Reflektioner kring motsatsparet extremism/normalism, i formen av ett manifest för exceptionalismen

7
81

Här följer några reflektioner kring motsatsparet extremism/normalism i formen av ett manifest för exceptionalismen.

Text uppdaterad kl 22.36, 22 jan 2014

De normala fördärvar kulturen med sina lögner och sitt falskspel. De försöker ingjuta sina totalitära strävanden till att utsläcka alla skillnader och olikheter människor emellan. De försöker fördärva den mänskliga karaktären och förgöra alla personligheter. Den etiska normalismens stora lögn är påståendet att människor kan indelas i normala och de som avviker från det normala. De hänvisar till djuren och pekar på deras naturliga begär och flockbeteende, men studerar man djuren lite noggrannare upptäcker man att det finns stora variationer. Vissa djur lever i flock, andra lever i parförhållanden, men många djur, som tigrar, lever som självständiga individer. Om vi är som djuren, borde vi också ha alla dessa olika variationer som norm.

De normala menar att avvikare från normen kan beskrivas som extremister, och tror att det finns en stegrande skala från radikal, som övergår till extremist och slutar som terrorist. Den etiske normalisten ser inte att extremisten kan vara en exceptionalist. Den exceptionelle är inte någon extremist, utan är undantaget, den unika individen. För att vända på resonemanget kan man säga att det är den normala som avviker från den unika, den exceptionelle. Den normala vågar inte vara unik, därför att den styrs av sin rädsla. Och rädslan bottnar inte i rädslan för det annorlunda, utan i rädslan för sig själv, för sin egen unika karaktär.

Ouppriktighet, lögn och rädsla är tre hinder från att lära känna oss själva. Att vi inte är uppriktiga mot andra, handlar om att vi inte är uppriktiga mot oss själva. Uppriktighet handlar alltså inte först om att vara uppriktig inför andra utan om att vara uppriktig inför sig själv. Att vi ljuger inför andra, handlar först om att vi ljuger inför oss själva. Att vi är rädda, handlar först om att vi är rädda för oss själva. Den exceptionelle försöker övervinna dessa hinder i försöken att förstå sig själv, att lära känna sig själv. Den försöker upphöra med att censurera sig själv inför sig själv. Den försöker riva ned de hinder den byggt upp mot sig själv.

Vi måste göra detta i små steg. Låt mig ge ett exempel. Världen behöver galna idéer för att utvecklas, och med det menar jag inte att vi skall göra det galna, men för att kunna använda oss av vår fantasi fullt ut måste vi våga tänka de galna idéerna. Ett faktum är att när man börjar med att försöka realisera sina galna idéer kommer de under processens gång att bli mer realistiska och mer rimliga. Men om man är rädd för sig själv blir man också rädd för sin fantasi och trycker därför tillbaka denna inre kraft. Men har man aldrig försökt sig på att seriöst förverkliga sina idéer genom att göra detta i små steg, har man inte skaffat sig den erfarenheten att de galna idéerna i slutändan inte är så galna.
Det är samma sak med modet att lära känna sig själv. I början tror man att man är galen, men det är bara sina egna lögner man byggt upp mot sig själv som man är rädd för. Det första steget handlar därför om att riva ner den skräck man byggt upp mot sig själv.

Den exceptionelle har därför mer att lära de normala, än de normala har att lära de exceptionella. Den exceptionelle är inte någon extremist.

