Erik Forsman replikerar debattartikeln: ”Ulf Kristersson och Regeringen – Respektera den nya rättvisare globala världsordningen!” signerad av 50 debattörer.
Låt oss blicka framåt. När vi följer till exempel trion Lars Bern, Peter Krabbe och Magnus Stenlund får vi ett kort perspektiv, kanske något längre hos Krabbe, men vi missar östs nervsystem: den långsiktiga strategin – ”long term strategy”.
Subversionen som verkar i det tysta, eroderar långsamt gemensam identitet, sammanhållning, moral och offervilja, vilket leder till defaitism i ett land eller en kultur. Precis det motsatta sker idag i Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea.
Ryssland (före detta Sovjetunionen) är experter på detta, kanske bara överskuggade av Kina. Tänk på att den högsta krigskonsten går tillbaka till Sun Tzus ”Krigets konst” från 500-talet f.Kr, och metoderna har förfinats sedan dess.
Xi Jinping kommer från en lång linje kinesiska revolutionärer och är mao-leninist in i märgen. Tänk: Det spelar ingen roll om katten är vit eller svart, så länge den fångar råttor; det vill säga att kommunismen kan byta skrud när som helst för att sprida erövringen. Xi växte upp under kulturrevolutionen, arbetade hårt, han är ingen byråkrat.
Detta bådar inte gott, och allt för få uppmärksammar det långa strategiska perspektivet. Det hänger ihop med västs kulturella kärna, som kan sammanfattas med ”tala alltid sanning” – en princip som sitter djupt rotad.
Vi fastnar i en uppsjö av kortsiktiga konflikter som dessutom mångfaldigas. Vad kämpar vi egentligen emot, eller vad borde vi kämpa emot? Inte HBTQ, massinvandring, genderideologier som feminism eller woke-varianter, utan mot ett expanderande öst.
Vi måste behålla och stärka vår kultur, sträva efter meritokrati, driva ekonomisk utveckling och export med ökad tillväxt, förbättra hälsotillståndet, satsa på utbildning och försvar.
Problemet är att vi själva – svenska politiker i Sverige – driver egna subversionsprogram. Det sker inte av slump eller organisk utveckling – cui bono? Vem gynnas? Vi gör jobbet åt det expanderande öst, så slipper de. Ser vi det från detta perspektiv, som är främmande för oss i väst eftersom vi har svårt att tänka i sådana banor, ställ frågan: Hur tänker Ryssland? Vad är deras strategi?
Här är två namn som man inte kan studera för mycket, med avgörande inflytande på ryskt strategiskt tänkande både inrikes och utrikes. Den inhemska kraften bakom Putins popularitet – inte via propaganda eller utrotning av opposition, utan genom att desillusionera all inhemsk opposition: Vladislav Surkov.
Strategin bygger på milt kaos, ett system av ständig formförändring för att förvirra och försvaga oppositionen och splittra den. Man finansierar och stödjer motstridiga idéer inom oppositionen, som till slut blir förvirrade, uppgiven och vänder sig mot varandra. Var finns fienden?
Det kan sammanfattas som: allt är möjligt, men inget är sant. Låt er inte luras – det är bara en variant av kommunismens grundtema: dialektisk materialism. Det finns ingen absolut sanning; allt svävar i dialog, sanningen är relativ, reflexiva narrativ med inbyggda motsättningar. Man urholkar ordet ”sanning” tills dess innebörd nästan förångas.
För rysk geopolitik gäller namnet Aleksandr Dugin. Mycket kan sägas om honom; gräver man djupt är det hans bok ”The Fourth Political Theory” som nu praktiseras som subversion i väst. Den syftar till att smula sönder västs liberalism och dess unipolära och hegemoniska världsbild genom subversion och multipolaritet. Dugin är rysk ultranationalist.
I korthet:
Teorin: Liberalismen – fokus på individuell frihet, marknadsekonomi och framsteg.
Teorin: Kommunismen (marxismen) – kollektiv jämlikhet och klasskamp.
Teorin: Fascismen – nationell identitet och statlig styrka.
Teorin integrerar det bästa från de tre, men transcenderar dem i en ny världsbild genom återupplivning av traditionella, religiösa och mytiska element – utan universell moral. En återgång till icke-moderna principer, likt medeltida, mot väst. En multipolär världsordning med Ryssland som eurasiskt centrum, allianser med Kina, Iran och Nordkorea – en andlig krigföring mot väst. Dugin förespråkar subversion via en synkron historiesyn där alla kulturer är jämlika men alltid lokala och därför splittrande; ingen universell moral eller framsteg sker. Han talar om ”den arabiska världen” eller ”den muslimska världen”, men ser Ryssland inte som ett land som Kanada eller Frankrike, utan som en framtida ”rysk värld”.
Kom ihåg: En erövringskultur har ingen fast kärna, inre väsen eller ideal som vi i väst. Ideologin skiftar form hela tiden för att maximera skada i målkulturen. Subversionens kärna är bedrägeri – allt producerat är lögner i syfte att bedra.
Det som kommer ut låter lockande. Han förespråkar ingen direkt konfrontation med väst, utan gradvis erosion av liberalismens grundvalar. Subversionen har två ansikten: undergräva modern liberalism med vapen som teknologi och en motglobalisering mot västs globalisering, samtidigt som man säljer in kulturell mångfald som multipolär ordning till väst.
Mål: Undergräva liberalismens individualism genom att återinföra kollektiv mytologi.
Metod: Definiera människan i väst via kultur och plats, inte individ eller klass.
Mål: Multipolaritet – allianser mellan icke-västerländska makter (Eurasien, Asien, Mellanöstern).
Metod: Destabilisering via desinformation; få oppositionen att distansera sig från enighet.
Mål: Återgång till medeltida värderingar genom moraliskt mord på västs historia – få oss att se oss själva som barbarer.
Metod: Använda moderna medier för att sprida anti-västglobalistiska narrativ.
Mål: Subversion genom infiltration och omformning av globala institutioner inifrån. Metod: Införa tidlös teori som neutraliserar framstegsideal.
Tänk: Sovjetunionens fall och murens ras var fejk – som vi diskuterat alldeles för lite ”Fake Breakup Of The Soviet Union Exposed – Leninist Strategy Anatoliy Golitsyn New Lies For Old pt 1”.
Tänk i dessa termer och se utvecklingen: Kina är enigt och stormar framåt, påhejade av oppositionen här. Ryssland likaså, medan USA och Europa splittras. Ukrainakriget har stärkt Ryssland som nation, Putins popularitet och försvagat väst. Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran är samlade och eniga.
Jag tror att öst kommer att finansiera svensk nationalism till lika opposition som är kritisk mot västs globalisering. Svensk nationalism, särskilt aktivisterna, är nästan krossade – desperationen ökar under etablissemangets repression.
När den ligger på knäna, innan den dör, kommer den samma gladeligen ta emot all stöd den kan då, även från ryska ultranationalister som de identifierar sig med, men situationen är värre: delar av eliten i USA och Europa samarbetar med öst, med gemensamt mål i frimureri, sionister och östs kommunister. Frimureriet infiltrerades av sionister, som gav djupare insikt i andlig kamp mot folket – effektiv subversion av själen genom att krossa kärnan, förstöra människors förmåga till andlig påfyllnad.
Text: Erik Forsman
