KLIMATDEBATT. Rådande klimatdebatt utmålar kol och koldioxid som stora hot mot Jordens liv och klimat. Det är en märklig syn, eftersom kol tvärtom är förutsättningen för allt liv på Jorden. Det är också en historielös syn.
Text: Tege Tornvall, Klimatsans
Grundämnet kol är det fjärde vanligaste av Universums kända grundämnen. Det är det vanligaste fasta grundämnet efter gaserna väte, helium och syre och ett av de första grundämnena efter Universums födelse för 13,7 miljarder år sedan.
Kol kom till Jorden med himlakroppar från fjärran stjärnor i Jordens ungdom. Ursprungligt kol finns fortfarande i stora mängder i Jordens inre. På samma sätt fick Jorden sitt vatten från ishaltiga himlakroppar i planetens ungdom.
Tillsammans med solsken, syre och vatten är kol förutsättningen för Jordens liv. Detta liv är organiskt, alltså baserat på kol. Livet fick och får sitt kol från den koldioxid som tidiga vulkaner vräkte ut i enorma utbrott i Jordens ungdom.
Länge bestod atmosfären mest av koldioxid. Men många, långa och djupa istiders kalla hav har undan för undan bundit det mesta av denna koldioxid. Långa tiders rika djur- och växtliv har ytterligare bundit koldioxid från atmosfären.
Från 80-90 procent i början har atmosfärens CO2-halt – med vissa avbrott – sjunkit till dagens 0,04 procent. Dagens halt är historiskt låg och hämmande för Jordens liv. Tidigare eror med rikare djur- och växtliv var flera grader varmare och hade flera gånger högre CO2-halt än nu.
Djur- och växtdelar från dessa tider har förmultnat och under högt tryck och hög värme blivit olja och gas. De är vanliga sediment, eftersom de kommer från djurs och växters mjuka delar. Hårda delar mineraliseras (förstenas) och blir fossil.
Döda djurs och växters rester förmultnar, sjunker ned i marken och blir sediment. Koldioxid som tas upp av haven bildar med kalk basiska karbonater eller göder alger och mikroorganismer, som sjunker till bottnen och också blir sediment.
Det mesta av den olja och gas som hittills har utvunnits kommer från sediment. Men allt mer kommer också från större djup, där ursprungligt kol under högt tryck och hög värme också blir kolväten, alltså olja och gas.
Enligt ryska forskare (Kudryavtsev, Kutcherov m. fl.) nybildas fortlöpande olja och gas i Jordens övre magmaskikt och pressas uppåt som nya fyndigheter. Frågan är om denna tillväxt uppväger ökande förbrukning. Men den ger en tidsfrist för effektivare energiformer än vind-, sol- och bioenergi.
Det råder därför ingen brist på kol, olja eller gas under överskådlig tid.
Text: Tege Tornvall, Klimatsans
