Denna sammanställning skriven av en anonym analytiker förklarar de omfattande riskerna och de obesvarade frågorna med multistakeholderism, en överstatlig lösning anpasssad för transnationella megaföretag med ambitionen att sköta hela världen.
- Vad får strategin att lösa problem mer effektivt genom att skapa grupper bestående av handplockade och speciellt utvalda personer för sin specifika kunskap, industritillhörighet eller politiska ställning för följder?
- Vad händer när de som har en annan åsikt, en annan kunskap, en annan syn på lösning, hålls utanför eller är representerade i minoritet när det kommer till policys- och agendautformning och beslutsfattande?
- Om multistakeholderism ersätter det globala systemet för beslutsfattandet i FN, hur kommer världen att förändras då och för vem är detta en hållbar utveckling?
Sammanfattning
- Konsekvenserna av den nya strategin; Multistakeholderism (multiintressentism), som används i arbetet med hållbar utveckling (Agenda 2030) och global samverkan, börjar nu bli synlig.
- Multiintressentism leder i sin nuvarande form till Corporate capture (företagsfångst), där Transnationella företag (TNC) är de som i slutänden kammar hem den ekonomiska vinsten på bekostnad av människor och natur.
- När det som skulle vara en lösning, visar sig vara det som leder till en mer odemokratisk, ohållbar och ojämlik värld, bör vi inte då stanna upp och kritiskt analysera istället för att accelerera?
Inför nästa FN toppmöte; Summit of the Future, i september 2024, står världen inför ett avgörande steg: Ska det framtida globala beslutsfattandet ske genom multiintressentism istället för mellanstatlig multilateralism?
För om det blir så, som det är planerat, transformeras vår värld in i AI-samhällen där TNC:er har makten och gör oss helt beroende av deras produkter och tjänster för vår överlevnad, samtidigt som naturen och miljön förstörs allt mer.
Vad är multiintressentism?
Inom det övergipande begreppet multiintressentism, som i grunden är en företagsekonomisk modell, finns en mängd olika begrepp. Själva strategin innebär att lösa ett problem, sätta standarder för produkter eller processer, anta en politisk utmaning, utarbeta agendor eller polycier, på ett mer effektivare sätt.
Ett samverkansorgan bjuder in olika intressenter d.v.s. alla som har ett intresse i det som skall behandlas. Intressenterna kommer från olika kategorier i samhället t.ex. offentliga eller privata sektorn, regeringen, internationella institutioner, experter, industrin, civila organisationer, akademin, filantroper, media och andra som kan ha intresse i ämnet.
Gruppens medlemmar bildar partnerskap och kallas tillsammans för Multistakeholder partnership (MSP). När intressentgrupperna har en mer styrningsrelaterad funktion kallas det för Multistakeholder governance (MSG) grupp och inom ett mer omfattande ämnesområde kallas gruppen för Multistakeholder Initiative (MSI).
Denna strategi används på olika nivåer; globalt, internationellt, nationellt och även ner på kommunnivå. Det finns även plattformar som sammanför olika MSP:er och MSI:er och bildar nätverk.
En förespråkare som utvecklat och tillämpar multiintressentism är Klaus Schwab, grundaren av World Economic Forum (WEF). Efter finanskrisen 2008, startade WEF; The Global Redesign Initiative (GRI), 2009-2011. Detta projekt hade som syfte att ta fram konkreta förslag på hur internationellt samarbete och global styrning kan reformeras.
År 2010 släpptes slutrapporten Everybody´s Buisiness: Strengthening International Cooperation in a More Interdependet World.
Slutsatsen i rapporten var att multiintressentism är den bästa internationella styrningsmodellen eftersom den inbjuder Icke-statliga organisationer (NGO:er) att också delta i beslutfattandet och inte bara representanter för staters regeringar/beslutsfattandeorgan. I NGO- begreppet ingår t.ex. föreningar, stiftelser, organisationer (nationella eller internationella) samt TNC:er och Multinationella företag (MNC).
Utdrag ur rapporten:
”The time has come for a new stakeholder paradigm of international governance analogous to that embodied in the stakeholder theory of corporate governance on which the World Economic Forum itself was founded.”
I Agenda 2030 med de 17 globala målen för hållbar utveckling, som antogs av FN:s medlemsstater år 2015, uppmanas världens länder att anamma denna strategi, speciellt i mål 17: Genomförande och globalt partnerskap samt dess delmål: 17.16 Stärk det globala partnerskapet för hållbar utveckling och 17.17 Uppmuntra effektiva partnerskap.
