Gaya Herrington: Forskargrupp vid MIT varnar för total samhällskollaps år 2040
En brant reduktion av befolkningsmängd, matproduktion, industriproduktion och välfärd redan år 2040?
NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
För 50 år sedan förutspådde forskare en samhällskollaps under 2000-talet. En ny bok hävdar att kollapsen är nära. NewsVoice har sammanfattat klimatdebattören Jonathan Jeppssons artikel från 2022 i Aftonbladet (bakom betalvägg).
”Tillväxtens gränser” publicerades 1972 av Rom-klubben, en forskargrupp vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i USA. Gruppen använde datormodeller för att förutse ekonomisk tillväxtens gränser baserat på variabler som befolkning och resursförbrukning.
Studien förutsåg att utan drastiska förändringar skulle mänsklig aktivitet överskrida ekosystemens gränser, leder till antingen reglerad minskning av resursanvändning eller kollaps.
Fyra scenarier analyserades:
Business as Usual (BAU): Fortsatt tillväxt leder till utarmning av naturresurser, vilket minskar resurser till matproduktion och välfärd.
Business as Usual 2 (BAU2): Förutsätter dubbla naturresurser men varnar för klimatförändringar och föroreningar, vilket leder till minskad livsmedelsproduktion och ökat lidande.
Comprehensive Technology (CT): Hoppas på teknikinnovation för att undvika kollaps, men kräver orealistiskt höga utsläppsminskningar.
Stabilized World (SW): Prioriterar välfärd över tillväxt, men är långt ifrån att realiseras.
Gaya Herrington
Senare granskningar visade att många av prognoserna var förbluffande precisa, och en nyligen uppdaterad modell av Harvardforskaren Gaya Herrington (Linkedin) varnar för en ekonomisk nedgång eller kollaps runt år 2040.
Gruppens metodologi, baserad på datormodeller, försökte kvantifiera de komplexa samband som styrde vår planets ekosystem. Genom att inkludera variabler som befolkningsökning, industriell produktion och resursutvinning, strävade de efter att skissa framtidsscenarier för mänsklighetens väg framåt.
Studien gav upphov till både fascination och kontrovers. Vissa såg den som en väckarklocka för att ompröva vårt sätt att leva och konsumera, medan andra avfärdade den som en överdriven domedagsprofetia. Trots kritiken har historien visat att många av dess förutsägelser var otroligt precisa, vilket har gett den ett långvarigt inflytande inom miljövetenskap och hållbarhetsdiskussioner.
I de senaste decennierna har flera uppdaterade analyser gjorts för att utvärdera studiens relevans och prognoser i ljuset av det moderna samhällets utveckling. En av de mest betydelsefulla är den utförd av Herrington.
”Business as Usual” (BAU)
Herringtons arbete har inte bara bekräftat många av de tidigare slutsatserna från ”Tillväxtens gränser”, utan också pekat på en oroväckande trend: den globala ekonomin och samhället som helhet närmar sig en kritisk brytpunkt.
Hennes forskning identifierar fyra huvudscenarier för mänsklighetens framtid, var och en med olika grad av pessimism och hopp. ”Business as Usual” (BAU) är ett scenario som antar fortsatt tillväxt utan hänsyn till de ekologiska och ekonomiska begränsningarna.
BAU2 är en uppdaterad version som tar hänsyn till ökade miljöutmaningar, särskilt relaterade till klimatförändringar och föroreningar.
”Comprehensive Technology” (CT) föreställer sig en värld där teknologiska innovationer räddar dagen genom att lösa de problem som hotar vår överlevnad, men även detta scenario kräver en nästan mirakulös nivå av teknisk utveckling och resurshantering för att undvika kollaps.
Det mest optimistiska scenariot, ”Stabilized World” (SW), förespråkar en omställning till en mer hållbar och rättvis ekonomi som prioriterar människors välbefinnande över materiell tillväxt. Tyvärr är detta scenario också det mest avlägsna från vår nuvarande kurs, enligt Herringtons analys.
Herringtons forskning visar att BAU2 ligger närmast vår nuvarande väg och dess dystopiska förutsägelser får allt större stöd från empiriska observationer. Den ökande frekvensen av extremväder, ekosystemkollaps och sociala oroligheter pekar alla på en värld på randen av systemkollaps.
Den goda nyheten är att det fortfarande finns tid att agera. Genom att ompröva våra prioriteringar, investera i hållbara teknologier och främja samarbete över nationsgränserna kan vi potentiellt undvika det värsta scenariot och skapa en mer hållbar och rättvis framtid för alla, men för att göra det måste vi agera nu.