Alternativmedicin har beskrivits och debatterats i TV4 under den senaste veckan. Diskussionen väcker frågor kring hur vetenskapen skall se på olika former av vilseledande resonemang, vars svåraste former kan utmynna i ”fusk”. Ett färskt fall av fusk har nyligen avslöjats inom mitt eget forskningsområde, vilket förmodligen kommer att skapa osäkerhet kring en rad frågor under flera år framåt.
Malou von Sivers har haft en serie om alternativmedicin i TV4:s lunchprogram ”EfterTio” under hela vecka 48. Det är ju ett ämne som jag diskuterat flera gånger tidigare. Min kritik går ut på att de som närmat sig ämnet till övervägande delen varit ”biased”, dvs. haft en förutfattad mening om hur saker och ting förhåller sig. Det kan man ha som privatperson, men om man uttalar sig i ”vetenskapens namn” ställs högre krav på kvalitet i vad man säger.
Via länken här kan du se husläkaren Göran Sjönells kritik av alternativmedicinen. Jag tycker att han synvinkel är sund och kunnig.
Dagen innan jämförde forskaren Torkel Falkenberg och riksdagsmannen/läkaren Finn Bengtsson synen på alternativmedicinen i olika länder. De framförde många förslag på hur kunskaperna och den legala hanteringen av alternativmedicinska behandlingar kan förbättras.
Föreningen Vetenskap och folkbildnings (VoFs) styrelseledamot Jesper Jerkert satt också med i studion, men hamnade mer i skymundan. Jerkert representerar tron på att vem som helst kan bedöma komplicerade medicinska frågor, och jag har därför kallat hans ansats ”amatöristisk”. Flera andra inslag i VoFs karaktär, främst den illvilliga attityden och önskan att ställa till skada för andra, gör tyvärr att föreningen inte är kapabel att bidra till fördjupade kunskaper på det här området. Jerkert anser för övrigt att en persons andliga trosuppfattning är en relevant faktor när man diskuterar vetenskap – så är det åtminstonde när han resonerar med mig. Då förstår man inte ens att en människa kan vara verksam på flera arenor.
Se diskussionen på länken här – inslaget om alternativmedicin med Falkenberg, Bengtsson och Jerkert börjar när 1 timme är kvar av programmet. Lite senare i program-länken intervjuar Malou förresten den nu 70-åriga sångstjärnan Tom Jones som återger precis de erfarenheter som jag tidigare beskrivit i bloggen ”Kan en sjukdom vara bra?”. Som 12-åring fick Jones turberkulos och låg till sängs inomhus i ett helt år. Efter det tog han inget för givet, berättar han, och upplevde stor tacksamhet för mycket som andra inte ens reflekterade över. Den erfarenheten har påverkat hela hans livssyn. Bra eller dåligt för honom? Döm själv!
Objektivitet hos vetenskapsmän
Jag har många gånger haft doktorander och forskare som kommit till mig och sagt: ”Jag vill visa att det är så!”. Mitt svar har alltid blivit: ”Men om det inte är så då? Vad gör du då?” Exemplet visar hur lätt det är att vilja använda vetenskapens metoder för att bevisa en förutfattad mening. Problemet med bristande objektivitet är att man då gör ett mycket sämre jobb, ja arbetet kanske till och med blir värdelöst. Med en förutfattad mening kanske forskaren lägger upp sin studie så att försöket inte på allvar utmanar hypotesen. Han kommer undermedvetet att selektera information genom att förstärka vissa fynd men negligera andra. Tolkningen av studiens resultat påverkas i allra högsta grad.
Vi kan se på exemplet Edzard Ernst som har en så uppenbart förutfattad mening när han skriver om alternativmedicin. Ernst plockar ju bort 95-99% av alla studier han skall bedöma och dessutom feltolkar de som är kvar, om det ens finns någon. Han framlägger inte de evidens som finns utan negligerar nästan alla med hänvisning till att han (som god forskare) söker perfekta bevis. Ernst har i veckan återigen hyllats av Aftonbladet, som heller inte klarar av att läsa vetenskaplig litteratur eftersom det faktiskt är ganska enkelt att avslöja det tendentiösa mönstret i denne professors publikationsverksamhet.
Det finns många former av bristande objektivitet. Jag har genomfört flera forskningsarbeten tillsammans en känd utländsk läkare som på sluttampen i skrivandet systematiskt tar bort alla uppgifter som synes försvaga rapportens budskap. Resultatet blir förstås väldigt rena, raka och tydliga rapporter, vilket tilltalar läsare av medicinsk litteratur. Läkaren är mycket internationellt berömd till vilket denna ”rensning” av för honom ovidkommande oklarheter säkert har bidragit. Vad man skall kalla hans teknik vet jag inte, men den varken klassas som bristande objektivitet eller som fusk. Jag känner mig dock själv något tveksam inför att frånhända sig möjligheten att se saken från två håll – åtminstonde när det är befogat.
Fusk bland vetenskapsmän
Jag arbetar just nu hårt med en bok kallad Fluid Therapy in the Peri-Operative Setting som skall utges på Cambridge University Press på senvåren 2011. Deadline för inlämning av manuskriptet är den 31/12. Jag har bjudit in 20 av världens främsta forskare inom området vätsketerapi att bidra med var sitt kapitel, medan jag själv skriver fem kapitel. Det är en fröjd att läsa de flesta av bidragen, och så blir det förstås när man bjuder in den skickligaste inom sitt område.
