NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Text: Mats Reimer, läkare | Denna artikel har tidigare publicerats i Nyheter 24
Aftonbladet publicerade förra veckan som klickbete [click bait] en debattartikel med rubriken ”Så blev vit mjölk en symbol för vit makt”.
Artikelns författare är två veganer vid Lunds Universitet som bedriver ”kritiska djurstudier”, och de kan möjligen ha veganska motiv till att brunmåla mejeriprodukter.
Dessa ”föreställningar om den vita kroppens perfektion som speglas i mjölkdrickande” sägs ha sin grund i att bara i Nordeuropa är genetisk laktostolerans totalt dominerande.
Men i så fall får vi räkna européer söder om alperna som mindre ”vita” än befolkningen i norra Indien, Saudiarabien och delar av Västafrika.
Debattartikeln nämner att den moderate riksdagsmannen Hanif Bali under Almedalsveckan anklagades för rasism efter att han postat en bild på Twitter där han dricker mjölk och gör OK-tecken med den hand som inte håller mjölkglaset.
Hanif retades förstås, men de flesta verkar missa ironin i att han som bördig från Iran förmodligen saknar ”vita” gener för laktostolerans. (OK-tecknet har också helt knasigt börjat ses som en symbol för vit makt, men det är en annan historia.)
Det lärorika med debattartikeln är att den ger exempel på hur memet som kopplar komjölk till vit överhöghet faktiskt inte startade 2017 som en alt-right-trollning på internetforumet 4chan.
Den rätt märkliga synen på mjölkdrickande som diskriminerande har tidigare framförts exempelvis i en bok av en kalifornisk sociologiprofessor 2002.
Och intressegruppen med afroamerikanska kongressledamöter i USA, The Congressional Black Caucus, var 1999 kritiska till de dietrekommendationerna som rådde offentliga skolor att servera mjölkprodukter i bamba (götebosska för skolbespisning). Andra samtida mjölkkritiker var en grupp läkare som var vegetarianer, boxaren Muhammad Ali och författaren Alice Walker.
De två lundensiska akademikerna har dock fel i en del fakta. Bland annat skriver de att ”människan är det enda djur som dricker mjölk av en annan art i vuxen ålder”.
Dels ter det sig för de flesta av oss som mindre avvikande för en vuxen person att dricka komjölk än mänsklig bröstmjölk, dels finns flera exempel på kleptoparasitiskt mjölkdrickande över artgränser.
Förr i världen när mjölkbudet lämnade flaskor på farstubron kunde mesar och andra fåglar vara framme för att pilla av aluminiumkapsylen och ta sig en slurk. Förvildade katter stjäl bröstmjölk från sjöelefanter, och det kan även labbar göra.
Det största felet med artikeln är dock att författarna inte verkar veta att även genetiskt laktosintoleranta tål utan problem minst ett halvt glas mjölk, säkert det dubbla av yoghurt och har inga problem alls med ost som är naturligt fri från laktos. Många av de laktosfria produkterna i snabbköpet är totalt meningslösa och bara till nytta för mejerierna.
Människan har haft boskapsskötsel i runt tiotusen år, och man kan misstänka att vi använde mjölken till yoghurt och ost redan från början, innan mutationen för laktostolerans började sitt segertåg bland de nordliga barbarerna.
Dessutom har det i både på Arabiska halvön och i Afrika skett samma sorts evolution som gynnat andra mutationer som även de ger laktostolerans och tillåter många olika etniska grupper att dricka mjölk.
Men de flesta på jorden blir lite dåliga i magen av för mycket mjölk. Låt oss därför hylla osten som en symbol för solidaritet, en naturligt laktosfri regnbågsflagga som så gott som alla kan äta. Leve ost-emojin!
Jävsdeklaration: Jag har tidigare kritiserat ”kritiska djurstudier” för att vara fast i en däggdjursnorm, i bloggtexten ”Osaklig diskriminering av skalbaggar inom Uppsalas genusvetenskap”. Och jag har mjölk i kaffet.
Text: Mats Reimer, läkare
Låt oss hålla debatten saklig nu. – Torbjörn Sassersson, redaktör
