”Fundringar” i radio Österåker

Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en direktdonation via Paypal.
publicerad 9 augusti 2013
- Torbjörn Sassersson

Kurt Hjelte producent, orakel och legend inom bildspel och event kör närradio i Radio Österåker 103,7. Han har bett mig bidra med mina fundringar. Idag 9 augusti deltar jag med ett inslag i Fredagsmagasinet 15-18.
Har hämtat en del av innehållet från artikeln nedan och varvat med musik. Så det blev lite av tillbaka till rötterna.
I unga år då allt snurrar och man ständigt riskerar att hamna i obalans eller ur fas, då mängder av frågor ställs men man sällan får ett tillfredsställande svar är det stor risk att man tappar fotfästet.
Istället för att fullfölja sitt avtal med livet så riskerar man att aldrig finna den riktning som man innerst inne önskar.
Men att springa åt alla möjliga håll är ju också ett sätt att upptäcka världen. Genom livskarusellen kan man också upptäcka nya sidor både hos sig själv och andra.
Så jag är inte så himla säker på att det bara finns en gyllene väg. Jag tror snarare att det finns fler. En del av dem kan till och med vara väldigt svåra och jobbiga. Den mest plågsamma vägen kan i slutändan visa sig vara den man lärt sig mest av.
Vi anar nog att det kan finnas ett särskilt spår som manar var och en av oss till att bli den man är avsedd att bli. Ungefär som en rosknopp som ska slå ut och bli en vacker blomma.
En sådan bild är vacker och inspirerande.
Det finns också en avigsida. Målet att bli det bästa man kan bli kan leda till oöverstigliga krav. För den som bestämt sig kan det inspirera och ge fokus men för andra kan det sluta i misslyckande och förtvivlan. Och visst hamnar vi ibland i denna värld där allt ska vara perfekt.
Ett problem med det är att alla andra människor kan utgöra hot mot den egna perfektionismen. Ett sådant liv innebär ett jagande för att vara bättre än andra och inte sällan leder det till konflikter där man fördömer andra och även sig själv. Jo jag känner också igen mig i det.
Därmed förlorar man det kanske viktigaste av allt, närheten till sig själv och till andra. För vad är livet utan relation? Ja man slipper i och för sig missförstånd och bråk men man förlorar också det goda umgänget, kärleken, vänskapen och samtalen.

I detta superegoismens tidevarv med alltfler ensamstående är det tydligt av vi hellre lever själva än att underordna oss besväret att konfrontera varandra.

