Ökad kollektivism förknippad med totalitär socialism (kommunism, nazism, fascism) drabbade på 1900-talet många länder. Perioden innebar en tid av världskrig, inbördeskrig, revolutioner, statskupper. Globalistisk politik har funnit inträde inom socialdemokratin, där det senaste exemplet är valet av en NATO-anslutning, skriver Dan Ahlmark i denna anlays.
Från historiens början har människor av samhället – eller staten – tvingats tro på än det ena, än det andra, men utvecklingen har sakta gått från förtryck av folket till ökad personlig frihet, och från kollektivism till respekt för individen (1).
Det löfte, som – efter vad vi vet – formellt först började infrias i Grekland för 2500 år sedan, präglade därefter till någon del många olika samhällen, där England var det mest framstående.
Det fick så småningom dock ett fullständigare uttryck. Olika tidigare tankeriktningar skapade grunden för sjuttonhundratalets upplysningsrörelse och dess bidrag till den fenomenala utvecklingen av politiska principer genom den amerikanska revolutionens formulering av människans individuella rättigheter.
Från slutet av 1700-talet fanns alltså i världen ett mycket klart exempel på principer, som är lämpliga för att styra mänskliga samhällen. Detta skapade krav, som därefter inte konsekvent kunnat ignoreras av auktoritära statsmakter.
Efter utvecklingen under 1800-talet, när den för ekonomins förändring helt grundläggande näringsfriheten brett slog igenom och skapade kraften i industrialismen, formades sedan de fullständiga demokratierna under första delen av nästa århundrade.
Ökad kollektivism förknippad med totalitär socialism (kommunism, nazism, fascism) drabbade dock på 1900-talet många länder. Perioden innebar en tid av världskrig, inbördeskrig, revolutioner, statskupper, kriser och hot mot frihetliga stater från diktaturer. Den situationen avslutades först med murens fall 1989.
Efter andra världskriget drev den demokratiska kollektivismens (2) socialistiska partier fram bland annat nationella sociala system utan väsentlig anpassning till enskilda människors önskemål dvs de byggde på tvång och innebar begränsningar av människors frihet att själva besluta på aktuella områden.
När människor så småningom upptäckte, att lockelsen av fria personliga fördelar givna av staten var falsk för de flesta människor, minskade den demokratiska kollektivismens slagkraft i Europa. Samhället efter andra världskriget – StatsVälfärdsStaten (SVS) – vilade dock på en kraftig indoktrinering om dess fördelar och motståndet att välja ett annat – ett fritt samhälle – var betydande.
En förnyelse av tänkandet beträffande mänsklig frihet påbörjades under 1950-talet (3). Under tidigare decennier publicerades inte mycket frihetlig teori med undantag främst för vissa ekonomer och samhällskritiker.
De nya inslagen bidrog kraftigt till att skapa en allmän förståelse för vad som krävs av ett samhälle, vilket passar människor, som i mycket saknar traditionella kulturella, religiösa och politiska fördomar och vill leva i frihet. Strukturen för ett bättre samhällssystem hade alltså blivit klarare.
Det är ett samhälle, som kan skapa goda förutsättningar för varje individ att från början av livet skaffa sig rationella, sanna och objektiva insikter avseende sin natur, verkligheten och goda principer för samverkan med andra. På basis av det ska hon (4) sedan ha rätt att själv i det allra mesta styra sitt liv.
Utformningen och utfallet av hennes liv kommer att bero på hennes förnuft, vilja och förmågor av många slag bl a arbetsvilja.
Samhällen och stater kan då slutligen utformas, så att de ger alla möjlighet att bli och vara förnuftstyrda människor, som lever i stor frihet – det ideal, som hittills inte kunnat förverkligas i historien.
I Del 4 (3) av serien om den libertarianska historiesynen beskrivs dagens läge som:
…vi..(har) .. nått så långt man realistiskt kan – med bevarande av ett gott och tryggt samfund – i definitionen av ett samhälle byggt på empirisk kunskap, individualism och människans fulla handlingsfrihet. Denna frihet gäller individens valfrihet i allt: sättet att leva och mål att eftersträva, alla former av åsikter… religion eller dess frånvaro, samt stödet av olika samhälleliga initiativ och deltagandet i samhället. Utvecklingen har hittills bara fört oss en bit på vägen till det Goda Samhället…
StatsVälfärdsStaten (SVS) bör därför förvandlas, och det lämpligaste målet är den frihetliga libertarianska staten: den Civila VälfärdsStaten (CVS). Utvecklingen från dagsläget till ett samhälle, som bättre passar människan, behandlas därför i det följande.
Dagens situation
Sverige var en av de stater, som efter andra världskriget försökte genomföra en samhällsomvandling baserad på demokratisk kollektivism. Det innebar, att den svenska socialistiska regeringen, efter att tidigare på grund av folkets val tvingats avstå från socialisering av näringslivet, utformade funktionssocialismen och genom tvång och skatter inom ramen för det demokratiska systemet försökte tillfredsställa sina väljargrupper.
