Bechir Rabani – 5 år sedan press- och yttrandefrihetskämpen dog

KULTUR. Den 15 december 2017 dog Bechir Rabani. För många av oss som varit engagerade inom fri press och de nya nätmedierna har Bechir varit en förebild. Bechir lyckades med väldigt få medel göra ett stort avtryck och dessutom belysa etablissemangsmedias massiva hyckleri.

Text: Christian Pavón, uppd. kl 23:43

Bechir Rabani föddes 1984 och växte upp i Helsingborg med palestinska rötter. Bechir kom att i början engagera sig i den autonoma vänstern och hade en socialistisk övertygelse och tillhörde samma typer av personer som han senare kritiserade väldigt mycket för att vara en fårskock och för att stå och skrika åt SD.

Bechir Rabani är död – Nu behövs 100 nya eldsjälar i samma anda

Det Bechir reagerade väldigt kraftigt på var det som han ansåg var ett stort hyckleri från vänstern och etablissemangets sida när det gällde invandrarkriminalitet, i synnerhet när det kom till våldtäkter.

Bechir Rabani lämnade sin gamla rörelse och började söka sig mer och mer in i sanna oppositionella grupper som ifrågasatte hur samhället är styrt och diskuterade vad man ska göra för att förändra det.

Jag var vän med Bechir från rätt tidigt i hans mediakarriär. Innan han blev särskilt känd och enbart hade några hundra följare. Bechir var alltid en bra person, vettig och ställde upp för folk.

Det var nog delvis därför han blev populär men också till stor del på grund av hans driftighet. Tex när han grundade Megafonerna som snabbt blev väldigt populär.

Det var efter det som det gick framåt rejält och Bechirs videos blev väldigt populära, i synnerhet när han publicerade en video som hette ”In the shadow of shame blue eyes”.

I den videon skildrar han en ung kvinna som blir utsatt för en brutal gruppvåldtäkt av några invandrarmän.

Videon i sig själv har enbart den fått över 1,5 miljoner visningar, något som väldigt få svenska kreatörer på Youtube lyckas med, i synnerhet när ämnet handlar om politik och blev väldigt omtalat när den kom ut som en väldigt djuplodande och analyserande dokumentär om våldtäkt och problematiken som följer för de utsatta.

Ungefär vid denna tid började Expressen tillsammans med Researchgruppen att besöka och terrorisera medborgarjournalister öppet. Tex så åkte man från Expressens sida hem till Granskning Sverige-journalisten Fabian Fjälling och ringde på hans dörr, varpå Diamant Salihu ställde frågor till honom om hans engagemang inom Granskning Sverige.

Detta ledde till att Fabian och hans familj fick motta massor med hot, inklusive dödshot av människor som hade köpt Expressens bild av honom som en högerextremist och efter att han blivit konfronterad i sin bostad så insåg han att personerna som hotade honom lätt skulle kunna göra verklighet av sina hot om de ville.

Flera sådana hotfulla konfrontationer skedde där både Expressen och Aftonbladet besökte personer i deras hem och arbetsplatser. Det var i denna veva som Bechir valde att konfrontera journalisterna själva i deras bostäder..

Resultatet blev att journalisterna inte vågade öppna sina dörrar för Bechir och det hela fick ett slags löjets skimmer över sig när personerna som tex Expressen-journalisten Diamant Salihu inte vågade öppna när Bechir ringde på, men Fabian Fjällström öppnade när Diamant ringde på.

Alltså var hyckleriet massivt. De tvekar inte att utsätta andra för en oinbjuden besöks-journalistisk, men vill absolut inte själva bli utsatta för den.

Bechir Rabani ville kontrontera Aschberg

Detta gav Bechir uppmärksamhet i massmedia och blev uthängd som högerextrem, även om det blev svårt att sätta åt honom på samma vis som svenskar just eftersom han var etniskt arab och att kalla honom för rasist hade alltså blivit självmål.

Bechir fortsatte att arbeta på projektet-Megafonerna och valde även att granska Robert Aschberg. När Bechir ringde på Aschbergs dörr så möttes han av hans fru som hotade att ringa polisen och avslutade deras samtal med: ”Det här ska du få fan för!”.

När jag fick höra att Bechir Rabani hade dött enbart 33 år gammal, helt oväntat och på hittills oförklarade grunder, blev jag direkt chockad. Det kändes så orättvist att en så ung och dessutom bra person bara försvann från oss.

Bechir lämnade dock ett stort arv i och med hans enorma bidrag till den oppositionella rörelsen, men också i form av hur han var som människa. Bechir hade alltid patos för de utsatta och stod för det som var rätt och riktigt.

Hans kanal Megafonerna finns kvar på Youtube och därmed hans bidrag till Sveriges politiska debatt.

Bechir ville att vi skulle höja oss över det vi blivit. Bechir gillade en teckning av en svensk tiger som blir påsatt av en hund. Detta kan tyckas vulgärt, men det han menade var att svenskar tar oförtjänt mycket skit och förnedring och att vi borde stå upp för oss själva istället!

Så var Bechir, en person som avskydde orättvisor oavsett vilka som stod för de och som stod för det rena och rätta i världen.

Vila i frid Bechir.

Text: Christian Pavón

Relaterat

• NewsVoice: Bechir Rabani är död – Nu behövs 100 nya eldsjälar i samma anda