Genom dessa mål hänvisar FN sina medlemsstater att övergå i multiintressentism för att driva på och effektivisera beslutsfattande processer för hållbar utveckling.
Exempel på multiintressentgrupper finns i denna databas.
Några exempel är: WEF: Global Future Councils Network (GAFN), FN: Global Compact Network eller WHO: COVAX, GAVI.
Konsekvenser av multiintressentism
Flera Civil Society Organization (CSO), d.v.s. ideella och icke-statliga föreningar och organisationer inom civilsamhället, har höjt sina röster för att uppmärksamma de negativa effekterna av multiintressentism.
”The UN is being turned into a public-private partnership”: an interview with Harris Gleckman:
Odemokratisk strategi
Harris Gleckman, författare och forskare inom ämnet multiintressentism, tidigare chef för New York kontoret för FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD) och nuvarande styrelseledamot i Foundation for Global Governance and Sustainability (FOGGS), varnar i flera av sina artiklar i ämnet att denna form av styrning inte är kompatibel med demokrati.
Han belyser flera punkter som kan ifrågasätta denna strategi:
- Hur väljs de olika intressentkategorierna ut och vilka utesluts?
- Vilka ska representera dessa kategorier och vilka väljs bort?
- Hur fördelas makten inom intressentgruppen?
- Finns korrekta standarder?
- Hur ser uppdragsbeskrivningen ut för gruppen?
- Varifrån kommer pengarna och vad ska de gå till?
- Vad är den interna beslutsprocessen i gruppen och vilka är dess externa skyldigheter?
I och med att problemet som är tänkt att lösas genom denna strategi, redan från början är formulerat, överväger åt ett håll eller att det råder konsensus i frågan, så bjuds inte de som kan påverkas negativt av resultatet in.
De som anser att lösningen på det aktuella problemet är av en annan karaktär blir heller inte inbjuden. På detta sätt undanröjs motstånd och lösningen på problemet kan ske på ett mer smidigt och effektivt sätt.
En demokratisk debatt är det inte heller tal om, eftersom agendor och policys inte nödvändigtvis behöver förankras i befolkningen innan de implementeras.
The People´s Working Group on Multistakeholderism (PWGM) är ett nätverk av sociala rörelser och organisationer, som arbetar med att syna effekterna av denna modell, har gett ut en bok med titel: The Great Takeover, Mapping of Multistakeholderism in Global Governance, 2022.
I den redovisas bl.a. förhållandet mellan olika representanter i MSI:er. Det visar att antalet intressenter från affärsvärlden/industrin är högt överrepresenterade jämfört mot övriga intressentkategorier. Detta ger den privata sektorn ett maktövertag.
Transnational Institute (TNI), ”är ett internationellt forsknings- och påverkansinstitut som har åtagit sig att bygga en rättvis, demokratisk och hållbar planet” skriver i rapporten, Multistakeholderism: a critical look, 2019:
”Närvaron av regeringsrepresentanter i arrangemang med fler intressenter ger ingen garanti för att samhällen är representerade heller, med tanke på att många regeringar skräms av företagens makt och ofta misslyckas med att uppfylla sin skyldighet att skydda allmänintresset från industrin.”
Harris Gleckman menar att multiintressent strategin har ; “….vunnit trovärdighet utan en noggrann analys av de demokratiska och politiska konsekvenserna av dessa institutioner.”
Corporate capture
Den 13 juni 2019 undertecknar FN:s generalsekreterare António Guterres ett strategiskt partnerskapsramverk med WEF:s grundare Klaus Schwab. Anledningen till detta partnerskap är att de vill påskynda genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling.
Som ett direkt svar på denna handling skickas ett öppet brev till FN:s generalsekreterare där flera hundra civila- och människorättsorganisationer uttrycker oro för att detta avtal är ett allvarligt hot mot hela FN-systemet och att detta handlar om Corporate capture (företagsfångst) av global styrning. De kräver att avtalet upphävs.
Samarbetsinitiativet Economic Social Culture Rights Network (ESCR-Net) definierar Corporate capture så här:
”Företagsfångande hänvisar till de medel med vilka en ekonomisk elit undergräver förverkligandet av mänskliga rättigheter och miljö genom att utöva otillbörligt inflytande över inhemsk och internationella beslutsfattare och offentliga institutioner.”
ESCR-Net driver Corporate Capture project för att synliggöra denna problematik. De förklarar vad begreppet inbegriper: Gemenskapsmanipulation, ekonomisk diplomati, rättslig inblandning, lagstiftande och politiska inblandning, privatisering av allmänna säkerhetstjänster, svängdörr, forma berättelser och fångst av akademiska institutioner.