För att genomföra detta utformade man en så småningom en gigantisk offentlig sektor finansierad av skattebetalarna, där socialism tillämpas.
Genom Sveriges egenart: dess speciella kultur, människors vana vid statlig styrning samt befolkningens utbildning och arbetssamhet kunde under lång tid ett fritt näringsliv förenas med socialistiskt tvång avseende fördelning av resultatet av prestationerna i landet.
Genom skickligt utnyttjande av alla makt- och påverkansmöjligheter kunde socialdemokrater, påverkade både av marxism och demokratiska värderingar, vinna popularitet genom att intensivt utnyttja de marxistiska fördomarna om klasskamp, som sedan slutet av 1800-talet bibringats majoriteten svenskar av socialdemokrater och fackföreningsrörelsen.
I kombination med ett ytterst kompetent, tekniskt och internationellt orienterat näringsliv samt de ytterst gynnsamma förutsättningarna för hög svensk tillväxt efter världskriget kunde Sverige då snabbt få resurser att bygga upp ett antal populära sociala system.
Eftersom det socialdemokratiska partiet satt i regeringsställning under denna expansiva period, ansågs det som särskilt framgångsrikt i sin ekonomiska politik, vilken då också förknippades med socialsystemens tillkomst.
Att socialpolitiken under dessa goda ekonomiska förutsättningar skulle ha formats med viss liknande inriktning av varje borgerlig regering men med mycket mera valfrihet för individen, förstod många inte. Sådana regeringar skulle heller inte utformat skattesystem med närmast konfiskatorisk effekt, vilket naturligtvis påverkade den svenska tillväxten.
Statsvälfärdsstatens nedgång
Den socialdemokratiska utformningen av Sverige (StatsVälfärdsStaten), som överfört ansvaret för många beslut om viktiga delar av människans liv till staten och ständigt främjade sina väljargrupper, ledde så småningom till en försämring av olika levnadsbetingelser.
Egenskaperna systemet har leder sakta till att detta försvagas. Det tog naturligtvis lång tid, eftersom kultur bara ändras sakta över generationerna. En del av nedgången – som skolan – var självklar, eftersom man där snabbt sökte skapa den nya socialistiska människan (5).
Detta har inneburit en klar sänkning sedan 1962 av kraven på elevernas arbete och därmed kunskapsnivån. Det har också medfört den ödesdigra effekten, att eleverna under i stort sett hela grundskolan vänjer sig vid dåliga arbetsvanor.
Den nedgången har blivit uppenbar successivt och särskilt observerats, sedan Sverige fallit i rankingen enligt internationella undersökningar gällande undervisningens kvalitet. Under decenniernas gång har klara svagheter uppenbarats också gällande andra huvudområden, där staten är aktiv (förutom basutbildning): sjukvården, brottsbekämpningen, rättskipningen och försvaret. I dagsläget råder kriser gällande alla dessa – och många andra – områden.
Socialdemokratins förvandling
Efter sammanbrottet för socialdemokratins marxistiska grunder genom murens fall 1989 och planekonomins internationellt uppenbara kollaps, påverkades partiet istället av en annan socialistiskt orienterad filosofi (postmodernismen) med dess samhällsideologi: kulturmarxismen, vilken beträffande sitt viktigaste politiska instrument (identitetspolitiken) arbetar på principiellt samma sätt som marxismens klasskamp.
Metoden är således den klassiskt marxistiska, men här utformad för att på utvalda och viktiga områden dela upp människorna i två grupper, favorisera en och skapa skarpa motsättningar – i bästa fall hat – mot den andra i syfte att vinna röster.
Man har hittills undvikit tillämpningar gällande näringslivet, där man lidit ett sådant fundamentalt nederlag, men har istället inriktats på en rad andra viktiga samhällsområden. Dessutom influeras partiet också av radikal socialliberalism. Den industriella arbetarklassen har nu inte längre någon prioritet.
Även globalistisk politik har funnit inträde inom socialdemokratin, där det senaste exemplet är valet av en NATO-anslutning för målet att förstärka Sveriges försvar. Från att under större delen av nittonhundratalet och fram till 2022 närmast religiöst hyllat neutralitetspolitiken, ändrade sig socialdemokratin abrupt 2022.
Artikelserien om den civila välfärdsstaten
- Del 7: Vad upplever individen?
- Del 6: Ekonomisk politik och “den ofantliga sektorn”
- Del 5: Nya meningsfulla arbeten i privata sektorn
- Del 4: De konstitutionella och ekonomiska sektorerna
- Del 3: Grundläggande principer
- Del 2: Nödvändigheten av förnyelse
- Del 1: Den politiska bakgrunden
Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ” Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.
Referenser och relaterat
- Frihetsportalen: Den Libertarianska historiesynen del 1/4
- Contra: Demokratisk eller auktoritär kollektivism
- Frihetsportalen: Den Libertarianska historiesynen del 4/4
- Contra (se kap. IV i): Libertarianismens grunder
- Epoch Times: Krönika: Den svenska skolans omvandling – Del 3