NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Morgellons är en svårförklarlig sjukdom där fibrer växer i och ut ur huden. En forskare på Göteborgs Universitet anser att fibrer från en påstått drabbad person är mycket motståndskraftiga, men andra anser att sjukdomen är inbillningssjuka. Åsikterna går isär, men de som får de fysiska symptomen är knappast psykiskt sjuka, förklarar Ingemar Ljungqvist från AlmaNova.
Text: Ingemar Ljungqvist (uppd. kl 20.15, 27 okt) | Artikeln har tidigare publicerats i AlmaNova (pappersutgåva)
Morgellons var ursprungligen beteckningen för en inbillad sjukdom, helt enkelt en etikett som vetenskapen ger de människor som visar upp symtom på något som man inte känner till från böckerna. För den drabbade är däremot Morgellons som vi lärt känna den en högst påtaglig sjukdom.
Jag blev uppringd av en oerhört bekymrad kvinna i Skåne som i telefon beskrev den elakartade hudåkomma som drabbat hennes man och henne själv. Beskrivningen var klockren från hennes sida: det rörde sig om rodnad inne i huden, och därifrån kom det ut så småningom fiberliknande trådar som till och med bröt igenom det över hudskiktet. Kliandet, det upplevdes som att småkryp tog sig fram inne i hudlagren och irritationen från de drabbade områden, främst på armarna, var snudd på outhärdlig.
Vid besök på Lunds sjukhus blev hon tillbakavisad med orden: ”Vi vet inte vad det är, och kan inte hjälpa”. För kvinnan och mannens del började hela livet bli outhärdligt. Alla sysslor som inte var nödtvungna när det kliade som värst, blev åsidosatta, som städning – man isolerade sig och var rädd för att förlora sitt sociala kontaktnät.
Jag förmedlade kontakt med en skicklig terapeut i närområdet och förberedde honom via de bilder som fanns på internet över utseendet hos de som drabbats av Morgellons. Överensstämmelsen var stor.
Via internet finns en överblick av just den här typen av Morgellons – som absolut inte är en inbillningssjuka utan en mycket uppenbar hudsjukdom med oerhörda svårigheter för den drabbade. De fibrer som växer fram under huden är påtagliga, däremot kan det variera var på kroppen dessa förekommer. Armar, ben, nacke och ansikte är vanliga ställen.
Eftersom vården var mer än ointresserad gällde det att försöka ta saken i egna händer.
I Sverige fanns det bara en handfull kända fall. Annat är det i Kalifornien där man för fyra år sedan kunde fastställa att fler än 50,000 personer drabbats. Enligt amerikanska uppgifter är annars sjukdomen kronisk och även om den i sig inte är livshotande, så har det förekommit att människor begått självmord för att befria sig från lidandet den medför
Morgellonsfibrer undersöktes på Göteborgs Universitet
En person hade under sjukdomsperioden klippt bort ett antal hårda fibrer som trängt igenom och spräckt upp överhuden. Dessa vidarebefordrades till Göteborgs Universitet där Lennart Sjölin, på institutionen för oorganisk kemi översiktligt granskade dessa. De befanns bestå av ett material som var mycket beständigt mot såväl uppvärmning som upplösning i starka syror och det låg nära till hand att klassa dem i samma grupp av proteiner som exempelvis producerar naglar och hår.
Här gör undertecknad snabbt en liknelse med prionerna och med den kunskap som vi besitter om proteiners framväxt och struktur. Enligt Segals modell för proteiner så är dess aminosyror sammansatta på två sätt: antingen som stora block av mycket hårt bundna alfahelixar eller som betasträngar som omväxlande stabiliseras med diketopiperazinbindningar.
I ett helt protein kan dessa två grundelement förekomma i ren form. Rör det sig om enbart betasträngar uppnås de biologiskt verksamma proteinerna, enklast uttryckt de som finns i äggets äggvita och de allra flesta proteiner som finns inuti cellen, intracellulärt, är också uppbyggda av enbart betasträngar. Där fungerar de som flytande kristaller som kan växla mellan två energilägen. Den andra extremen är proteiner som enbart består av alfahelixar. Då utbildas mycket beständiga strukturer som exempelvis hår och naglar.
Sedan finns det proteiner där båda elementen ingår som i kollagen och elastin, men det var här som Stanley Prusiner kom in med sin Nobelprisbelönade teori om prionen. Prusiner hade för övrigt korrespondens med Segal före sitt genombrott. Rent genetiskt har vi DNA som kodar för de verkningsfulla prionerna, men vid en störning kan nybildningen av prionet istället sammanfogas som alfahelixar, dvs mycket stabila strukturer som växer ut kontinuerligt. Skulle detta ske inuti en cell, och då speciellt en nervcell, blir det förödande för hela cellen. Nervcellen är extra känslig för detta då de ersätts mycket långsamt och också har en lång livstid.
I fallet med prionerna och Prusiner kunde detta vara en viktig delförklaring till galna kosjukan, där hela hjärnan förstördes inifrån dess nervceller. Det blir enkelt att förstå detta om man utgår från liknelsen att det växer hårstrån eller naglar inuti cellerna.
