot svensk lag, då jag om och om igen kontaktade min tidigare chef och tidigare kollega som motarbetade mig för att kunna följa svensk lagstiftning under min anställning.
Jag vill betona att jag blev lovad ett avslutningsmöte av personaldirektören, vilket jag aldrig fick. Efter att ha blivit mobbad av ledningen kan man inte bara köpa ut en människa utan att få ett värdigt avslut.
Då jag aldrig fick detta avslutningsmöte, kontaktade jag min tidigare chef och före detta kollega. När de aldrig besvarade mina försök till kontakt så blev jag mer frustrerad och kände att nu mobbar de mig en andra gång genom att ignorera mig, men då kommer skuldfrågan: Vad kommer först? Hönan eller ägget?
Det fanns en kausalitet i hur jag agerade efter min anställning. Att fyra chefer under min anställning visste att jag fick uppsöka sjukvård p.g.a. min närmaste chefs ledarskap och man gör inget åt saken än att köpa ut mig, vad är det för människosyn? Att av alla arbetsplatser så är det ett socialkontor, dit den mest sårbara i samhället skall kunna vända sig, så bryter ledningen mot arbetsmiljön. Att bli lurad på ett avslutningsmöte av personaldirektören.
Det som jag däremot ser som en häxjakt är att IFO-chefen på socialkontoret polisanmälde mig för olaga hot mot tjänsteman. Jag ringde IFO-chefen efter att jag slutade och lyckligtvis spelade jag in samtalet.
Det jag fått veta i efterhand via förundersökningsprotokollet på mig är att där och då polisanmälde IFO-chefen mig för olaga hot mot min fd. chef. Polisen beslagtog min mobil och efter att ha lyssnat av det inspelade telefonsamtalet lades polisanmälan ned.
Det mest cyniska är hur IFO-chefen avslutade sin polisanmälan: ”att om det går till åtal så kan min fd. chef yrka på ett ganska kraftigt skadestånd”.
Jag menar i ett skarpt läge, så är det ekonomiska skadeståndet det sista en IFO chef tänker på i samband med ett polisförhör. Jag blir mörkrädd över hur en myndighetschef missbrukar det förtroendekapitalet som hennes tjänstetitel ingjuter genom att medvetet vilja sätta dit mig för ett brott som jag inte begått.
Två månader efter IFO-chefens polisanmälan, gjorde min före detta chef en polisanmälan mot mig, också det om olaga hot. Jag hade, i min sorg och frustration, ringt min tidigare chef och lämnat 14 röstmeddelanden. Min chef var även chef för ”Våld i nära relationer” och utifrån hennes polisanmälan går det att läsa att hon polisanmälde mig utan att ens ha lyssnat av telefonsvararen.
Om det finns ett direkt samband med hur IFO-chefen avslutade sin polisanmälan vet jag inte. När min tidigare chef blev uppmanad av polisen att faktiskt lyssna av telefonsvararen, så lades även min tidigare chefs polisanmälan ner.
Hur kan min chef inte själv inse att man först måste lyssna av telefonsvararen innan man belastar en rättsvårdande myndighet med en brottsrubricering där straffpåföljden för att ha hotat en tjänsteman är strängare än om man hotar en vanlig människa?
IFO-chefen gjorde ytterligare en intressant sak: när hon under rättegången skulle vittna om samtalet mellan oss, så uteslöt IFO-chefen det olagliga hotet som hon har polisanmält mig för. Nu när hon visste att polisen hade lagt ner hennes osanna polisanmälan samt att hon nu visste att det var straffbart för ett vittne att ljuga under ed.
Det var mycket sårande att den offentliga försvararen som jag hade vägrade att ifrågasätta IFO-chefen, varför hon sade en sak till polisen som IFO-chefen nu uteslöt i Tingsrätten.
Det säger allt om den människosynen, där hon i samband med polisanmälan var villig att få mig fälld för ett brott som jag inte hade begått. Det gör henne inte till ett trovärdigt vittne i mina ögon.Samtliga fabricerade polisanmälningar om olaga hot fann jag i förundersökningsprotokollet med diarienummer 5000 K 1020 296-22, på sidorna 51–53 samt 58–59.
Hur har du blivit mottagen av pressen och privatpersoner efter att din historia blev känd?
