OPINION. Allt sedan Ny Demokrati har vi sett politiker som vägrar tala med “vissa” motståndare och som till och med krävt att inte behöva sitta på samma bänk i TV-studion.
Trots stora åsiktsskillnader så kunde Högern på den gamla goda tiden föra ett hövligt samtal med Kommunisterna. Det vi nu fått i riksdagen är ovärdigt. Mobbingen utspelas inför öppen ridå och istället för att möta motståndare så vandrar man ut eller slänger dörren i ansiktet på dem man vägrar prata med. Alliansens uppträdande vid pensionsfonden är ovärdigt.
Magdalenas Anderssons utbrott mot SD var okunnigt och kränkande. V har kunnat sitta på läktaren och iaktta skådespelet nere på cirkusarenan. Håller han Sjöstedt sig kall nu, kan han vinna oerhört mycket. Tänk om han skulle inleda samtalet med SD? Tänk om han skulle våga göra det som ingen annan just nu gör, nämligen börja kommunicera.
Naturligtvis är det otänkbart eftersom resten av V och dess röstare skulle börja skälla som bandhundar.
Så förutom vandra ut, slänga dörren i ansiktet, vägra ta emot den utsträckta handen så har vi fått ett rovdjursnivå i beteendet där många skäller och smyger runt med svansen mellan benen.
Värderingarna inom SD är högst tvivelaktiga, javisst men omdömet och värderingarna är inte klockrena i något parti. Riksdagen måste nu finna en form som håller. Med ett SD som obstruerar och leker hela havet stormar handlar det om att neutralisera dem frågan är hur.
Text: Börje Peratt