Samlevnadssvårigheterna blir också väldigt tydliga inom familjen.
Som förälder hoppas man att barnet ska undslippa de värsta och man gör vad som står i ens makt för att fostra och vägleda sitt barn. Det är ingen enkel uppgift. Rent av den svåraste en människa kan ta på sig. Det är också en livsuppgift. Trots att åren går kan i alla fall jag uppleva gånger som jag önskar att jag hanterat på annat sätt. Jag var, vill jag tro, en kärleksfull och närvarande pappa men också ibland alltför krävande.
Det finns tillfällen där jag önskar att jag kunnat hålla igen och nöjt mig eller åtminstone kritiserat på ett mer uppmuntrande sätt.
Inget kan som förhållandet till ett eget barn avslöja ens egen bräcklighet, svagheter och tillkortakommanden.
Vi är också våra barns förebilder. Så det spelar ingen roll vad vi säger det viktiga är hur vi uppträder.
Med den nya Smartphones generationen så behöver man inte bry sig om varandra när man träffas. Det utvecklar en slags superegoism där mobilen blir viktigare än människorna man har inpå sig.
Den engelska författaren och beteendeforskaren Richard Dawkins publicerade 1976 boken ”Den själviska genen”. I denna bok beskrivs människan som en maskin vars gener har en enda uppgift och det är att se till att maskinen överlever.
Jag kunde inte tänka mig att någon kunde ta detta på allvar. Men på den tiden fanns också starka kopplingar till en psykologisk riktning inom vetenskapen som kallas behaviorism. Och som den beteendeforskare Dawkins är, så lierade han sig med detta synsätt där allt ska förklaras biologiskt och mekaniskt. Ja du har säkert hört talas om Pavlovs hund och mekanisk betingning.
Genom att träna hunden att få mat då han pingade på en klocka så började hunden drägla så fort den hörde klockan.
Jag har förundrats över hur vetenskapen kan förvandla ett trick att lura en hund till att påstå att det räcker för att förklara människans beteende. I princip innebär det att vi saknar egen vilja och är styrda av mekaniska principer. Även osjälviskhet det som med ett finare namn kallas altruism skulle då enligt Dawkins vara en mekanisk princip.
En modern version av detta tänkande är Kognitiv beteende träning KBT och den har visat sig framgångsrik vid behandling av olika störningar. NLP neuro linguistic programming är en annan sådan teknik som egentligen föregick KBT och de har en del gemensamt.
Utifrån min egen frustration började jag tidigt att skapa en Livskompass (1970) och skrev en pjäs som sedan Ernst Hugo Järegård framträdde med. Innehållet har en del gemensamt med de problemområden som KBT och NLP berör med en stor skillnad och det är just att jag presenterade en kompass. Det den kan är att tydliggöra varför det inte är så enkelt som att bara anvisa väg. Eftersom det hela tiden inom var och en av oss finns olika riktningar som ständigt drar åt olika håll.
Enkelt kan man säga att det ser ut så här.
Du vet vad du vill
Du tar reda på hur du ska gå till väga
Du känner att du borde göra det här
Men du gör något helt annat, kanske direkt i motsats till både vad du vill och känner.
Man tänker en sak, känner något annat, vill en tredje sak och gör en fjärde. Det är Livskompassen i ett nötskal. Så med insikt i hur Livskompassen fungerar så kan man både förstå sig själv och andra och man kan faktiskt medvetet ändra på vilken riktning som ska få bestämma.
I beteende träning kan man ha metoden klart för sig men inte förståelse för varför det är så svårt.
NLP menar att det är viktigt att formulera sig positivt och rättframt som att ”Jag vill vara smal” istället för ”Jag vill inte vara tjock”. Hjärnan hör då INTE och TJOCK. Och då ger man hjärnan fel uppdrag.
NLP pratar också om Sensorisk Awareness och bli klar över vad man får för belöning av en insats. Sensorisk Awareness handlar om närvaro och medvetande om nuet. Man ska således vara medveten om vad man med sinnen uppfattar och hur de påverkar medvetandet med sina tankar och känslor.
Detta leder också till ett kroppsmedvetande. Även om KBT och NLP inte uttrycker sig så. Man menar att det handlar om att lägga märke till vilka tankar man har och vad man känner så att man kan sätta ord på detta.
Även här finns det mycket att hämta om man funderar över hur kroppen fungerar.
Naturligtvis är det inte så att Livskompassen finns hos bara människan. Den finns hos alla djur och sannolikt även hos mikroorganismer. Här finns mycket spännande studier på en slemsvamp som egentligen är en ansamling av enskilda individer. Denna slemsvamps olika individer kan samverka och krypa mot näring och den tar sig fram genom en labyrint. Mest fascinerande är att den är snabbare och bättre på att göra en infrastruktur av järnvägar och bilnätverk än samhällsanalytiker.
Så jag har kommit till en insikt om att Livskompassen finns redan i kroppen hos de minsta organismer. Min teori om detta presenteras i ett forskningsprojekt som fått namnet ”Om Medvetandets Uppkomst”. Jo det är en kaxig titel och den vinkar till Charles Darwins och hans ”Om arternas uppkomst”.
Det intressanta med Darwin är att han sa inte att den starkaste överlever, som många fått för sig, utan han skrev in i sitt stora verk att den som har bäst anpassningsförmåga överlever. ”Survival of the fittest”. Men detta påstående var han inte helt nöjd med. Han anses ha skrivit in det efter övertygande påtryckningar från sin medarbetare Herbert Spencer. Det centrala i Darwins tankesätt är tron på det meningsfulla skapandet. Att livet söker det gynnsamma och att livet på ett naturligt sätt anpassar sig till det som fungerar. Naturligt urval blev en filosofisk kompromiss och eftergift till Spencer.
Flexibilitet och förmåga att ändra sig är den fjärde hörnstenen i NLP.
Huvudfrågan blir då:

Är du villig att ändra på det som inte fungerar? Eller ändrar du dig på grund av motstånd?