Etablerad media har vägrat lyfta upp detta, fast de har fått ljudfiler från min anställning på både chefer och kollegor. Det går emot deras vänstervridna narrativ. Fast de har fått ta del av förundersökningsprotokollet.
Alternativmedier har varit intresserade av att lyssna på min historia. Angående privatpersoner är det blandat. Flera socialsekreterare har kontaktat mig, vissa har velat vara helt anonyma och ringt från dolt nummer. Jag har hört att de har darrat av oro då de inte har velat säga sina namn, men att de känner igen min historia.
Andra privatpersoner som inte själva är socialsekreterare har också kontaktat mig. Jag blev ålagd att betala 100 000 kr i skadestånd och rättegångskostnader. På sju veckor tiggde jag ihop via sociala medier 100 000 kr.
Jag vill tacka de alternativmedier som lät mig tigga pengar:
- Bert Karlsson (Berts värld) youtube
- Modiga människor, youtube
- Håkan Bergkmark, youtube
- Thoralfs blogg
- Nya Tider, tidning
- Leo Morgan Roos, YouTube-Kanal
Jag vill även tacka alla dom som skänkte mig pengar från det minsta beloppet, 2 kr till det högsta beloppet 15 000 kr vill jag tacka ödmjukt. Tack.
Är det något du ångrar i denna historia? Skulle du ha gjort något annorlunda om du hade kunnat?
Jag hade önskat att jag inte var så ängslig, att jag inte blev så rädd för chefen. Jag skäms över mig själv för hur jag lät chefens undermåliga ledarstil få mig mentalt ur balans så till den grad att jag både under och efter min anställning fick uppsöka sjukvård.
Jag är full av skam över hur rädd jag var för min dåvarande chef. När jag nu tittar i backspegeln så ångrar jag mig att jag inte bara betalade ut pengarna, jag skulle inte rättat till de undermåliga, icke rättssäkra kraven på att lämna in dokumentation. Då hade jag haft kvar jobbet; de tre klienterna hade inte ringt chefen. Fast det tar emot mig så hade jag nu i efterhand bara betalat ut pengarna. Det jag har varit med om har inte varit värt det.
Vad har du för råd till andra socialarbetare som är aktiva idag och som också är missnöjda med saker i verksamheten?
Kämpa för att telefonsamtalen om ekonomiskt bistånd måste spelas in. Ställ det som krav så att facket får driva det. Det finns ytterligare en viktig anledning till att myndighetssamtal måste spelas in: inspelningen skyddar inte bara socialsekreteraren mot en klient som lämnar felaktiga uppgifter – den skyddar även den enskilde när en myndighetsanställd gör det.
Det fick jag själv erfara efter min anställning. Tack vare att jag spelade in samtalet med IFO-chefen Malina kunde hennes uppgifter till polisen kontrolleras mot vad som faktiskt hade sagts. Hade jag inte spelat in samtalet, hade hennes ord stått mot mina.
På samma sätt är jag övertygad om att inspelade samtal under min anställning hade skyddat mig när klienter påstod att jag hade varit aggressiv. Jag blev anställd i Skurup på goda referenser från tidigare socialkontor, men eftersom samtalen inte spelades in blev det ord mot ord.
Alternativt kontakta kommunpolitikerna i respektive socialnämnd och lyft upp att rättssäkerheten förbättras om samtalen spelas in. Du kan be dina vänner/bekanta att ringa kommunen om du själv inte vill riskera din anställning. Tills dess, tig som en svensk tiger om du vill behålla jobbet. Håll ut, få bra referenser och gå till den privata sektorn där man uppskattar noggrannhet och där cheferna inte är lika rädda för klienterna.
Hur skulle du vilja reformera Socialstyrelsens arbete om du fick bestämma fritt?
Att samtalen skulle ha spelats in, då kan inte vissa klienter hota till sig/köra med utpressning genom att tvinga socialkontoret att ändå betala ut skattepengar som de enligt Socialtjänstlagen inte är beviljade. Om samtalen hade spelats in så skulle det finnas färre chefer som är ängsliga och rädda för klienterna. Det är cheferna som spiller över sin ängslan/rädsla på socialsekreterarna.
