Hedi Bel Habib, fristående debattör, filosofie doktor, forskare med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på regeringskansliet.
Sveriges offentliga förvaltning lider av en kronisk systemspricka som gör det omöjligt för staten, kommuner och regioner att fungera som ett sammanhållet samverkanssystem för att uppnå politiska mål över sektorsgränser. Dessa brister har påtalats av expertmyndigheterna sedan 20 år tillbaka.
Text och rapport: Hedi Bel Habib, fristående debattör, filosofie doktor, forskare med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på regeringskansliet
Varken Regeringen, Regeringskansliet eller Riksdagen har dock befattat sig med dessa frågor eller brytt sig om att försöka lösa de utpekade systembristerna i den statliga styrningen.
Systembrister i styrningen av tvärsektoriella frågor är tydligast inom områdena regional utvecklingspolitik och landsbygdspolitik. Därför har dessa områden varit föremål för återkommande utredningar och förändringar av politikens namn, mål, omfattning och strategier.
Statskontoret, Analysmyndigheten, Riksrevisionen och Tillväxtverket har gång på gång sedan 20 år tillbaka pekat på samma systembrister i den statliga styrningen av dessa politikområden. Trots återkommande utredningar och förbättringsförsök lider regional utvecklingspolitik av samma systembrister som påtalades av expertmyndigheterna år 2000 som år 2025.
En förklaring till dessa olösta styrproblem är att systembrister i den statliga styrningen är generella för hela förvaltningen och inte specifika för politikområdet för regional utveckling.
De problem som uppstår vid styrningen av regional utvecklingspolitik är bara ett förstoringsglas som tydliggör den bristande systemlogiken i hela den offentliga verksamheten. Därför går det inte att lösa styrproblematiken som en separat fråga för ett enskilt politikområde oavsett om det är regional utvecklingspolitik eller något annat enskilt politikområde.
Varken Riksdagen, Regeringen eller Regeringskansliet har idag några organisatoriska, verksamhetsmässiga eller regelmässiga förutsättningar för att kunna styra den offentliga förvaltningen på tvären över sektorsgränser. Detta är en allvarlig systembrist, eftersom det är snarare regel än undantag att offentlig verksamhet är tvärsektoriell.
Syftet med denna skrift är därför att föreslå en systembaserad styrlogik som gör det möjligt för staten, kommuner och regioner att agera tvärsektoriellt som ett finansiellt och verksamhetsmässigt sammanhållet samverkanssystem som stödjer hållbar tillväxt och välfärd i hela landet.
En grundbult i denna styrmodell är en systemorienterad verksamhetslogik för en sammanhållen styrning av regional utvecklingspolitik och landsbygdspolitik. Detta i kombination med lagen om finansiell samordning utvidgad till ett ramverk för att överbrygga sektoriseringsproblem inom den offentliga verksamheten i dess helhet.
Finansiell samordning enligt denna lag får inom ett samordningsområde bedrivas mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommun och region för att uppnå en effektiv resursanvändning. Ett samordningsområde kan omfatta en eller flera kommuner eller delar av kommuner. Kommunerna kan vara belägna inom olika regioner.
Genom att utvidga lagen för finansiell samordning till ett ramverk för samverkan över sektorsgränser som inkluderar samtliga myndigheter, kommuner och regioner kan regeringen utforma myndighetsinstruktioner och regleringsbrev samt styrsignaler till kommuner och regioner med fokus på tvärsektoriella verksamhetsområden.
En vägledande princip för en systembaserad styrning är kluster av myndigheter som gemensamt finansierar åtgärder med systempåverkande effekter. Lagstiftningen om finansiell samordning har här en enorm potential som hittills inte har utnyttjats sedan lagen stiftades år 2003.
Rapport
- Hedi Bel Habib: ”Ett sammanhållet samverkanssystem för tillväxt och välfärd” av Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare, tidigare anställd på Regeringskansliet | Rapportdatum: 7 november 2025 – Ladda ner rapporten som PDF, 42 sidor
