Mötesfrid

Häromdagen hade vi årsmöte i föreningen Humanism & Kunskap och efteråt gick några av oss iväg på ett mat-café.
På årsmötet hade vi många angelägna frågor och kort tid så man kan säga att mötesdisciplin krävdes för att hinna med. Formella möten styrs ju upp av en agenda och det är just för att man ska avhandla rätt saker. Det blir ibland frustrerande att samtalet blir lidande på bekostnad av mötets mål. Helt naturligt att då flera vill fortsätta efteråt och kanske kompensera för det man inte hann ta upp under årsmötet. Så ofta följs ett sådant möte upp av en lunch eller middag med dem som kan.
Vi gick till ett ganska populärt ställe som vi ofta går till i sådana här sammanhang. Vi fann ett tillräckligt stort bord för oss alla. Bredvid oss vid ett mindre bord satt en familj med två små flickor kring sju år gamla. De vuxna satt med sina smartphones i händerna och lyfte inte blicken från dem då vi satte oss ned. Tjejerna förde sina egna samtal över bordet men verkade något uttråkade och samtidigt så vana vid situationen att de inte ens försökte störa sina föräldrar. Under den dryga timme vi fikade fascinerades jag av situationen vid bordet intill. Kunde inte låta bli att vid jämna mellanrum kasta ett öga mot dem. Jodå situationen var oförändrad. När vi själva var på väg att gå kunde jag inte låta bli att ta en bild av dem. Vet dock inte om eller hur den kan användas. Därför illustrerar jag med en av mina illustrationer i boken Coacha Unga som gavs ut 2008. Då var det efter att ha sett fyra ungdomar på ett annat café sitta med sina mobiler utan att umgås med varandra.

(Utdrag ur Boken Coacha Unga med Livskompassen, Börje Peratt 2008)
Vi har infört rökfritt kanske är det dags att införa återhållsamhet för mobiler. Igår var jag på en pizzeria. Där satt en ensam man och pratade så högt i telefon att det påverkade rödlyset i korsningen utanför. Nä skämt åsido men det var direkt obehagligt. Dags att lufta denna problematik och finna lösningar.
En annan slags mötesfrid rör nätet. Under många år har det präglats av ”vilda västern” och näthuliganerna styr mycket. Trots att de kanske utgör en minoritet är det deras ”röster” som hörs och som präglar debatten. Jag kom tidigt att identifiera forum som var direkt förgiftade och förgiftande. Undvek dem som pesten.
Beslöt mig för att göra bloggar av mina specialområden och avfärdade alla som inte uppträdde med en slags lägsta respektnivå. De flesta lärde sig det. Andra fortsatte bakom anonyma masker att kränka även mig som vågade kritisera deras i mitt tycke fega angrepp på andra.
Att människor känner sig tvingade att vara anonyma på nätet för att kunna diskutera sina intressen är en annan sak. De kommer ändå inte undan näthuliganerna. Vi i föreningen Humanism & kunskap har beslutat att starta upp ett forum för dem. Vad det ska heta? Mötesfrid så klart.
Börje Peratt
Humanism och Kunskap på Vetapedia
Humanism på Vetapedia
Humanism och vetenskap i nytt sken