Dock vill jag betona att det är upp till varje kommun att själva bestämma om samtalen skall spelas in på försörjningsstödet. Det ligger inte hos Socialstyrelsen att bestämma över det, tror jag.
Hur vanligt bedömer du att det är med denna form av mentalitet inom svenska myndigheter? Är Socialstyrelsen ovanligt extrem i det avseendet, eller är problemet symptomatiskt?
Jag kan inte säga hur vanligt detta är, men jag tror absolut inte att det jag upplevde inom socialtjänsten i Skurup är unikt.
När jag gjorde min film om varför telefonsamtalen till socialkontoren måste spelas in tog jag bland annat med en artikel om en socialsekreterare inom försörjningsstöd i Stockholm. Hon berättar om nästan exakt det jag själv upplevde i Skurup: chefer ändrar socialsekreterarnas beslut efter att de mottagit grova hot från klienter. Hon beskriver hur ett avslag efter hot kan tas över av chefen och i stället bli ett bifall.
För mig visar det att det här inte bara handlar om Skurup. Och min film handlar också om varför inspelningar skyddar åt båda håll. Under min anställning hade inspelade telefonsamtal kunnat skydda mig när klienter påstod att jag hade varit aggressiv.
Efter min anställning blev det i stället min egen inspelning av samtalet med IFO-chefen Malina som gjorde att hennes uppgifter till polisen kunde kontrolleras mot vad som faktiskt hade sagts. Hade jag inte spelat in samtalet, hade hennes ord stått mot mina.
Så nej, jag kan inte säga hur utbrett problemet är. Men när andra socialsekreterare beskriver samma sak som jag själv råkade ut för, har jag väldigt svårt att tro att Skurup är ett isolerat undantag. Det är också därför jag gjorde filmen.
Du blev ju som sagt utsatt för en rättsprocess också. Anser du att du blev behandlad korrekt av domstolen? Om inte, hur tycker du domstolen borde ha bedömt ditt ärende?
Det jag dömdes för avsåg handlingar efter min anställning.
Min offentliga försvarare ville inte åberopa den bevisning som jag ansåg styrkte de förmildrande omständigheterna, dvs. Det som föranledde mig att kontakta min arbetsgivare efter min anställning.
Bland annat inspelade möten, e-post och sjukvårdsjournaler som visade att jag under lång tid under min anställning larmat om arbetsmiljön, då jag inte fick åtgärder, ledde till att jag både under och efter min anställning fick uppsöka sjukvården.
Den offentliga försvararen sade att hon inte ville ”förarga rätten” eller riskera en anmälan till Advokatsamfundet.
När jag i hovrätten inte ville behålla någon offentlig försvarare alls, blev jag ändå av hovrätten tvingad att behålla försvararen! Dock fick jag rätt att själv föra min talan, vilket gav mig rätt att lägga fram det bevismaterial jag ville. Dock är det viktigt att förstå att i slutändan är det domstolen som beslutar vilket bevismaterial jag får presentera.
Hovrätten godkände att jag fick spela upp en ljudinspelning, inspelad under min anställning, av min tidigare kollega, som också var målsägande i brottmålet mot mig. Anledningen att jag fick spela upp den ljudfilen var för att kollegan inte hade något arbetsmiljöansvar över mig.
Däremot fick jag inte spela upp ljudinspelningen från mötet som spelades in under min anställning med mina chefer. Just denna inspelning styrkte att arbetsgivaren bröt mot arbetsmiljölagen och utgjorde grunden för de förmildrande omständigheterna. Det var därför motsägelsefullt att kollegans ljudfil tilläts, medan chefernas inte tilläts.
I hovrätten fick jag däremot lägga fram sjukvårdsjournalerna som den offentliga försvararen vägrat åberopa i tingsrätten. Åklagaren godtog i sin slutplädering att det förelåg förmildrande omständigheter, tack vare sjukvårdintygen. Hovrätten tog hänsyn till sjukvårdsjournalerna, vilket ledde till att straffpåföljden sänktes från åtta till fyra månaders fängelse och att skadeståndet minskade med 10 000 kronor. Dock godtog inte Hovrätten de förmildrande omständigheterna.
Stöd gärna Maria Rennerstam för att täcka hennes advokatkostnader genom att swisha till hennes nummer: 076 30 50 169
