Det finns ögonblick i historien då tystnad inte längre är neutralitet. Detta är ett sådant ögonblick. När civila massdör, när folkrätten reduceras till selektiv retorik och när journalistik allt oftare fungerar som maktens megafon i stället för dess granskare, blir frågan inte bara vad vi vet, utan varför så många väljer att inte vilja veta.
I Sverige har Frida Stranne blivit en av de viktigaste rösterna för intellektuell hederlighet i denna tid. Som universitetslektor i statsvetenskap vid Halmstads universitet, forskare med lång specialisering på amerikansk utrikespolitik och medförfattare till boken ”The Illusion of American Peace”, har hon konsekvent visat att USA:s globala maktutövning inte kan förstås genom slogans om demokrati, utan genom historia, intressen och strukturer.
Det är därför Frida Strannes fredsengagemang är så viktigt.
- Hon vägrar acceptera att fred reduceras till lydnad inför stormaktspolitik.
- Hon vägrar acceptera att kritik mot militarisering automatiskt misstänkliggörs som illojalitet.
- Hon vägrar acceptera att svensk offentlighet ska nöja sig med förenklade fiendebilder när världen står farligt nära direkt stormaktskonfrontation.
Detta är inte naiv pacifism. Det är realism.
Jeffrey Sachs har gång på gång varnat för att västvärlden driver en politik där eskalering har blivit strategi och diplomati behandlas som svaghet.
John J. Mearsheimer har visat hur stormakter agerar utifrån maktlogik, inte moralisk retorik.
Ray McGovern har beskrivit hur underrättelser används för att sälja krig snarare än för att förhindra dem.
Gemensamt för dessa röster – och för Frida Stranne – är inte ideologi utan integritet. Det är detta jag kallar FIRE: Freethinking, Internationally Recognized Experts.
Människor med tillräcklig kunskap och moralisk ryggrad för att säga det obekväma även när priset är högt. I dag ser vi samma gamla mönster igen. Vi såg det i Vietnam. Vi såg det i Irak. Vi såg det i Libyen. Vi såg det i Afghanistan och nu ser vi det i Gaza, i Ukraina och i den växande risken för direkt konfrontation mellan kärnvapenmakter.
Narrativet är alltid detsamma: vi är de goda, de andra är ondskan, frågor är illojalitet, tvivel är förräderi.
Hannah Arendt formulerade det bättre än någon annan: “Evil comes from failure to think.” Det verkliga hotet mot demokratin är därför inte bara lögnen. Det är bekvämligheten.
Karriärismen. Rädslan att avvika. Viljan att tillhöra flocken.
Psykologen Mattias Desmet beskriver detta som massformation – när rädsla och social konformism ersätter självständigt tänkande. Historien är full av sådana perioder: korstågen, häxprocesserna, McCarthyismen, Irakkriget.
Alla började med berättelser som inte fick ifrågasättas. Alla slutade med samma fråga: Hur kunde vi låta detta ske? Svaret är nästan alltid detsamma: Vi tänkte inte efter. Frida Strannes fredsengagemang handlar därför om något större än utrikespolitik.
Det handlar om demokratins själva förutsättning: en informerad allmänhet som vågar tänka själv. Att vilja fred är inte att vara svag. Det är att förstå vad krig faktiskt innebär. Att kräva diplomati är inte att vara naiv. Det är att vägra normalisera katastrofen.
Albert Einstein skrev: “The world is a dangerous place, not because of those who do evil, but because of those who look on and do nothing.” Tystnad är inte neutralitet. När människor med kunskap tiger blir de en del av problemet.
Därför behövs Frida Stranne, inte för att hon erbjuder bekväma svar, utan för att hon försvarar rätten att ställa obekväma frågor och i vår tid är det kanske den mest patriotiska handling som finns.
Text: Leif Elinder, samhällsdebattör, barnläkare i Sverige, Australien och Nya Zealand
FIRE – Freethinking, Internationally Recognized Experts. I mina texter använder jag begreppet FIRE för att lyfta fram analyser från internationellt erkända forskare, diplomater och militära experter, vars synpunkter ofta saknas i de dominerande medierna.