Vi vet hur lätt det är att ge löften på nyårsafton som man sedan bryter på nyårsdagen.
Vi vet hur lätt det är att återfalla till gamla mönster och beteenden. Här menar jag att NLP och KBT pga av bristande analys av människans psyke inte fullt ut förstår problematiken.
NLP uppmanar till handling men om det inte fungerar, gör något annat! Jo visst men om jag ska lära mig gå eller cykla så finns inget annat och om jag är uthållig nog så hittar jag till slut balansen. Dock inte genom trial and error utan genom att försöka igen. Jag finner inte balansen genom att skrubba knäna eller slå huvudet mot bokhyllan utan i den stund kroppen och hjärnan får den där AHA upplevelsen. Det är först då hjärna spårar nya trådar. Så framgången som följer av försök igen får hjärnan att bokstavligt talat växa. Det är temat i den sista boken i den trilogi som presenterar mitt forskningsprojekt. <a href="Försök igen” target=”_blank”>Försök Igen.

Du har hur många chanser som helst.

Visst det kan tyckas vara en provocerande formulering, men om du tittar på ditt liv så är det resultatet hur du klarat dina försök och tagit vara på dina chanser.
Jag gör i denna forskning upp med flera gamla synsätt och hela arbetet liknar hur jag kom in på Sveriges Radio (Biografi). På den tiden jag växte upp fanns inga mobiler och framför allt inga smartphones. Vi hade små bärbara transistorradioapparater som vi tog med oss överallt. Jag kom till en punkt där jag saknade en typ av programinnehåll och sa till mig själv ”Varför gör man inte sådana här program?”. Så en dag sa jag till mig själv att ”Om ingen annan gör dem så kanske jag kan”. Det slutade med att jag gjorde ett program på egen hand som väckte viss uppmärksamhet. Jo det fick tidningsuppslag och hela baksidan på Dagens Nyheter. Jag skickade upp några programförslag till Sveriges Radio och det ledde till en snabb och rolig radiokarriär som tog slut då man ville att jag skulle bli chef. Min Livskompass just då var inte inställd på det. Jag tackade nej utan att tänka mig för och det är ett av de beslut jag ångrat.
Men tillbaka till det här med ”människan som en maskin”. Jag kunde aldrig förlika mig med det tankesättet och trodde inte heller att någon annan skulle göra det. Men hur fel hade jag inte. Dawkins tankar innehöll även andra moment som ateism men inte bara den vanliga som innebar att ”man tror inte på Gud” utan en som man själva kallade ”nyateism”. Nyateism innebär att man tar sig rätt att kränka dem som tror på Gud. Ja det låter inte klokt men det är faktiskt sant. Och när man ser vilka som går i första ledet på denna rörelse så blir man faktiskt mörkrädd. Och när man ser hur långt den trängt in i vetenskapsakademin på universitet och vetenskapsredaktioner så blir det riktigt otäckt.
Jag har skrivit en del om det på min utforskarblogg och har beslutat skriva en bok som ett svar på Dawkins själviska gen.
Jag menar att alla liv och samhällen är bevis på osjälviskhetens och den villkorslösa kärlekens kraft. Utan grisens alla spenar skulle kultingarna dö, utan vår vilja att bidra och hjälpa varandra skulle samhället inte klara sig. Ja vi skulle aldrig ha byggt ett samhälle om vi inte insåg hur gynnsamt det är för vår förmåga att överleva och förenkla tillvaron.
I allt detta springer vi alla omkring med vår egen inre Livskompass och försöker att orientera oss. Finna möjligheter och samband. Finna vänner och och utbyten. Finna kärlek och samhörighet.
Ett av de svåraste problemen i detta är lyssnandet, den lyhördhet där man ställer sitt eget superego åt sidan och försöker ta till sig vad den andre har att säga och försöker förstå hur den andre ser på situationen.
När man öppnar sig för den andre och talar hjärta till hjärta så sker mirakel.
Men i detta superegots tidevarv är vi mer måna om att få sagt det vi vill ha sagt och pådyvla andra vår egen uppfattning än att upptäcka varandra. Jo visst kan vi av och till finna det intressant att lyssna på någon annan, men det är väldigt lätt att återgå till den egna lilla världen, hotad av alla andras.
Börje Peratt
Denna text är ett utdrag av programinslag i Radio Österåker 103,7 och ingår i boken Försök Igen som kommer ut i slutet av 2016.
Coacha Unga med Livskompassen
Succébo-fröet till framgång


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq