NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
”Det finns en sak jag ofta fastnar på i den svenska utrikesdebatten och det är hur snabbt diplomatin försvinner ur bilden när det gäller vissa delar av världen. Särskilt när det gäller Ryssland.” Det skriver den multipolära experten JE Linblom om Sveriges tystnade diplomati.
Text: JE Lindblom
Efter kriget i Ukraina blev den svenska linjen tydligt förskjuten. Det som tidigare var en relativt balanserad hållning har ersatts av en mer avskuren relation, där politiska kontakter i praktiken har frysts eller reducerats till ett minimum. Det är förståeligt i en akut säkerhetspolitisk situation, men det som oroar mig är att detta verkar ha blivit en långvarig struktur snarare än en tillfällig reaktion.
Diplomati är trots allt inte något som bara används när förutsättningarna är enkla. Den blir som mest avgörande när relationerna är som mest ansträngda.
Samtidigt ser vi hur Sverige, tillsammans med stora delar av västvärlden, gradvis har rört sig in i en utrikespolitisk logik där relationer blir binära: antingen tillhör man samma sida, eller så står man utanför. Denna utveckling spiller också över på relationer långt bortom Europa. Länder som Kina hamnar ofta inom samma breda säkerhetspolitiska ram, där handel, teknik och strategi smälter samman.
Resultatet blir en utrikespolitik som i praktiken minskar handlingsutrymmet snarare än att bredda det.
Det intressanta är att detta sällan diskuteras öppet i Sverige. Det finns en tydlig återhållsamhet i samtalet, ibland nästan en tystnad. Många människor har frågor, men de formuleras sällan i det offentliga rummet. I stället stannar de i privata samtal eller i mer marginella diskussioner.
B.R.I.C.S.
Det skapar ett slags informellt vakuum där vissa perspektiv blir svårare att uttrycka än andra. I detta vakuum blir det också svårt att diskutera alternativ och här blir den globala utvecklingen relevant.
När man tittar på utvecklingen inom BRICS ser man en annan logik växa fram, inte som en enhetlig modell eller utan motsättningar, utan som ett försök att bygga fler ekonomiska och politiska kontaktpunkter utanför de traditionella västliga strukturerna.
Det handlar inte om att idealisera någon aktör. Snarare än att observera en rörelse där flera länder försöker bredda sina relationer och minska beroendet av en enda geopolitisk mittpunkt.
Samtidigt som delar av västvärlden rör sig mot en mer säkerhetsdriven utrikespolitik, försöker BRICS i viss mån hålla en bredare ekonomisk och diplomatisk horisont. Det är inte friktionsfritt, och det är inte sammanhållet, men det säger något om riktningen i världen och kanske är det just här den nordiska frågan blir som mest intressant.
Sverige
För små och exportberoende länder som Sverige borde den centrala resursen vara förmågan att upprätthålla relationer även när de är svåra. Historiskt har detta varit en del av den nordiska utrikespolitiska styrkan.
I dag upplever jag att detta utrymme har krympt.
Frågan blir därför ganska enkel, men obekväm: håller vi på att ersätta diplomatiskt handlingsutrymme med geopolitisk tydlighet, och om världen samtidigt rör sig mot fler maktcentra snarare än färre, är det då klokt att minska sina kanaler för kontakt och förståelse?
Jag har inga färdiga svar, men jag är övertygad om att frågan i sig är viktigare än många av de självsäkra svar som dominerar samtiden.
Läs fler av JE Lindbloms sunda och insiktsfulla artiklar i NewsVoice
Text: JE Lindblom, Jan-Erik är insatt i BRICS, BRI och den multipolär världen. Han driver BRICS svenska Nyhetsbladet, Belarus Direkt och Ryska Posten på Substack
