I boken Vaccinernas historia beskriver Peter McCullough, en av USA:s främsta hjärtspecialister, tillsammans med kriminalhistorikern John Leake hur denna kult har vuxit fram.
Text: Margareta Skantze | NewsVoice: Denna artikel refuserades av Läkartidningen, Parabol, Kvartal, Fokus, Axess. Bulletin svarade inte alls.
Få frågor är idag så infekterade som frågan om vaccinerna. Få epitet är mer nedsättande än att bli beskylld för att vara en antivaxer. Tilltron till vaccinernas undergörande effekt har blivit vår tids religion.
Författarna berättar hur det första vaccinet skapades i samband med kampen mot förödande sjukdomar som smittkoppor, malaria och gulsot. Vaccinerna utmålades som underverk och byggde på uppfattningen att alla naturens problem kunde lösas med hjälp av vetenskapliga metoder.
Uppfinnarna hyllades som den tidens hjältar. I främsta ledet gick fransmannen Louis Pasteur, som tagit upp kampen mot rabies och mjältbrand. Men vid författarnas närmare granskning falnar hans gloria, de avslöjar forskningsfusk och stöld från kollegor.
De frågar sig också om det verkligen var vacciner som fick bukt med de farsoter som grasserade under 1800-talet framför allt i de tätbebyggda städernas slumkvarter. De menar att det snarare kan ha handlat om förbättringar gällande hygien, mat, bostäder och – inte minst – tillgång till rent vatten.
De lyfter fram bortglömda hjältar som de menar har bidragit till förbättring av folkhälsan i långt högre grad än Pasteur.
Ett exempel är Joseph Bazalgette som skapade kloaksystemet i London, ett ingenjörskonstens mästerverk som reducerade förekomsten av kolera och tyfus till några enstaka fall. Ett annat exempel är hur saneringen av staden Havanna på Kuba stoppade ett utbrott av gula febern.
Författarna lyfter också fram betydelsen av antibiotika, som botade de lunginflammationer som följde i sjukdomarnas spår och som oftast var den direkta dödsorsaken.
En genomgående frågeställning som de undersöker är hur riskerna ska vägas mot nyttan av vaccinerna. De visar till exempel att 1950-talets skräck för en polioepidemi var helt överdimensionerad. Tio gånger fler barn dog i olyckor och tre gånger så många i cancer.
Läkemedelsbolagen tjänade enorma pengar på vaccinerna, som blev fler och fler. Kronan på verket kom då de genom skickligt lobbyarbete lyckades driva fram en lagstiftning som befriade dem från skadeståndsersättning, National Childhood Vaccine Injury Act. Den undertecknades år 1986 av president Ronald Reagan. Denna lag satte igång en närmast lavinartad tillverkning av nya barnvacciner.
Samtidigt har antalet barn med autism ökat explosionsartat. Enligt en rapport från CDC har en tredubbling skett under åren 2000 – 2016. Författarna ägnar flera kapitel åt frågan om ett eventuellt samband. De beskriver med stor medkänsla den ofattbara sorg som det innebär för föräldrar att se hur deras fullt friska lilla barn förvandlas, blir otillgängligt, gråter hejdlöst, bankar huvudet i väggen och regredierar i sin påbörjade utveckling.
I dagsläget är 275 000 amerikanska barn drabbade av svår autism och således i behov av assistans under resten av sina liv.
De beskriver också smutskastningen av den brittiske läkaren Andrew Wakefield, som skrev en artikel publicerad i den tongivande medicinska tidskriften The Lancet om sina misstankar om ett eventuellt samband mellan MPR-vaccinet, alltså kombinationen mässling, påssjuka, röda hund, och autism.
Wakefield menade att det kombinerade vaccinet i stället borde ges vid tre olika tillfällen, eftersom det kunde vara svårt för ett spädbarns immunförsvar att hantera flera olika antigener i en och samma injektion.
Artikeln väckte ett ramaskri. Artikeln i The Lancet avpublicerades och Wakefield utsattes för vad författarna kallar den våldsammaste smutskastningen i medicinhistorien. Han blev paria i Storbritannien, fråntogs sin läkarlegitimation och gick i landsflykt.
Boken Vaccinernas historia nyanserar debatten kring vaccinerna
Författarna påpekar det absurda i det mantra som nu präglar det vetenskapliga etablissemanget i denna fråga: ”Vi vet inte vad som orsakar autism, vi vet bara att det inte är vaccinerna.” De menar att man även måste undersöka ett eventuellt samband mellan barnvaccinerna och plötslig spädbarnsdöd, samt den tilltagande könsdysforin.
Det sista avsnittet i boken handlar om massvaccinationen under covid-pandemin. Författarna förundras över att människor helt okritiskt accepterade att injiceras med dessa nödgodkända preparat, utan att veta något vare sig om innehållet i sprutorna eller effekterna av dem.
De menar att det måste ses som ett utslag av vad de kallar vaccinkulten, en närmast religiös tilltro till de undergörande vaccinerna. Denna brinnande tilltro rubbades inte ens när CDC:s chef Rochelle Walensky offentligt deklarerade att vaccinationer, stick i stäv med vad tillverkarna ursprungligen lovat, inte förhindrade smitta av sjukdomen.
Boken slutar med ett förslag på åtgärder. De viktigaste:
- Sätt stopp för de nära relationerna mellan FDA (USA:s läkemedels- och livsmedelsmyndighet) och läkemedelsbolagen.
- Riv upp lagen från 1986 om ansvarsbefrielse för vaccintillverkarna.
- Utred autismpandemin.
Vaccinernas historia är en viktig bok som ger ett utmärkt underlag för en nyansering av den nödvändiga debatten kring vaccinerna. Det är en lättläst, kunnig och engagerande bok, knappt 200 sidor lång, försedd med närmare 300 noter.
Relaterat
- NewsVoice om vacciner och vårdindustrin
- Peter McCullough på X
