Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
OPINION. Det förs just nu en intensiv debatt om A-kassan storlek och den är en av stötestenarna i pågående regeringsförhandlingar. När man läser artikeln ”Inte lönt att arbeta – anställda säger upp sig och arbetssökande tackar nej” inser man att många svenskar hellre blir bidragsförsörjda än att ta ett hederligt arbete. Skrämmande!
Alldeles oavsett var man står i den politiska debatten, höger eller vänster, så beter sig svensken ändå hyggligt rationellt. Det parti som erbjuder höjd A-kassa får deras röst, konsekvenserna för Sverige som nation tycks svensken och politikerna strunta i. Man kan fråga sig hur långt fördumningen har gått?
Om det inte lönar sig att arbeta så är det något grundläggande som är fel, istället för att politikerna förklarar konsekvenserna för alla bidragsälskare så fortsätter de flesta politikerna att behålla medborgarna i ett bidragsberoende.
Många vill ha ett fortsatt bidragssamhälle
Många i Sverige tycks vara av uppfattningen att det är Statens uppgift att försörja dem via olika bidragsformer. Hur har denna mentalitet kunnat etablera sig så djupt i Sverige? Vilka är det då som betalar för att tex kunna hålla A-kassaersättningen så hög att det inte lönar sig att arbeta?
Svaret är att allt färre förvärvsarbetande försörjer alltfler bidragstagare. Det finns lite varierande uppgifter, men 2,4 Miljoner fulltidsarbetande utan bidragsberoende, är de vilka bär ett allt större lass. Hur länge skall politiker kunna lura dessa godtrogna nettoskattebetalare så att de fortsätter arbeta och försörja alltfler?
Alldeles oavsett vilka bedragare som sitter i regeringsställning så kommer dessa inte våga bryta med de, för dem, så viktiga bidragsvurmande medborgarna. Allra mest utbrett bidragsberoende är ju de med svårstavade namn. Enligt RUT (Riksdagens Utrednings Tjänst) så är dessa cirka 800.000 (helårsekvivalenter) vilka med dagens regler kvalificerar för olika former av bidragsförsörjning. En annan rapport som dök upp i somras gör gällande att de vilka inte (helt eller delvis) kan försörja sig själva är uppemot 1,8 miljoner människor. Perspektiven hisnar när man tänker efter.
Vill vi verkligen ha en Stat som låter alla lata individer abdikera från sitt eget ansvar?
Bidragsknarkarnas värsta mardröm är att en enig politikerkår står upp för ett ökat krav på egenförsörjning. De värsta bidragsknarkarna är de med utländsk bakgrund från MENA-länderna. Om de till antalet är någonstans i spannet 800.000-1.600.000 individer och med en ständig påfyllnad genom den öppna svängdörrspolitiken på migrationens område så inser nog de flesta med normala förståndsgåvor att Ebberöds Bank inte kan fortsätta som nu. Detta alldeles oavsett vilka politiker som innehar regeringsmakten. Vi behöver en radikal lösning som får ekonomiska konsekvenser för alla gökungar, främst de från MENA-länderna.
Kapitationsskatt – Kan lösningen vara ett helt nytt skattesystem?
Jag och Hans Jensevik har i tidigare artiklar och videor presenterat ett helt nytt och ganska radikalt skattesystem som dramatiskt skulle få konsekvenser för alla bidragstagare från MENA-länderna.
Vi kallar det för Kapitationsskatt (PollTax) och går i korthet ut på att alla blir egna företagare och att alla erlägger en daglig skatt för att kunna komma i åtnjutande av alla former av samhällsservice.
Har man inte erforderligt belopp tillgängligt då Skatteverket varje kväll drar denna skatt från allas skattekonto så utestängs man från all samhällsservice. Ingen kan då undgå kravet på egen försörjning. Hur man själv försörjer sig blir då en sekundär fråga. Huvudsaken är att skatten finns tillgänglig på det egna kontot. Detta omfattar då alla, inkl till exempel alla invandrarkvinnor som av islamsk tradition inte skall arbeta eftersom de försörjs av sina män.
Dagens skattesystem måste fortsätta parallellt under en övergångsperiod, under denna period så drar den normale och förvärvsarbetande av den erlagda kapitationskatten i sin deklaration. Efter cirka 10 år kan vi då ta bort all annan inkomstbeskattning. Detta kommer att öka den s.k. förvärvsfrekvensen dramatiskt. Skattesystemet tillåter INGEN att leva på bidrag om de inte betalar sin dagliga kapitationsskatt.
Sanningens minut stundar då för alla migranter vilka lockats hit av den ovillkorade bidragspalett som idag överutnyttjas maximalt. De väljer därför själva utan tvång och andra stimulansåtgärder om de vill bo kvar i Sverige, eller om de tar konsekvenserna och flyttar till något annat land eller tillbaka till sina respektive hemländer.
Sprid gärna detta och jag välkomnar en debatt i kommentarsfältet om detta.
Text: Jan Norberg