NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Nyårslöften eller föresatser figurerar jorden runt. Ryssland och Kina har redan offentliggjort sina föresatser vilka är desamma för båda dessa storheter. De lyder: Vi är beredda inför ett krig – men märk väl, man talar då om ett försvarskrig. Det är lätt att räkna ut vilken angriparen i så fall skulle vara – USA.
Text: Hans Myrebro
En liten tillbakablick i nyårstid kan väl vara tillåten. I juni 2016 inbjöd Vladimir Putin Sveriges och Finlands utrikesministrar till samtal varvid Peter Hultqvist snabbt slängde sig över telefonen och ringde Bryssel för att få dess råd. Rådet blev självklart att tacka nej till inbjudan, vem hade väntat något annat. Men när Joe Biden något år senare besökte Stefan Löven var det stora leenden och ryggdunkningar som hördes över halva Stockholm.
Biden har som bekant bl. a. gjort en aktiv insats för att sänka Ukraina ner till U-landsnivå med nynazism som grund. En av Joe Bidens söner, Hunter Biden, har sedan tagit vid för att fullborda nedmonteringen av den ukrainska staten genom att liera sig med dess allsmäktiga maffia.
Rapporter
Det hände mer sommaren 2016. Rapporter beställda av U.S. Army levererades från RAND-Corporation och Atlantic Council. Rapporten från RAND hade titeln: ”War with China: Thinking Through the Unthinkable” och beskrev på ett antal sidor hur Kina skulle knäckas genom ett krig där: ”all of which would favor the United States in a long severe war”. Där fanns punkter som klargjorde att en total blockering av Kinesiska Sjön skulle kunna strypa landets livsviktiga import och export och få ner landet på knä utan att behöva använda kärnvapen. Så var tanken och ett demolerat Kina skulle snart kunna göra USA ”great again”.
Den andra rapporten ”Arming for deterrence – How Poland and NATO Should Counter a Resurgent Russia” hade utarbetats av Atlantic Council, som stöds ekonomiskt av Sveriges regering. Atlantic Council är en mycket inflytelserik tankesmedja under NATO:s beskydd, där mycket av smidandet går ut på hur man på bästa sätt misskrediterar och sprider hat mot Ryssland. Så Peter Hultqvists departement var alltså involverad i uppbyggandet av ett hatkapital i Washington när Putin hörde av sig och föreslog avspända samtal, förstå att karln fick stora skälvan.
Det Atlantic Council föreslog i sin rapport var främst provokativa åtgärder som kunde få Ryssland att förlora kontrollen över försvarsmakten. Sådana provokativa åtgärder har också sedan vidtagits från USA/NATO genom att flytta fram militära enheter och kraftfull utrustning så nära Ryska gränsen som möjligt. Även elektronisk krigföring fanns med i planerna för att överskrida gränsen.
På sida 12 i rapporten från Atlantic Council heter det:
”Poland should announce that it reserves the right to deploy offensive cyber operations (and not necessarily in response just to cyber attacks). The authorities could also suggest potential targets, which could include the Moscow Metro, the St. Petersburg power network, and Russian state run media such as RT.”
Vi kan vara väldigt tacksamma för att dessa gravt störda elitmänniskor i respektive tankesmedja inte fick sin vilja igenom, men så gick det några år och strax före jul 2018 kom det ut två nya rapporter från amerikanskt håll, rapporter som visar att nu har det skett en förändring på spelplanen och att det nu är dags för USA att dämpa tonen.
En rapport har titeln: ”Providing for the common Defense”, och tecknar klart bilden av ett USA med reducerad förmåga att avskräcka eventuella angripare. Den säger att:
”…America is losing its advantage in key warfighting areas such as power projection, air and missile defense, cyber and space operations, anti-surface and anti-submarine warfare, long-range ground-based fires, and electronic warfare.”
Rapporten föreslår därför att anslagen till försvaret ska ökas väsentligt över väsentliga skyhöga ökningar som redan skett. Att istället inleda samtal med de maktblock som utmålats som fientliga var helt uteslutet. Samtal i avsikt att försöka ta förnuftet till fånga och mildra motsättningarna – detta ser man som förräderi av den egna självbilden.
Det handlar om USA:s bristande militära förmåga trots gigantiska ekonomiska resurser. Det här är ingenting som man vill tala högt om i västvärlden och mainstream undviker ämnen, men företeelsen är uppenbar.
Andrei Martyanov har i sin nyutkomna bok: ”Losing Military Supermacy” (2018) i detalj beskrivit hur Ryssland och Kina inom många viktiga militära områden erhållit större och effektivare slagkraft än USA.
James O’Neill som i Global Research kommenterat rapporten säger att det finns ett flertal militära experter som är eniga om att det teknologiska gapet mellan USA å ena sidan och Ryssland–Kina å den andra tenderar att öka.
James O’Neill avslutar sin artikel med orden:
”These two reports demonstrate that the United States has lost its previous technological and military superiority, that it is willing to go to extraordinary lengths to prevent any further erosion of its world wide role and its replacement by the two emerging countervailing superpowers, Russia and China. Whether or not that American determination will tip the world into a catastrophic nuclear exchange will be one of the major questions for 2019.”
Om inte förhindra ett världskrig, så kan säkert rysk och kinesisk överlägsenhet hindra USA att plantera nynazism och nu även jihadism i länder som Ukraina och eventuellt även i Baltikum, men kanske också få stormakten i väst att börja fundera på om 100-års besinningslös aggression verkligen var värt priset.
Text: Hans Myrebro