En av de tillfrågade författarna, som skulle inkomma med två kapitel till boken, har dock uteblivit. Det har heller inte varit möjligt att få tag på honom, varken för mig eller för förlaget. I mitten av november förstod jag varför. Han har nämligen ertappats med forskningsfusk!
Mannen heter Joachim Boldt och är verksamhetschef för ett mindre privatsjukhus i Tyskland. Boldt är en mycket framstående och känd forskare kring ämnet stärkelselösningar under kirurgi. Han har drygt 200 publikationer på meritlistan varav särskilt många handlar om en lösning kallad Voluven. Den marknadsförs av FreseniusKabi och är idag det dominerande som plasma-ersättningsmedlet vid kirurgi i Europa. Jag träffade Boldt första gången i mitten av 1990-talet och tyckte redan då att hans föredrag var direkt partiskt till förmån för Voluven. Han föreföll vara så ”köpt” av företaget och jag avskrev honom under några år som seriös forskare.
Men Joachim Boldt blev allt mer etablerad. Idag är han synnerligen ofta anlitad som föredragshållare, vilket han faktiskt gör väldigt bra. På världskongressen i anestesiologi i Kapstaden 2008 höll han 7 eller 8 föredrag, och där lyckades han alltid (som väntat) klämma in någonstans att Voluven är en bättre infusionslösning än andra tillgängliga alternativ. I sina forskningsarbeten ges samma budskap, fast extraherat från en mängd olika patientgrupper och tester.
För precis ett år sedan publicerade Boldt en artikel och Voluven som plasma-ersättningsmedel vid hjärtkirurgi i den amerikanska tidskriften Anesthesia & Analgesia (ironiskt nog hade jag själv en artikel i samma nummer). Några läsare reagerade på att spridningen i Boldts cytokin-analyser var orimligt låg. Tidskriftens chefredaktör, Steven Shafer, begärde då in originaldata från Boldt. I början var Boldt medgörlig men slutade snart att samarbeta. Shafer skrev då till den medicinska inspektionsmyndigheten (LÄK) i den tyska delstaten där Boldt är verksam. Efter 9 månader kom svaret; studien saknade etiskt godkännande, randomisering, patientinformation, och uppföljning – vilket allt hade beskrivits i studien. Boldt hade inte kunnat lämna några originaldata, som ju alltid bör sparas i minst 15 år när man utför en vetenskaplig studie.
Steven Shafer skriver i ett cirkulär att det är möjligt att studien aldrig utförts. Alltihop kanske är en fabricering. Artikeln är officiellt tillbakadragen av tidskriften, men den går fortfarande att ladda ner hur enkelt som helst från Internet.
Min tidiga känsla av att något inte stod rätt till runt Boldt har alltså besannats, fast inte såsom jag trodde. Situationen kan liknas vid den som uppstod när Ludmila Engqvist visats ha varit dopad – ingen litar längre på resultaten. Viktiga frågor måste ställas – vad i Joachim Boldts forskning är egentligen sant? Eller är allt ett påhitt? Nu borde myndigheterna i Tyskland kontrollera data bakom alla hans studier – om de nu har pengar, tid och lust att göra en sådan undersökning. Undersökningen kan ta år i anspråk, och under tiden känns allt väldigt oklart.
Publiceringsfrekvensen på PubMed borde ha utgjort en varningsklocka. Under 2010 har Boldt publicerat ett 20-tal studier där han själv haft en bärande roll (ofta som försteförfattare). Jag skrev själv 15-20 publikationer per år i mitten av 1990-talet, men då gjorde jag inget annat än skrev forskning på dagar, kvällar och helger. Denne man publicerar mer omfattande studier än vad jag gjorde, och han är dessutom klinikchef och en synnerligen ofta anlitad föreläsare. Det är snudd på tekniskt orimligt för en person att åstadkomma allt detta, och dessutom med ett mindre privatsjukhus som bas.
Avslöjandet skapar just nu stora problem för mig. Många av de 20 författarna till min bok citerar nämligen Joachim Boldt i sina kapitel. Flera använder även till råga på allt hans verk som referens till bärande påståenden.
Att fuskare avslöjas inom forskningen förekommer även i Sverige. Mekanismerna för att gå till botten med problemet är dock måttligt väl utvecklat. Det har funnits en bedömargrupp på Vetenskapsrådet för att utreda ”oredlighet” som fusket kallas på svenska. Men dit kan bara universitetets rektor anmäla ärenden. Uppdraget har nyligen ersatts av ett domstolsförfarande. Vem skall ta itu med oredlighet inom forskningen som inte är universitetsanknuten?
I Boldts fall hade oredligheten knappast upptäckts om inte Steven Shafer varit en synnerligen energisk och rättskaffens redaktör för tidningen Anesthesia & Analgesia som ägs av en internationell förening för anestesiologisk forskning, IARS. De flesta vetenskapliga tidskrifter är dock vinstdrivande företag som mest skulle förlora tid och pengar på att ta itu med och utreda fusk.
Bristen på regler gör också att anklagelser om fusk stundom hanteras på ett rättsvidrigt sätt. En anklagad person måste alltid få möjlighet att göra sin röst hörd. Jag har tidigare berättat om ett sådant fall på min blogg.Dessutom kan frågor om forskningsfusk beröra patent, rättigheter och karriärer värda åtskilliga miljoner kronor. Därför är det viktigt att ett väl utformat handläggningssätt skapas, gärna på internationell bas.
