Advokat: Förälder som ber om hjälp får nackdel i vårdnadstvist

DEBATT. En förälder som har insikten om familjens hjälpbehov riskerar att hamna i ett sämre läge vid en kommande vårdnadstvist. Den förälder som är passiv går istället ”fri” från insyn och framstår som den mer lämpliga föräldern.

Text: Caroline Högberg, advokat för AVA Advokater | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2013-06-08  | NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln

Jag möter för många människor i mitt dagliga arbete som familjerättsjurist som känner sig dåligt bemötta och kränkta av socialtjänsten. Det handlar om människor som sökt hjälp för att de haft insikt om sitt hjälpbehov men som istället hamnat i en sämre sits än före ansökan till socialtjänsten. Det här problemet blir extra tydligt och problematiskt om det parallellt med socialtjänstens utredning samtidigt uppkommer en vårdnadstvist. Även i en vårdnadstvist blir socialtjänsten en extremt viktig aktör och föräldrarna i en vårdnadstvist blir till stor del beroende av socialtjänstens bedömningar.

Tyvärr märker jag att det är den av föräldrarna som har insikt om vilka brister som finns i familjen, den förälder som söker hjälp hos socialtjänsten och den förälder som sedan väljer att ta emot hjälp från socialtjänsten som riskerar att bedömas som den mindre lämpliga vårdnadshavaren. Det här har sin grund i att det är hjälpsökande förälder som kommer utredas och synas i sömmarna.

Det är den insiktsfulla föräldern som kommer finnas med i socialtjänstens register. Det är den förälder som tar emot hjälpen som problematiseras i socialtjänstens utredningar, även om problemen egentligen har sin grund i den andre förälderns föräldraskap. Socialtjänstens befogenheter att utreda den föräldern som inte ansökt om hjälp och som menar att ”allt är bra” är mycket begränsade.

Om man är den förälder som nekar till att det finns några problem i familjen, är vältalig och förmedlar att allt är under kontroll samt tackar nej till erbjudna insatser då har inte socialtjänsten möjlighet att varken se eller bedöma denna förälderns föräldraförmåga. Istället blir det tyvärr ofta den hjälpsökande föräldern som ”blir problemet”.

Den insiktsfulla föräldern hamnar i underläge i en vårdnadstvist

Så länge det inte blir så illa för barnen att det finns grund för tvångsvård kan man som ”utåt sett duktig förälder” klara sig mycket långt på denna strategi. I samband med en vårdnadstvist kan detta bli förödande för barnen och den part som sökt socialtjänstens hjälp. När tvisten blir föremål för domstolsprövning är det bevisningen som hamnar i fokus. Socialtjänstens register och utredningar hamnar då ofta på bordet.

Den förälder som insett föräldrarna och/ eller barnens behov och ansökt/ utretts och kanske beviljats insatser riskerar då att bli den svagare parten. Medan den förälder som nekat till eventuella behov av stöd från socialtjänsten, nekat till utredning eller annat deltagande och uttrycker att allt ”bara är bra” när barnen vistas hos denne går så att säga ”fri” från socialtjänsten dokumentation och kan då framstå som mer lämplig i en vårdnadstvist.

Detta är ett stort problem för de föräldrar som drabbas men framförallt för de barn som i en tvist om vårdnaden riskerar att hamna hos den förälder som varken har insikt om de behov som finns eller avser att göra något åt det. Det kan inte vara meningen med det system vi har för socialtjänst i Sverige att människor ska vara rädda för att ansöka om hjälp för sig och sina barn hos socialtjänsten.

Som tidigare verksam jurist inom socialtjänsten under många år ser jag det som ett stort misslyckande när jag kan konstatera att en förälder med insikt om sin familjs hjälpbehov riskerar att hamna i ett sämre läge än den förälder som nekar till allt.

Text: Caroline Högberg, AVA Advokater

Relaterat

• Newsmill: Domstolar är fel forum för vårdnadstvister
• Newsmill: Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden
• Newsmill: Myt att domstolar dömer till mammors fördel pga deras kön
• Lawline: Familjerätt och Vårdnadstvist