Hos friska ska nagelbildning och hårstråns framväxt bara ske utifrån de celler som sitter vid nagelbanden respektive nere i hårsäckarna, men uppenbart sker den där då just dessa celler inte är blockerade från alfahelixbildningar. Alltså kan Morgellons liknas vid en sjukdom där den hämmande kontrollen av alfahelixbildning förlorats så att nybildning av hår och naglar kan ske vid helt oönskade delar av huden.
Så långt ett teoribygge, som skulle kunna vara användbart för att bättre förstå uppkomsten av Morgellons, men det återstår att förklara vilken eller vilka de förändrade faktorer är som gör att proteinbildningen kan löpa amok.
Koppling till GMO
Här krävs mer kliniska observationer och en oerhört viktig vetenskaplig pusselbit föll på plats när ett ryskt forskarteam under ledning av Surov redovisade ett två-årigt försök med hamstrar. Man hade givit dem genmodifierad soja som huvudföda och man ville undersöka de biologiska konsekvenserna av en långtidsstudie av GMO.
Man fann att hamstrarna utvecklade många patologiska tecken och försöket som avslutades 2012 var mycket sannolikt en bidragande orsak till att man i Ryssland införde ett definitivt förbud mot GMO inom jordbruket.
Hår som växer på tungan
I fallet med Morgellons visade forskarna också upp en mycket intressant observation. Efter två år hade tredje generationens hamstrar hunnit födas och hos flera av dessa noterade man att de hade hårstrån som växte på tungan eller i munnens slemhinna. Forskarna saknade helt förklaring till fenomenet.
För oss betyder det att vi kanske också har funnit den orsak som vi söker till fenomenet, speciellt som de fåtaliga epidemiologiska data vi har tillgång till säger att sjukdomen är relativt vanlig i USA, med flera tusen konstaterade fall i Kalifornien, Texas och Florida, områden i världen där det också både odlas som äts mycket genmodifierade livsmedel och att själva epidemin har sin stora uppgång på denna sida om millennieskiftet, även om enstaka sällsynta fall har förekommit i litteraturen sedan flera hundra år tillbaka.
Genmodifierade livsmedel med epigenetiska konsekvenser
Här kan vi ställa upp två hypoteser som borde testas noggrannare. Dels en direkt påverkan från genmodifierade livsmedel genom att de tillförts en eller flera extra gener, vanligen för att ge dem skydd mot ogräsmedlet glyfosat (Roundup). Skjuter man in extra gener är detta knappast ett precisionsarbete utan den nya genen kan hamna lite slumpvis i den nya produkten. Eftersom kunskapen om genernas samspel är nästintill obefintlig så skulle en ny gen helt kunna störa ut de mekanismer vi har för det epigenetiska paradigmet, dvs det som styr vilka gener och i vilka celler som vissa avsnitt av DNA:t ska antingen vara avstängda respektive aktiverade.
Agrobakterium
Lika intressant vore det att kontrollera de ”verktyg” som används vid gentekniken. Då används de bakterier som har plasmider som kan överföra genmaterial från en organsim till en annan. Till dessa hör exempelvis Bartonella och bakterier tillhörande släktet Agrobacterium. Agrobacterium tumefaciens har därför använts flitigt vid framtagandet av GMO, samtidigt som det är en vanligt förekommande jordbakterie. Här föreligger alltså en mycket sannolik möjlighet att Agrobakterium i sällsynta fall kan överföras om man arbetar direkt med händerna i jorden, men ännu mer sannolikt att den kan inkorporeras med livsmedel framställde med GMO-teknik.
Vi erbjuder dessa två hypoteser för att klarlägga sjukdomens ursprung. Tidigare har Ivan Björn i en artikel i NewsVoice ”Mina tankar om Morgellons sjukdom” på ett förtjänstfullt sätt diskuterat framkomliga vägar för att råda bot på men framförallt för att förklara sjukdomen.
På Wikipedia görs försök att bortförklara morgellons som ett psykologiskt fenomen kallat inbillningssjuka. Att överhuvudtaget ha den attityden dvs att bortförklara fenomen som inbillningssjuka, och också låtsas som det i sig skulle vara vetenskap är sjukt. Det innebär att man istället för att söka sanningen försöker att sprida dimridåer och förhindra andra, både patienter och forskare, att komma till klarhet. Samma attityd har också USA:s smittskyddsbyrå, CDC.
Text: Ingemar Ljungqvist
Efter den artikeln publicerats i AlmaNova har ytterligare två svenskar anmält sig till artikelförfattaren. Det kan röra sig om långt över hundra drabbade i Sverige och risken är stor att många hamnar i psykiatrin. Är du själv drabbad eller känner du någon så be dem kontakta mig på telefon 018 257079 eller 072 875 47 13. Ett nätverk bestående av de som drabbat är under uppbyggnad. Hjälp finns att få, men inte hos vården.