Läs mer: Manifestations of corporate capture
ESCR-Net:
”Genom att använda företagens inflytande för att mjuka upp regleringar, försvaga regleringsbefogenheter, bankrollsval, använda statliga säkerhetstjänster mot samhällen, utöva sysselsättningsstrategier med svängdörrar och många andra metoder, försvagar det ständigt fördjupade förhållandet mellan företag och regering de statliga institutionerna och processerna som är ansvariga för att se till att de kan respektera, skydda och uppfylla mänskliga rättigheter.”
Negativ inverkan på miljö, natur, hälsa och mänskliga rättigheter
PWGM har sammanställt vad för effekter multiintressentism orsakar (se ovanstående bok):
”Från hälsa, till mat och jordbruk, från utbildning till internet, från miljö till offentliga tjänster och mänskliga rättigheter, visar forskningen att beslut som fattas i dessa Multistakeholderism-mekanismer såväl som i fångade multilaterala institutioner har direkt inverkan på människors hälsa, barns utbildning, digitala rättigheter, tillgång till grundläggande offentliga tjänster och mänskliga rättigheter i territorierna, inklusive rätten till en hälsosam miljö.”
”Från effekterna på människors liv som dokumenterats i denna publikation är det tydligt att istället för att vara en lösning, accelererar mekanismer med fler intressenter vägen mot en mer odemokratisk, ohållbar och ojämlik värld.”
TNI tar upp ett exempel på ett MSI: Scaling up Nutrition (SUN:
”Etableringen av SUN möjliggjorde att aldrig tidigare skådat företagsengagemang i diskussioner kring kost. SUN har inrättats av IMF och Världsbanken med finansiering från Gates Foundation och ser ut som ett FN-organ men har inget godkännande av stater.
Faktum är att SUN i Indien gick förbi den nationella regeringen genom att närma sig och arbeta med statliga styrande organ. Företagens dominans av SUN visas genom dess betoning på nya näringsprodukter snarare än strukturella förändringar i livsmedelssystem. Studier av SUN-verksamheten i Guatemala och Uganda visar att 8/10-insatser är produktbaserade och har lett till kortsiktiga lösningar och fragmenterad policy.
Styrningen av konsensus har lett till stegvisa förändringar som gynnar företag och misslyckanden med att utesluta även ond tro aktörer, medan kritiska icke-staliga organisationer utesluts och stigmatiseras. ”
“Vad MSI verkligen gör är att begränsa debatten och diskussionen i ideologiska termer, från att ta itu med de fullständiga miljömässiga och sociala effekterna av företag till att försöka förbättra standarder inom en försörjningskedja.”
Ska FN-systemet övergå från multilateralism till multistakeholderism?
Den nuvarande grundläggande formen av global styrning inom FN sker mellan stater d.v.s. genom mellanstatlig multilateralism. Denna form har dock fått kritik för att den är oförmögen att ta itu med förvaltningsklyftor orsakade av globaliseringen. NGO:er får inte komma till tals om de inte representeras av en stat. TNC:er som arbetar över flera stater är då begränsade att ingå inom en stats representation.
Detta problem löste WEF:s GRI-projekt genom att föreslå styrning genom multiintressentism som en bättre anpassad modell för globalstyrning. Sedan dess ingår denna strategi i FN:s arbete och har vuxit så pass mycket att den börjar bli systemisk.
Harris Gleckman påpekar att denna typ av styrningsmodell inte kräver något officiellt godkännande:
”Utan några mellanstatliga åtgärder kan den informella övergången till MSG som en partiell ersättning av multilateralism bara ske.” samt att det finns ”… inga tydliga regler för MSG:er om ansvarighet, ansvar, tvistlösning och representation -nyckelelement som annars accepteras som kärnprinciper för en legitim global styrningsprocess.”
The Patnering Initiative (TPI) redogör för hur multiintressentism ser ut inom FN:s arbete med Agenda 2030 och de globala målen:
“The 2030 Agenda Partnership Accelerator is a collaborative initiative by United Nations Department of Economic and Social Affairs (UN DESA) and The Partnering Initiative, in collaboration with United Nations Office for Partnerships (UNOP), UN Global Compact, and the UN Development Coordination Office. The initiative aims to significantly help accelerate and scale up effective partnerships in support of the Sustainable Development Goals.”
Acceleration av Agenda 2030; Our Common Agenda
I september 2021, presenterar FN:s generalsekreterare António Guterres rapporten Our common agenda som är en sammanställning på 12 förslag som ska accelerera tempot för att uppnå de globala målen till år 2030.
