Torkild Berglund: Svenskt högmod har raserat vår välfärd, glesbyggd, trygghet och skola

Sverige har länge levt på ryktet som det trygga, smarta och välorganiserade landet i norr, men medan våra grannländer reformerar och levererar, klamrar sig svensk politik fast vid en farlig självbild och ett svenskt högmod.

Resultatet blev skjutningar i världsklass, skolresultat i fritt fall och en landsbygd i tyst reträtt. Det är inte otur, det är högmod och det kostar oss dyrt.

Text och analys: Torkild Berglund, Costa Rica

Det var inte länge sedan Sverige betraktades som det nordiska föredömet. I dag beskrivs vi i utländska medier som ett varnande exempel: sprängningar, systemkollaps, välfärdsförlust.

Samtidigt går våra grannländer i motsatt riktning, med reformer som fungerar. Finland har bevarat skolans kvalitet genom lärarförtroende. Danmark har pressat tillbaka gängen med hårda lagpaket. Norge har hållit sin landsbygd levande med skatterabatter och statlig närvaro.

Sverige kunde gjort likadant, men gjorde det inte. I stället fortsatte vi tro att svenska lösningar alltid är bäst, även när de bevisligen inte fungerar. Nedan tre områden där vår självbild krockar med verkligheten, och där vi kan – och bör – kopiera våra grannar.

1. Gängkriminaliteten – importera danskt Bandepakke

Sverige har gått från att diskutera enstaka skottlossningar till att normalisera dem. I flera förorter rapporterar invånare om sprängningar på veckobasis. Samtidigt visar Danmark att utvecklingen inte är oundviklig.

Fakta:

• Sverige registrerade 368 skjutningar och 54 döda under 2023 [1]
• Samma år hade Danmark endast 21 gängrelaterade skottlossningar och fyra dödsfall [2]

Skillnaden handlar om politik, inte slump. Sedan 2009 har Danmark infört fyra så kallade bandepakke, ett lagpaket riktade specifikt mot organiserad brottslighet.

De innehåller bland annat:

• Dubbla straff i konfliktzoner
• Kontakt- och nattlivsförbud för dömda gängmedlemmar
• Förbud mot rekrytering av minderåriga
• 72-timmarsdomar vid vapenbrott

Svensk åtgärdsplan

1. Inför 20 straffzoner med dubbla straff för vapenbrott och utpressning
2. Gör det straffbart att rekrytera minderåriga till kriminella nätverk
3. Inrätta jourdomstolar som avgör grova vapenbrott inom 72 timmar
4. Sätt av en statlig avhopparfond – 300 000 kr per person som lyckas lämna gängen utan återfall

2. Landsbygden – Rjukan vs Åmotfors visar vad politik kan göra

Sverige har länge betraktat sin glesbygdspolitik som en naturlag: befolkningen krymper, servicen centraliseras och till slut återstår bara minnesmärken över hur det en gång var. Norge har bevisat motsatsen.

När staten behandlar små orter som samhällsnyttiga, inte som kostnadsproblem, kan jobb skapas, turism växa och ungdomar stanna kvar. Den tydligaste kontrasten hittar vi i två bruksorter bara mil från varandra: norska Rjukan och svenska Åmotfors.

Rjukan (NO): 3 0223 invånare [3]
Service och infrastruktur: Simhall (Rjukanbadet) [4], idrottshallar, ambulanshelikopter, gymnasieskola, ≈10 kaféer och ≈35 butiker

Åmotfors (SE):  1 3885 invånare [5]
Service och infrastruktur: En matbutik, lågstadieskola, ett fåtal verkstäder

När Norsk Hydro lade ner sin kemifabrik på 1980-talet kunde Rjukan dött, men tack vare norsk distriktspolitik lever orten vidare och blomstrar.

Tre avgörande verktyg:

1. Service inom 30 minuter: Norska staten garanterar tillgång till vård, skola och polis i alla delar av landet
2. Differensierad arbeidsgiveravgift: I zon V betalar arbetsgivare 0 % i arbetsgivaravgift [6]
3. Myndighetsflytt: Över 8 000 statliga jobb har flyttats ut från Oslo sedan 2017 [7]

I Åmotfors är verkligheten den omvända. Staten har dragit sig tillbaka, posten och vårdcentralen har lagts ner, och företag betalar 31,42 % i arbetsgivaravgift [8]. Resultatet: färre arbetstillfällen, sämre service, och utflyttning.

