NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Om det funnits allvarliga brister i lagförslaget om Datalagringsdirektivet hade jag utan att tveka försenat det ytterligare. Men nu har vi, efter många års utredande, fått ett tydligt klartecken från lagrådet till ett färdigt lagförslag. Då är det dags att gå till beslut. Det tänker jag göra på onsdag.
Text: Johan Pehrson, Jur.kand., rättspolitisk talesperson för Liberalerna | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2011-03-15. NewsVoice fick skribentens tillstånd att återpublicera bakdaterat till samma datum.
Kampen mot brottslighet för med sig många och svåra integritetsavvägningar. Så långt är jag och Michael Gajditza från Liberaldemokraterna (Newsmill 14/3) överens när det gäller EU:s datalagringsdirektiv. Tyvärr innehåller hans artikel dock i övrigt en lång rad sammanblandningar och rena sakfel.
För det första: Det som har prövats i Tysklands författningsdomstol är inte datalagringsdirektivet som sådant, utan den tyska regeringens förslag till lagstiftning för att genomföra direktivet på tysk mark. Som svensk politiker har jag inga synpunkter på själva beslutet att en tysk domstol underkänner ett tyskt lagförslag.
Det tyska beslutet kan dock illustrera en viktig princip, nämligen att de nationella reglerna måste utformas så att de ger bästa möjliga skydd för den personliga integriteten. Därför har också den svenska regeringen medvetet låtit lagstiftningsarbetet ta rejält med tid – just därför att det ibland tar tid att utforma starka integritetsregler.
Den svenska regeringens förslag har också fått klartecken från lagrådet, som är det närmaste vi kommer en författningsdomstol i Sverige. Lagrådet konstaterar att frågan bär på svåra integritetsaspekter och skriver i sitt yttrande: ”Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med vad som föreskrivs i EU:s datalagringsdirektiv och får i överensstämmande delar anses utgöra ett med europeiska ögon försvarligt ingrepp i den personliga integriteten för att få till stånd nödvändiga brottsbekämpande åtgärder.”
För det andra: När Gajditza talar om ”ett lagförslag som innebär att polis kommer att få hämta ut uppgifter även för bötesbrott” antar jag att han syftar på frågan om när och hur de brottsutredande myndigheterna ska få tillgång till uppgifter. Detta regleras inte i datalagringsdirektivet utan i lagen om elektronisk kommunikation m.m. Vad han däremot inte nämner är att det förslag till ändrad lagstiftning som han syftar på inte handlar om när polis och åklagare ska få åtkomst till trafikdata, utan om när de ska kunna begära ut abonnentuppgifter. Alltså den rena faktaupplysningen om vem som innehar ett visst abonnemang, inte trafikdata som visar vem som pratat med vem.
För det tredje: Gajditza skriver att EU den 23 mars förväntas komma med stark kritik över hur direktivet fungerat i de länder som infört det. Det är spännande att Gajditza är så säker på vad ”EU” (vad som nu menas med det) kommer att göra om nio dagar. Själv har jag så sent som i dag tagit del av ett officiellt brev där EU-kommissionen meddelar att den inte har backat från sina planer på att stämma Sverige inför EU-domstolen för att vi inte har infört direktivet.
En fällande dom får vi i så fall räkna med, eftersom det är solklart att vi inte uppfyller våra åtaganden som EU-medlemmar. Ser man till domstolens praxis får vi räkna med böter i storleksordningen 150 miljoner kronor bara för det första året. Gajditza får gärna spela roulett med sina privata pengar, men själv föredrar jag att hantera svenska folkets skattemedel mer ansvarsfullt.
För det fjärde: De två yttranden från Datainspektionen och Lagrådet som citeras av Gajditza handlar inte om datalagringsdirektivet utan om andra frågor. Det första gäller inrättandet av EU:s gemensamma polisbyrå Europol, det andra åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott. När Gajditza kryddar sin artikel med slumpvisa citat om helt andra ämnen är det – försiktigt uttryckt – inte ett helt klockrent exempel på renhårig debatteknik.
Min uppgift som liberal och lagstiftare är att hitta en avvägning som ger effektiva redskap mot grova brott samtidigt som integriteten värnas. I utredningar om rån, människohandel och narkotikasmuggling är uppgifter om vilka som ringt till varandra, eller vilken dator som varit avsändare för ett visst meddelande, ofta av helt avgörande vikt för att lagföra brottet. Det lagförslag som nu tagits fram ökar möjligheten att dessa uppgifter finns tillgängliga också framöver. Under starkt kontrollerade former.
Om det funnits allvarliga brister i lagförslaget hade jag utan att tveka försenat det ytterligare. Men nu har vi, efter många års utredande, fått ett tydligt klartecken från lagrådet till ett färdigt lagförslag. Då är det dags att gå till beslut. Det tänker jag göra på onsdag.
Text: Johan Pehrson, Jur.kand. och rättspolitisk talesperson för Liberalerna
