NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
På Nämndemansgårdens behandlingsenhet i Blentarp erbjuds klienter epilepsimedicin i förebyggande syfte redan vid ankomst utan genomförd hälsokontroll eller konstaterat abstinenssymtom på grund av alkoholism.
Granskningen av den förebyggande medicineringen väcker frågor om risk, ansvar och vilken part som egentligen skyddas när tunga läkemedel ordineras utan individuell bedömning.
Nämndemansgården erbjöd epilepsimedicin utan konstaterade symptom
Enligt uppgifter som NewsVoice erhållit rekommenderas läkemedlet Levetiracetam som krampförebyggande åtgärd till nya klienter med alkoholproblem på behandlingsenheten i Blentarp, under ansvar av läkaren och psykiatrikern Alvaro Medvedeo.
Läkemedlet används normalt vid epilepsi och ska enligt FASS (offentlig databas med läkemedelsfakta från läkemedelsindustrin) endast användas med försiktighet, tex vid nedsatt njurfunktion eller graviditet.
Läkemedlet erbjuds till personer trots att tidigare interna hälsoutredningar inom verksamheten har bevisat att det inte finns ett omfattande fysiskt beroende eller symptom på akut abstinens. Denna krampförebyggande medicin har trots detta rekommenderats av läkare redan vid ankomst till kliniken.
Uppgifterna pekar även på att graviditetstest eller fullständig medicinsk genomgång inte alltid (eller överhuvudtaget) genomförs innan första dosen delas ut.
Levetiracetamets vanliga biverkningar inkluderar irritabilitet, depression, yrsel och illamående. I vissa fall har även kramper rapporterats, alltså samma symptom som läkemedlet ska förebygga.
Sjuksköterska: ”Ingen risk på så kort tid”
När ansvarig sjuksköterska på Nämndemansgården fick kritik för rutinen uppgav hon att risken för beroende är minimal och att medicineringen sker under ”kontrollerade former”.
Sjuksköterskan säger att om klienten tackar nej till den förebyggande medicineringen och senare drabbas av krampanfall, behöver personalen istället ge ett annat läkemedel Buccolam (Midazolam), ett betydligt starkare bensodiazepinderivat.
Läs även: Antidepressiva till barn och unga – Sverige är värst
”Frivillighet” med konsekvenser
Vårdpersonalen på Nämndemansgården uppger att medicineringen är frivillig, men vittnesmål beskriver situationer där klienter upplever sig pressade att acceptera ett förutbestämt behandlingsupplägg. Ett nej uppges innebära att man ”utsätter nattpersonalen” för problem så att enheten då inte kan ge adekvat behandling. Patienten skuldbeläggs.
En klient vittnar om hur ansvarig läkare reagerade irriterat när klienten ifrågasatte medicinen och bad om att få namnet på medicinen för att kunna ta reda på biverkningarna, läkaren svarade inte på frågan utan hänvisade till, att enligt statistiken finns det hög risk för kramper.
Under de första dygnen har klienten utsatts för ”motiverande samtal” för att acceptera medicineringen (Stesolid samt Imovane), med formuleringar som ”du ska vara snäll mot din kropp”, trots avsaknad av abstinenssymtom och trots normala vitalparametrar.
Först under kvällspasset kunde klienten ta reda på vilken medicin som ordinerats som krampförebyggande (Leverecitam) och då själv finna information om potentiella biverkningar.
När nattpersonalen ifrågasattes av klienten om varför de delar ut en medicin med allvarliga biverkningar utan en hälsokontroll, kunde personalen inte ge något svar. En sköterska sa att hon ”bara” är undersköterska, och hon bad klienten att ta kontakt med sjuksköterskan.
Sjuksköterskans försäkran att risken för beroende är minimal och att medicineringen sker under ”kontrollerade former” kan alltså ifrågasättas. Flera personer på kliniken tog insomningstabletter under hela vistelsen och det verkade vara en rutinlösning snarare än en nödlösning. Frågan är om rutinen verkligen är så trygg, särskilt i en miljö där människor redan är i beroendeställning.
Beskrivningarna ger bilden av ett val där konsekvenserna av att tacka nej väger tungt, vilket väcker frågor om hur frivilligheten fungerar i praktiken.
Beroendeframkallande läkemedel gavs för att behandla beroenden
Behandlingsenheten tar emot personer med bensodiazepin-beroende, men delar samtidigt ut Stesolid, ett läkemedel i samma beroendeklass. Klienter rekommenderas även att ta insomningspreparatet Imovane, som är känt för att kunna ge ett beroende vid regelbundet bruk.
På sin hemsida uppger Nämndemansgården att medicinsk avgiftning sker i samråd med läkare och att insättning av läkemedel alltid baseras på individuella behov. De uppgifter som framkommer i granskningen ger dock en annan bild.
De kritiserade läkemedlen
Levetiracetam
- Epilepsimedicin
- Vanliga biverkningar: irritabilitet, depression, yrsel, kramper
- Ska användas med försiktighet vid njurproblem och under graviditet
Buccolam (Midazolam)
- Bensodiazepinderivat
- Ges vid akuta kramper
- Kan ge sedering och minnespåverkan
Stesolid (Imovane)
- Beroendeframkallande och narkotikaklassade
- Stesolid tillhör bensodiazepiner
- Imovane används som insomningsmedel
När vård blir rutin och kontroll
Uppgifterna i granskningen väcker frågor som sträcker sig bortom enskilda läkemedel och rutiner. Situationen pekar mot en bredare struktur där samma behandlingsmodell förväntas fungera för alla, oavsett individens förutsättningar.
Vilka risker finns med att sätta in kraftfull medicinering i förebyggande syfte, utan ett tydligt medicinskt behov? Det väcker också frågan om vems risk som egentligen minimeras, om besluten i första hand syftar till att skydda den ekonomiska verksamheten eller den människa som berörs?
När kontrollåtgärder och övervakning en dag upphör uppstår ett avgörande dilemma: för vad händer då? Flera vittnar om återfall och om att gång på gång återvända till vården, utan att en hälsostabilitet består över tid blöir en kamp för att överleva istället för att leva.
Flera vittnesmål beskriver en verklighet där människor fortsätter acceptera medicinering och behandlingsmodell av rädsla snarare än av trygghet. Ett nej till en viss behandling kan få konsekvenser eftersom det sista som många håller fast vid är arbetet, och det verkar användas av de flesta behandlingshem som ett påtryckningsmedel.
Är det humant att hota människor med att ta ifrån dem det enda de har kvar, deras försörjning? Är det humant att skrämma människor till läkemedelsbehandling med tunga mediciner?
Finns det behov av att tänka nytt kring hur stöd och vård utformas, så att människor inte bara hålls ihop så länge någon ser på, utan också ges förutsättningar för hälsa efter medicinering?
Text och analys: Linda Ström
Relaterat och källor
- Nämndemangården i Blentarp
- Internetmedicin: Intoxikation och substansbruk – Bensodiazepiner
- Norrbottenkuriren: Hundratals dödliga doser
- FASS: Levetiracetam
- FASS: Buccolam
- FASS: Stesolid
- FASS: Imovane
- NewsVoice: Fallet Prince – Är Sveriges rättspsykiatri en återvändsgränd för de rättslösa?
