Kungliga Tekniska Högskolans rektor Peter Gudmundson stödjer den skändande spökskrivaren ”Garvarn”. På hans högskola har smädare och mobbare en fristad. Åtminstonde om man smädar och mobbar personer utanför KTH som har en annan trosuppfattning än man själv har. Eller förfäktar en annorlunda vetenskapssyn. Det anonyma skrivandet får fortgå i hemlighet, på arbetstid, och utanför lagens råmärken.
Sverige har yttrandefrihet. Rätten att yttra sig är långt större än rätten att få göra vad man vill. Vi i Sverige fäller en privatperson i en rättegång för att han haft barnpornografiska teckningar i sin privata dator. Inga riktiga bilder, alltså, utan teckningar. Samtidigt hyllar vi rätten för en konstnär att få rita nedvärderande bilder av profeten Muhammed och sprida över hela världen. Enda syftet är att reta och skada någon miljard människor för vilka det är viktigare än allt annat att profeten inte avbildas alls. Helt respektlöst, sålunda. Jag tror att Sverige skulle kunna gå i krig för att försvara den illvillige tecknarens besynnerliga intresse av att reta och skada andra – till absolut ingen nytta. På samma sätt kan en amerikan bränna Koranen vars enda syfte är att reta och skada människor med en annan religion. Att medmänniskor dör på kuppen berör honom inte.
En annan svensk som försvarar personer vars enda syfte att skada andra är Kungliga Tekniska Högskolans (KTHs) rektor, Peter Gudmundson. Bakom sina murar har han nämligen kärnan i föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) som jag skrivit om flera gånger tidigare i min blogg. De bedriver ingen vetenskaplig verksamhet, fastän det kanske låter så, utan sysslar mest med mobbning av oliktänkande. Det är väl känt att en väsentlig del av ”arbetet” sker i KTHs lokaler och på skattebetald arbetstid. Förre rektorn, han som sedan blev universitetskansler, skrev till mig att det var fritt fram att använda KTHs arbetstid för denna verksamhet.
Men man får faktiskt inte riktigt säga precis vad som helst i Sverige. Att göra nedvärderande påståenden som är osanna kan fällas av JK. Om ekonomisk skada uppstått kan man få betala skadestånd i en privat rättsprocess. Vad gör då en person som fritt vill skända, förtala och ljuga om andra? Jo, han tar en pseudonym. Då finns det ju ingen att klandra.
Ett svenskt exempel går under pseudonymen Garvarn. Han har i ett par år skrivit en blogg som är, just det, vidrig. En person som råkat illa ut för Garvarns förtal är IT-mannen Torbjörn Sassersson. Men tyvärr finns det ingen att stämma för förtal – inget vet ju vem Garvarn är.
Allt talar dock för att Garvarn har nära samarbete, eller är en del av, VoF. I en lång artikel i tidskriften Magasinet Filter i december-januari speglas VoFs verksamhet vari Garvarns verksamhet tas upp som en viktig del. Sassersson, som söker Garvarns identitet för en privat stämningsansökan, vänder sig då till KTH för att med stöd av offentlighetsprincipen få tillgång till de E-mail där Garvarn nämns, om det finns några. Jodå, det visar sig finnas över ett hundra E-mail där skändarens namn finns med! (dnr V-2011-0106). På en skattefinansierad högskola!
Peter Gudmundson får nu ett brev av Sassersson som begär att få ut Garvarns identitet. Kopplingen till KTH nu är helt uppenbar. Då inget svar kommit efter 3 månader JO-anmäls Gudmundsson för att inte ”skyndsamt” (som han måste) ha svarat på skrivelsen. Affären blir då offentlig.
När anmälan nått JO blir det förstås fart på Gudmundson, som skriver sitt svar (dnr V-2010-0475). I princip går det ut på att VoF räknas som bisyssla. Det får man ha så länge det inte inkräktar på KTH-arbetet eller högskolans anseende rubbas. Garvarns identitet avslöjas inte.
Så mycket är det bevänt på KTH med allmänhetens behov av lag och rätt. Faktum är att Peter Gudmundson skyddar en brottsling, vilket även det är ett brott. Och han gör det med dina pengar, kära skattebetalare! Var så säker på att VoF smädande verksamhet också till stora delar sker för pengar du betalar i skatt. KTHs rektor, varken den nuvarande eller den förra, har något emot det. De tycker inte heller att systematiskt smädande under pseudonym är något som på något vis rubbar förtroendet för deras akademiska institution.
Sedan dess har allt mer av VoFs vidriga verksamhet rullats upp. Föreningen har länge varit mycket aktiva på Wikipedia, som är en viktig källa till kunskap för många, för att torgföra sina åsikter och stundom bisarra vetenskapssyn. Flera VoFare är ”administratörer”, vilket betyder att de censurerar vad som skall stå på Wikipedia. Man har nu publicerat en förteckning över de Wikipedia-poster som föreningen ständigt bevakar. Här finns således en genomtänkt systematik. Man publicerar ju också en förteckning över vilka i Sverige som bedriver andlig verksamhet eller alternativmedicinska behandlingar, stundom påhejade med invektiv såsom ”riksskojare”. Listor med sådana som varje sann VoF:are skall tycka illa om. För det är ju enda syftet med en sådan lista. För mig påminner detta om den tidiga nazismens utpekande av judarna på 1930-talet.
För mig finns det en gräns för vad skattepengar skall användas för. Den har passerats här. Att KTH stödjer och supportar en så vämjelig verksamhet som VoF är också långt utöver vad en högskola skall syssla med.
Det är också direkt stötande att VoFarna i denna bisyssla använder sina akademiska titlar de uppbär på KTH. VoFs ordförande, fysikern Hanno Essén, skulle i sin tjänst aldrig (med rektors goda minne) offentligt kunna torgföra vetenskapliga bedömningar i frågor där han helt saknar kompetens, såsom att göra påståendet att det inte finns någon anledning att avstå från svininfluensvaccinationen (den trosuppfattningen sticker nog idag i ögonen på alla familjen där barn fått narkolepsi av vaccinet!). Det, om något, vore en förtroendeskadlig verksamhet för en teknisk högskola.
Men när samma fysiker, med angivande av sin tjänsteställning på KTH, går ut offentligt i VoFs skepnad, ja då går det plötsligt alldeles utmärkt. Då handlar plötsligt utspelet om yttrandefrihet – hur fel det än är, hur mycket över kompetensgränser han än gått, och oavsett hur stor mänsklig skada hans uttalanden och ”priser” än ger upphov till. Det spelar ingen roll om offren för påhoppet skulle begå självmord, allt enligt Essén själv. Ansvar får andra ta, men inte han. Känns mönstret igen från rondellhunds-diskussionen och Koran-bränningen?
Min uppfattning är klar – att arbeta inom VoF bör vara en förtroendeskadlig verksamhet för de anställda på akademiska institutioner.
Den nuvarande situationen skulle knappast kunna bestå om inte VoFs grundare Sven Ove Hansson var inflytelserik prefekt på KTH:s filosofiska institution. Vad en sådan har på en teknisk högskola att göra går dock utöver mitt förstånd. Säkerhetsfrågor är en sak, men då måste man också kunna den bakomliggande teknologin, och det har Hansson ingen utbildning i.