Mats Barrdunge


Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

7 KOMMENTARER

  1. En iofs intressant analys som kan vara vissa till hjälp. Problemet man ställs inför att VÅGA. Vad det än gäller. I Sverige är Jantelagen så stark att i stort sett ingen VÅGAR kliva utanför det staket som makten spikat upp.
    Att lära känna sig själv genom att våga kräver massor av MOD. Därefter förljer insikten om att man hamnat utanför, mobbas på ett socialt och intellektuellt plan så länge man finns bland fåren. Det är inte många som förstår vad det innebär – total ensamhet.
    Även om din idé fungerar – du blir ensam. Om din idé kan generera massor av pengar, då kan du ibland på nåder bli insläppt i den lägre kadern som tjänar pengar. Men oftast inte.
    Så till dig som vill vara exceptionell – du kommer att bli ensam och oförstådd. Det är ingen resa för den som vill bli accepterad. Om din idé är tillräckligt bra kan du även bli hotad till livet, ditt företag bli slaget omkull av dem som befinner sig högre upp på stegen.
    Det krävs massor av personligt MOD för att gå den vägen. Om du samtidigt försöker bibehålla din integritet, då blir det riktigt svårt. Du kommer att finna att affärer och ärlighet inte hör ihop. Jag har provat och lämnat den vägen. Att sälja min själ är det sista jag vill. Andra har inget emot det, kanske för att de ännu inte har en själ?

  2. Finns många som vågar säga vad de tänker. Och det är viktigt att dessa röster får höras och bemötas i helt fri och öppen dialog. För genom dialog kan vi finna vägar att undvika svenskt inbördeskrig. Ingrid Carlqvist förklarade tydligt 18 december i ”Inbördeskriget närmar sig med stormsteg” mekanismerna som, om vi inte desarmerar desamma kommer att leda till allt ökande våld. Finns att läsa på http://www.d-intl.com/2013/12/18/ledare-inbordeskriget-narmar-sig-med-stormsteg/ . Kortfattat är mekanismen att vägra lyssna på vissa samtidigt som de som ej blir lyssnade på ej heller ges en röst i den så kallade allmänna debatten. De ej lyssnade på för därför en egen debatt, helt skild från den så kallade allmänna debatten. I den så kallade allmänna debatten demoniseras istället den förra gruppen. Detta har bäddat för katastrof. (Noterar att NewsVoice genom sitt ställningstagande nyligen är en del av problemet. (Jag har dock ingen aning om vem det är som försökt påverka NewsVoice i detta avseende.))

    Media underrapporterar konsekvent våld från så kallade antirasister medan man gör helt tvärtom med det våld som till slut har resulterat från de demoniserade grupperna.

    Framför allt vägrar man släppa in de som är kritiska till omfattningen av invandringen i det allmänna samtalet. Jag tror att om man sätter sig in i hur andra tänker snarare än bygger upp fiendebilder utifrån egna föreställningar så desarmeras ”krutdurken”. Det finns orsaker till alla åsikter. Orsakerna kan såväl vara underbyggda och resonerade, i vilket fall det är viktigt att förstå resonemangen och bakgrunden, eller de kan vara byggda på egna projektioner/föreställningar. Dialog MINSKAR spänningar.

    Vänliga hälsningar,
    Leif Erlingsson
    https://twitter.com/legenet

  3. Vad det handlar om Leif är att söndra och härska.
    Avsikten är att polarisera människor mot varandra.
    Så är hela samhället uppbyggt .
    Det hela styrs av en liten grupp med stort inflytande.
    Demokratin är deras redskap.

  4. Lite felslut med tankarna kring människan och djuren, tycker jag. Vissa djur lever i flock, vissa lever i par och vissa glider runt solo som du säger. Men varför skulle människan ha alla dessa? Vi är ju ett djur och inte fler. Bara en tanke 🙂 Men visst är vi mångfaldiga av oss i de sätt vi väljer att föra föra våra liv.

    Vi vet fortfarande sjuuuuukt lite om djurens (men ooh, de är ju så många) värld, känslor och tankar för att inte tala om deras olika kulturer. Men ju mer som upptäcks desto mer förstår somliga att skillnaderna mellan människor och djur blir färre och färre. Definitionen för vad som är en människa för göras om tämligen ofta för att på något sätt särskilja oss och det blir allt svårare.

    Bra tycker jag.

    Jag tror att något ‘makten’ verkligen vill är att samla alternativare på ställen som newsvoice där de kan bråka och hävda sig själva gentemot varandra. Då hålls de ju engagerade utan att åstadkomma någonting mer än gnäll och introvert navelskådande. Förvisso är jag en stor förespråkare av introvert navelskåderi.

