Förändringen av “den ofantliga sektorn” blir djupgående. Möjligheten för företagare att arbeta på många områden, vilka tidigare var offentliga monopol, innebär fördelar av flera slag och därmed en bättre lösning gällande en samhällsfunktion.
Se även: Den Civila Välfärdsstaten – Ekonomisk politik och “den ofantliga sektorn”
Ett ytterligare viktigt skäl för privatisering är, att arbetstagare ska kunna ha valfrihet mellan olika arbetsgivare och inte vara bunden till ett offentligt monopol med alla dess egenskaper.
Det offentliga budgetsystemet kan vara gammalmodigt och uppmuntrar inte till belöning av duktig personal, högre effektivitet, förbättrad kvalitet enligt kunderna (nöjdhet beträffande bemötande eller själva tjänsten) eller utifrån rent objektiva kvalitetskriterier.
Istället är vissa regler kontraproduktiva exempelvis då ej utnyttjade budgetmedel kanske bara leder till minskad budget nästa år. Ett privat företag, som tillämpar system med sådana regler skulle inte vara framgångsrikt på en marknad. I den utsträckning, som offentligt driven verksamhet förekommer, bör reformer av föråldrade ekonomiska styrsystem alltid ske.
Anställningsvillkor av alla slag måste förändras, när privata organisationer övertar verksamheter. Meriter blir generellt avgörande för befordran och lön, och kön beaktas kanske inte längre. Politiska åsikter gällande chefstillsättningar ska aldrig beaktas i den offentliga sektorn, men regeln har ofta brutits. Eventuella särskilda förturer för minoriteter avgörs utifrån företagets praxis.
Den inledande principen vid konkurrensutsättning är, att privat och offentlig verksamhet för samma prestationer får (närmast) likartade belopp. Den privata företagsverksamheten kommer då vanligen att få växa, när privat och offentlig verksamhet antingen direkt jämförs av kunder eller när man granskar de reella kostnaderna att tillhandahålla tjänsten till allmänheten.
Det gäller bl a sjukvård och skolor, där allt, som är möjligt, ska konkurrensutsättas. Dessa är också två sektorer i kris, och beträffande vilka dagens administrativa struktur är diskutabel. Hälsosektorn väntar på en långtgående privatisering och vitalisering. Vad som idag behöver göras avseende skolväsendet har behandlats i ett annat sammanhang (1).
Privata köp av offentligägda enheter – också större sådana som sjukhus – ska självfallet tillåtas. Att privata aktörer direkt köper idag offentligdrivna enheter, där de för samma prestationer med samma (eller den nivå som bestämts) kvalitet som tidigare accepterar en lägre ersättning från det offentliga ska vara möjligt.
Offentliga verksamheter orkar troligen inte rationalisera eller utveckla sig med samma frekvens som de privata, utan får då ge upp sitt ansvar att själva driva aktuella enheter. Detta blir aktuellt på områden, där konkurrens är svår att etablera eller i övrigt inte är praktisk.
En fråga aktualiserad av förändringarna är huruvida och i vilken utsträckning ökad privat finansiering av utnyttjandet av tjänster bör ske inom den tidigare offentliga verksamheten. Detta bestäms i första hand av reformer i skattesystemet.
Människor måste få behålla betydligt mera av sina inkomster, innan de kan stå för mera av sina egna kostnader. Lösningarna dröjer här troligen en längre tid, innan skattesystemet reformerats, och man vet hur inkomstförstärkningarna verkat.
Människor, som inte har medel att betala sin vård etc, kommer under alla omständigheter få den finansierad av det offentliga.
Storleken på sådana kostnader kommer då att klarläggas. Socialt omhändertagande av människor, som inte klarar sitt liv, blir så småningom en fråga, där tillgången på privata resurser för stöd avgör vilka reformer gällande ansvarsfördelning och offentlig finansiering, som kan genomföras.
Organisationer för att stödja människor med behov kommer nog att växa snabbt och ta en växande del av ansvaret i ett nytt socialt system. Ifall sådana fått parallellt verka och utvecklas istället för att tidigare praktiskt sett hindras pga den socialdemokratiska ideologin, hade vi idag troligen haft mycket betydande resurser för privat socialt arbete.
Offentliga tjänster, som har en lägre efterfrågan, men vilka införts av politiska skäl, innebär problem. Behovens aktualitet har kanske också minskat.
Värst är, om de anställda har en utbildning, som just är inriktad på sådan verksamhet, vilken inte särskilt uppskattas av människor dvs det existerar inte en spontan monetär efterfrågan, och tjänsten fyller inte heller någon tillräckligt viktig funktion i samhället. Nedläggning kan då bli nödvändig.
Civilsamhällets expansion
Att politikers makt på många områden försvinner eller begränsas mycket, lämnar ett utrymme för aktivitet från vanliga människor. Organisationer kommer sannolikt att bildas för att hjälpa till med de nya problem människor möter i det reformerade samhället, där egna val blir möjliga, och så småningom tjänster inte helt eller delvis betalas via skattesedeln.
Samarbete med andra intresserade användare/konsumenter kan då vara till hjälp. Sådana organisationer torde växa fram och kommer att underlätta enskildas förståelse och kunskap gällande aktuella val på olika marknader.
Dessa organisationer är troligen ledda av nya ledare i samhället. Eftersom nya marknader innebär stora möjligheter för entreprenörer, kommer sådana troligen utveckla tjänsteerbjudanden med olika innehåll och kostnad.
Kooperativ verksamhet lär också få en pånyttfödelse och utan den politiska belastning sådan tidigare haft.
Även religiösa organisationer kommer kanske att växa, och en del avser säkerligen att ägna sig åt social verksamhet. Att som i Sverige ha en f d statskyrka fortfarande styrd av politiska hänsyn – inte religiösa – har alltid varit en ofullgången kompromiss.
Dagens lösning torde främst vara styrd av socialdemokratins önskan att kontrollera de flesta religiösa uttryck i Sverige, men det är inte något acceptabelt skäl. En bättre lösning bör sökas för uppdelning av kyrkan och dess egendom mellan olika trosriktningar inom kyrkan. En medlemsomröstning bör vara vägledande
Se även: Den Civila Välfärdsstaten – Ekonomisk politik och “den ofantliga sektorn”
Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ” Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.
Relaterat
- Se artikelserie i fyra delar i Epoch Times: Den svenska skolans omvandling – Del 1 av 3