DEBATT & ANALYS. Det G7-möte som avslutades den 26 augusti kommer väl knappast att gå till historien som ett progressivt och konstruktivt sådant. Snarare som ett där disparata motsättningar låst kontrahenter i förlamande grepp, men Donald Trump tog sig ur det förlamande greppet och smet iväg när klimatfrågan skulle diskuteras, för den var oviktig för honom.
Text: Hans Myrebro | En arbetsmiddag mellan företrädarna för G8-länderna den 18 maj 2012 på den tiden Ryssland var med. G8 Summit på Camp David. Foto (beskuret): Pete Souza. I bild: Barack Obama, David Cameron, Dmitry Medvedev, Angela Merkel, Herman Van Rompuy, José Manuel Barroso, Yoshihiko Noda, Mario Monti, Stephen Harper, François Hollande. Public Domain license: ”This official White House photograph is being made available only for publication by news organizations and/or for personal use printing by the subject(s) of the photograph.”
På två punkter var man dock eniga. Dessa båda punkter pekar emellertid på en genuin ovilja att förstå den geopolitiska situationen i Mellanöstern.
Enligt ett tidningsreferat i Jönköpingsposten den 27:e aug kunde president Macron i konferensens slutfas fastslå att:
”vi kunde etablera två gemensamma linjer; ingen G7-medlem vill att Iran innehar kärnvapen, och alla medlemmar i G7 vill ha stabilitet och fred i regionen.”
Israels ”exklusiva” rätt till kärnvapen
Låt oss börja med att utröna konsekvensen av den första linjen. Man vill absolut förhindra att Iran skaffar sig kärnvapen – mycket förnuftigt, men genomtänkt och verkningsfullt blir det först om man samtidigt förhindrar, eller i varje fall fördömer Israels innehav av kärnvapen. I dagens läge ser israelerna det som en självklar rätt att som ockupations makt förfoga över dessa vapen utan rätt för någon internationell makt att inspektera dem.
Israel har idag monopol i regionen på dessa fruktansvärda vapen samtidigt som landet är känt för att inte respektera internationella lagar och totalt strunta i FN:s resolutioner. Varför tog man inte upp detta på G7-mötet i Frankrike? Det borde man ha gjort inte minst med tanke på att de israeliska kärnvapnen kan nå ända till Biarritz och övriga Europa?
Det är naturligtvis inte realistiskt att tänka sig att Israel på något sätt skulle reducera sin förmåga att förinta omvärlden. Det är just den förmågan som triggar omgivande länder att försöka skaffa allt kraftfullare vapen, men det är fortfarande tillåtet att hoppas på att västvärldens invånare ska få upp ögonen för att Israel med USA:s starka stöd har etablerat sig som en monopolistisk aggressionsmakt i Mellanöstern med onda syften, bland annat den av Israel stödda IS-armen som förorsakat väldiga flyktingströmmar som vällt in över Europa. Alltifrån Theodor Hertz dagar har sionistisk makt inte väjt för död och förintelse för att nå sina mål.
Det flesta arabstaterna skulle enligt flera av sionisternas planer utplånas och USA har beredvilligt sett till så att denna koloniala makt blivit bestyckad med de kraftfullaste vapnen. G7-gruppen har i bakgrunden inte bara applåderat denna utveckling, utan stött den aktivt genom att förhindra att Israels kärnvapenmonopol i regionen ifrågasätts.
Vladimir Putin kan skatta sig lycklig att han får hålla sig utanför denna samling.
Tragedin i Jemen värre än förintelsen
Om man inom G7-gruppen hade varit intresserade av humanism och mänskliga rättigheter hade man självklart tagit upp detta på mötet och förkastat USA:s omfattande sanktioner mot Iran:s befolkning och likaså blockaderna av Jemens hamnar. I runda tal 100 miljoner, civila, barn, vuxna män och kvinnor, sjuka och friska, samt åldringar drabbas intill svältgränsen av denna förintelse politik. 1940-talets holocaust i Tyskland försvinner in i skuggorna i jämförelse med denna moderna version av Gulag.
Den andra linjen som Emmanuel Macron nämnde gällde stabilitet och fred i regionen. Man tar sig för pannan och funderar på vad det där gänget egentligen vimsar om på sina samlingar. Så helt fel det blev.
I åtminstone 30 år har krig och destabilisering varit en huvudlinje för den grupp som G7 representerar. USA, England och Frankrike har därvidlag gått i främsta ledet. Låt oss för enkelhetens skull minnas att detta krigståg startade med Jugoslavien för att efter några år fortsätta med Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen för att nu ladda upp för att knäcka Iran.
Bakom fredsmaskerna finns krigsansiktena
Ett bra sätt att utbreda demokrati, menar dessa, genom att skapa kaos och förintelse – en strategi skapad av kaoshjärnor.
Michael Ledeen är en av USA:s, och därmed NATO:s mest inflytelserika krigshetsare. Han startade sin karriär inom judiska opinionsorgan i USA. Därefter kom han sedan att bli en av de neokonservativa som pressade Georg Bush att starta Irakkriget. Hans inställning till krig framgår klart i hans bok: ”The War against the Terror Masters”.
Jag citerar Ledeen:
”Stabilitet är en ovärdig amerikansk uppgift och ett vilseledande begrepp till på köpet. Vi önskar inte stabilitet i Iran, Irak, Syrien, Libanon eller ens i Saudiarabien. Vi önskar en tingens förändring. Den verkliga frågan är inte om, utan hur man skall destabilisera.”
De år som gått har bekräftat att Ledeen inte talade i egen sak. De statschefer som nyss hade samlats till överläggningar i Frankrike kunde inför media ge ett starkt intryck av de arbetar för stabilitet och fred tack vare att de tagit på sig sina putsade fredmasker. Dessa används enbart inför media och man tar snabbt av sig dessa när man förmodligen efteråt överlägger om hur nästa nation ska ödeläggas.
Ledeen igen:
”Varje tioårsperiod eller så, behöver Förenta Staterna plocka upp en liten stat och slänga den i väggen, enbart för att visa världen,`that we means business.” ”Vi är ett krigsälskande folk, (amerikanarna)…vi älskar krig.”
Det rör sig alltså om våldsbejakande extremism på toppnivå. Michael Ledeen är nu en gammal man – men hans ande svävar fortfarande i form av en hök över varje G7-möte.
Text: Hans Myrebro
Källor
- Wikipedia org / Michael Ledeen
- Jönköpingsposten 27 aug 2019-08-30
- Ledeen, Michael, The war against the Terror Masters, 2003