    Jag tror som farbror Tolle. Vi kan bara förändra världen genom att förändra oss själva och att det är i oss själva vi måste lägga fokus. Människor i grupp (som newsvoice) verkar ju mest föda varandras fanatism och föreställningar och alienera dem mot de som är annorlunda utifrån deras synsätt. Det finns inga som kan vara så föraktfulla kring alternativare som alternativare är, så fort någon har passerat gränsen för vad som är normalt i en alternativ grupp.

    Speaking of experience. Attachment parenting – långtidsamning – hemskolningsförespråkare – ej hatisk mot medicinering i alla lägen – förespråkare för att det är bra med NPF-diagnoser och diagnoser för psykisk sjukdom – healingutövare osv. Alltid är det någon jävel någonstans som lackar ur på något när det går lite utanför ramen. Och jag lackar ju rätt ofta ur på folk härinne.

    Alltså är vi lika goda kålsupare allihop och jag är en av oss.

    Skål, kamrater!

  5. EXTREMNORMALISM?

    Man skulle kunna tala om extrem normalitet. När något är urlakat, blaskigt, konturlöst, tamt, superduper PK, konsesus- och überanpassat…
    Jag tror att Sverige är ett land under ”the spell” av extremnormalietesfascism (som man också skulle kunna kalla det för) Och många mår riktigt dåligt av den….som om man håller på att explodera av frustration utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det är som är fel. Extremnormaliteten har en förmåga att kväva lite lagom….hela tiden….utan att det riktigt syns.

  6. Svårt sätta fingret på drivkraften i en ”normal/extrem” vilja/uttryck. Visst kan det vara likt djur, men det är inga problem förmodligen. Vi har nog lika stor och viktig process av utveckling vare sig vi är djur eller människa ( en själs utveckling ). Vad är då utveckling? Jag tror det handlar om att vi närmar oss det som är viktigare än att vinna över någon i vår illusionsvärld. Försöka förstå det viktiga i verkligheten. Verkligheten är det vi älskar och vill försvara och handlar inte om egoism. Allting är beroende av att vi är oss själva från hjärtat. Det tror jag.

  7. Det första stycket om människa/djur är ett argument mot det lättvindiga användandet av likheten människa/djur, där ”djur” blir en metafor för en förenklad bild av människan. Variationerna när det gäller den biologiska strukturen, fortplantning, näringsupptag osv. är så mycket större hos djuren än hos människan att jag undrar vad är för art man jämför med. Slutsatsen skulle bli att människan inte kan jämföras med djuren utan är ett sui generis. Stör det någon läsare?

    När det gäller motsatsparet extrem/normal är det också en förenklad syn på människan som grupp, och jag skulle vilja ersätta dualismen med en tredelning. Stödet för det hämtar jag ur den bekanta normalfördelningskurvan och att människan som grupp har två olika minoritetsgrupperingar, som jag då i detta fall kallat för extrem respektive exceptionell. Nu tror jag inte på att detta är något användbart verktyg för att dela och klassificera människor, utan ställer mig ganska skeptisk mot all form av klassificering av människor.

    Historiskt sett kan vi spåra detta tillbaka till den svenska frihetstiden då man efter stormaktstiden övergick till att utveckla landets inre ekonomiska resurser. Tabellverket 1749, befolkningsstatistiken och den politiska aritmetiken utvecklade verktyg för att klassificera människan av nationalekonomiska skäl. Samtidigt började man inom skolväsendet att skilja ut de som passade för de högre ämbetena inom stat och kyrka, och de som var mer lämpade för åkerbruket, slöjderna och hantverket. I många avseenden liknar Sverige idag, Sverige på 1700-talet, genom att vi fortfarande ägnar oss åt klassificering av människor som mer eller mindre dugliga/odugliga ur nationalekonomiska skäl. Men detta kan fortfarande inte vara ett fungerande verktyg för att utveckla landets mänskliga och ekonomiska resurser, utan om vi ska dra ut jämförelsen mellan människa och djur fullt ut borde vi istället låta bli att klassificera människor och istället uppmuntra särdraget och våra mänskliga variationer.

    Hälsningar
    Mats Barrdunge

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here