Svensk lärdom

• En statlig servicegaranti på max 30 min bör införas även i Sverige
• Inför regional arbetsgivaravgift: 0–10 % beroende på geografiskt läge
• Flytta ut myndighetsjobb från Stockholm till småorter med krympande befolkning

3. Klassrummet – lär av Finlands tillitsekonomi

Svensk skola har i två decennier pressats genom ett reformmaskineri där ingen längre verkar tro på systemet – allra minst lärarna själva. Läroplaner har skrivits om, nationella prov har staplats ovanpå varandra, och friskolereformen har förvandlat utbildning till en marknad där vinstintressen ofta väger tyngre än pedagogiska.

Lärarnas professionella omdöme har successivt urholkats av detaljstyrning och dokumentationskrav, medan deras status rasat i takt med att kraven för att bli lärare sänkts. Resultatet är ett system där lärare lämnar yrket, eleverna tappat motivationen och rektorer förväntas agera ekonomichefer snarare än ledare för lärande.

I internationella jämförelser som PISA märks konsekvenserna tydligt: svenska elever presterar under förväntan, och kunskapsgapet mellan olika elevgrupper ökar. Det är inte brist på reformer som drivit utvecklingen fel – utan en övertro på fel reformer.

I stället för att bygga långsiktigt förtroende har svensk skolpolitik styrts av kortsiktiga initiativ, där varje ny skolminister velat sätta sitt avtryck. Det vi ser i dag är resultatet av 20 års fragmentering, där själva skolans grunduppdrag hamnat i skymundan: att ge alla barn oavsett bakgrund en likvärdig chans att lyckas.

Fakta

• I PISA 2022 fick svenska 15-åringar 482 poäng i matematik, 483 i läsförståelse och 485 i naturvetenskap
• Finländarna nådde 484 i matematik, 490 i läsförståelse och 511 i naturvetenskap [9]

Finlands framgångsfaktorer

• Lärarstatus: Alla lärare har masterexamen, och antagningen till lärarutbildningen är lika tuff som till läkarlinjen
• Förtroende: Elever har ett enda obligatoriskt prov, studentexamen, och lärare styr sin egen undervisning
• Skolfinansiering: Pengarna fördelas efter behov. Skolor i utsatta områden får mer, inte mindre

Svensk reformplan

1. Inför ett krav på masterexamen för nya lärare från 2028
2. Skrota standardprov i åk 6–8, och inför ett avslutande exit-prov i åk 9
3. Justera skolpengen – störst resurser till skolor med lägst socioekonomisk elevbakgrund

Sverige faller inte för att idéerna saknas – utan för att vi vägrar använda dem. Våra nordiska grannar har redan visat att tryggare gator, bättre skolor och levande landsbygd är möjliga. Men så länge vi klamrar oss fast vid illusionen att vi redan vet bäst, kommer inget förändras.

Varje vecka utan danska zonlagar är ännu en vecka där barn växer upp bland kulhål. Varje år utan norsk landsbygdssatsning är ett år när ännu en ort töms. Varje termin utan lärarrespekt är ett steg bort från framtidens konkurrenskraft.

Ska vi fortsätta vara bäst i tron – eller börja lära av de som faktiskt lyckas?

Text och analys: Torkild Berglund, Costa Rica

Källor (urval)

1. Polismyndigheten, Skjutningar i Sverige 2023, www.polisen.se/statistik/skjutningar
2. Justitsministeriet (Danmark), Bandeanalyse 2023, www.justitsministeriet.dk
3. SSB (Statistisk sentralbyrå), Befolkning Rjukan 2023, www.ssb.no
4. Rjukanbadet.no, Om anläggningen, www.rjukanbadet.no
5. CityPopulation.de, Åmotfors tätort – befolkning 2023, www.citypopulation.de
6. Skatteetaten (NO), Arbeidsgiveravgift – Sone V: 0 %, www.skatteetaten.no
7. Regjeringen.no, Utflytting av statlige arbeidsplasser, 2022–2025
8. Skatteverket, Arbetsgivaravgifter 2024: 31,42 %, www.skatteverket.se
9. OECD, PISA 2022 Results: Volume I – Sweden & Finland, www.oecd.org/pisa

Relaterat

• NewsVoice: Återupprätta det öppna samtalet om skola, vård, bostäder, kriminalitet och försvar!