I ett webinar (Our future at stake: The corporate capture of multilateralism, jan 2022) som PWGM anordnade, konstaterar de följande om den nya agendan:
”Bakom vackra ord och goda avsikter avslöjade strategin en framtid av företagsledd global styrning baserad på multiintressentmekanismer där civilsamhället och utvecklingsstater har lite att säga till om.”
Vad för slags samhälle som döljer sig bakom de fina orden i agendan beskrivs i boken Den digitala världshjärnan, 2022. Här berättar Jacob Nordangård att:
”…demokrati och frihet riskerar att ersättas med en omänsklig, teknokratisk dystopi i vilken allas förehavanden ska övervakas, registreras, begränsas och kontrolleras i minsta detalj.”
Summit of the Future, 2024
FN: ”Toppmötet är ett evenemang på hög nivå som för samman världsledare för att skapa en ny internationell konsensus om hur vi levererar en bättre nutid och värnar framtiden.”
Med Our common agenda på bordet, planerar FN att hålla ett framtidens toppmöte; Summit of the Future i september 2024. Detta för att förnya det multilaterala systemet och accelerera införandet av redan existerande överenskommelser (inklusive målen för hållbar utveckling och FN-stadgan) samt fylla igen de ”klyftor” i global styrning som har uppkommit sen 2015.
Planerna inkluderar även att reformera Säkerhetsrådet, Generalförsamlingen och Economic and Social Council (ECOSOC). ECOSOC ansvarar för FN:s kontakter med NGO:er idag.
Den stora frågan på mötet är hur vi ska samarbeta bättre och det kommer även förhandlas fram en framtidspakt (ett handlingsinriktat resultatdokument) som ska leda till:
”Resultatet blir en värld – och ett internationellt system – som är bättre rustat att hantera de utmaningar vi står inför nu”.
Det är uppenbart att planerna är att implementera multiintressentism som den nya globala styrningsstrategin.
Andra alternativ?
Harris Gleckman anser att multiintressentism behöver utvärderas och regleras betydligt innan hela världen rusar in i denna strategi. En ”seriös demokratisk reflektion” över denna globala förvaltningsmodell bör övervägas.
Han menar även att det finns fler alternativ för global styrning där civilsamhället får en betydligt bättre position och där demokrati och mänskliga rättigheter värnas, detta ”…eftersom lönsamhet eller affärseffektivitet inte borde vara ett nödvändigt villkor för att ”lösa” en global kris”.
TNI:
”Företagens egenintresse är inbyggt i strategin för flera intressenter. Den uppmuntrar också stater till positioner som gynnar företagens intressen och låter dem undvika sin skyldighet att skydda de drabbade samhällena.”
Nätverket PWGM är också kritiska till ett system uppbyggt på multiintressentism:
”Det är angeläget att mobilisera för att bygga ett starkare demokratiskt multilateralt system som är ansvarigt för allmänhetens intresse och engagerat i en hållbar planet.”
Harris Gleckman:
”Det är också uppmuntrande att ett växande antal organisationer och kretsar inom det civila samhället tydligt säger att multiintressenter och företagens engagemang i global styrning inte är vägen framåt.”
Multiintressentism har stor genomslags kraft och innebär ökade maktbefogenheter främst för transnationella- och multinationella företag.
Det är tydligt att det civila samhället och statliga representanter har svårt att få sina röster och intressen hörda (inom denna ekonomiskt fördelaktiga modell) vilket leder till att det får negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter, demokrati och miljön på planeten.
Är det inte dags att stanna upp och tänka till, istället för att accelerera? Frågan som bör ställas är om multiintressentism är det rätta tillvägagångssättet för att lösa världens kriser, när det är själva strategin som bidrar till att orsaka ännu mer skada?
Källor
- Thepartneringinitiative.org: SDG partnerships guidebook
- Weforum.org: Business Report
- Caton.de: New Ideas for Global-Governance
- Civicus.org: Multistakeholderism a new way for corporations to try to govern the world
- Democracywithoutborders.org: UN:s stakeholder approach is dangerous for democracy
- Escr-net.org: Corporate capture
- Escr-net.org: Global governance and WEF UB partnership
- Globalamalen.se: Mål 17 genomförande och globalt partnerskap
- Tni.org: Multistakeholderism and the UN
- Tni.org: Mapping multistakeholderism
- Tni.org: Multi stakeholderism a corporate push
- Tni.org: Multistakeholderism – a critical look
- Tni.org: The great takeover
- UN: Commn agenda
- UN: Summit of the future
- UN: Summit of the future (2)
- Weforum.org: WEF and un sign strategic partnership framework
