DEBATT. Krav på straff av oliktänkande och hot om katastrofer är gamla beprövade metoder för att förtrycka människor. Metoderna ser åter dagens ljus i den nymornade klimatalarmism som etablerats av domedagsprofeten Al Gore. Reaktionerna på uppropet här på Newsmill från några av vårt lands främsta vetenskapsmän är olycksbådande.
Text: Lars Bern (Antropocene) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-01-02
Vi har blivit varse att vårt sätt att leva, med en hög förbrukning av naturresurser och syntes av nya substanser, påverkar livsbetingelserna på planeten så pass mycket att det skulle kunna hota mänsklighetens fortsatta utveckling och existens. Förgiftning av luft, mark och vatten, skövling av hav och skogar, brist på färskt vatten är exempel på verkliga hot mot vår fortsatta existens. Trots detta har en vetenskapligt obevisad hypotes om antropogen global uppvärmning (AGW) fått all uppmärksamhet. Den har utarbetats inom FN:s klimatpanel IPCC av en grupp politiska teknokrater. De har byggt sina löst sammansatta modeller på ett ensidigt urval av forskningsrapporter.
Verkliga och inbillade problem med miljön är en idealiskt jordmån för att odla skuldkänslor hos människor. I AGW-hypotesens fantasivärld har en symbios av kvasireligiösa rödgröna grupper och vanliga makthungriga byråkrater hittat en gemensam plattform. Dyrkan av “planerad ekonomi” och kontroll på individnivå förenar. Viljan att rädda mänskligheten har, i dessa kretsar, alltid varit underordnad önskan att styra den. De förenas av hat av ekonomisk tillväxt, fri företagsamhet och vår frihet att själva få välja. Kyrkans opportunistiska prästerskap har även sett möjligheten att kroka på och få komma tillbaka in i stugvärmen. De har ju mer än tusenårig erfarenhet av hur man gör när man skrämmer människor till underkastelse med domedagsprofetior och pseudovetenskap. Den framväxande rörelsen backas upp av flera stora medier som istället borde haft rollen att kritiskt granska makten.
Med hot om klimatkatastrofer har man, på liknande sätt som en gång kyrkan gjorde, lyckats skrämma till underkastelse och offervilja. Katolska kyrkan sålde länge avlatsbrev till dem som ville köpa sig fria från sina synder. Rödgröna organisationer i dagens “upplysta” samhälle erbjuder exakt detsamma. Den som med gott samvete vill kunna “synda” genom att flyga till sol och bad, kan klara det genom att köpa en “klimatkompensation”.
Med sin skrämselpropaganda har den nya rörelsens främste domedagsprofet Al Gore rönt exempellös framgång. Hans budskap har i domstol beslagits med en rad falska påståenden. Trots detta har han tilldelats Nobels fredspris. Att Al Gore inte själv tror på det han predikar, visar hans egen livsstil med all önskvärd tydlighet.
Rörelsen visar exempel på en rad likheter med hur tidigare totalitära maktideologier vuxit sig starka. Man ljuger ogenerat, tystar kritiker, hotar och manipulerar vetenskapliga data för att underbygga sin propaganda. Det första exemplet var de bevisat förfalskade data rörande planetens temperaturutveckling som fick en rad länder att skriva under Kyotoprotokollet, vilket redan har kostat vårt samhälle enorma belopp.
Allt går ut på att få oss att acceptera nya skatter och en ny maktordning. Klimatalarmismens förkunnare börjar även sätta frågetecken för, huruvida de demokratiskt styrda samhällena är kapabla att hantera globala problem. Rörelsen visar upp alla typiska tecken på en ny totalitär ideologi i vardande. Som vanligt ställer en rad välmenande intellektuella upp och ger rörelsen legitimitet, utan att kunna uppvisa några bevis för AGW-hypotesen. Jag tänker t.ex. på grupper som Globalt Utmaning och Tällberg Foundation som är aktiva i debatten.
De modiga forskare som på god vetenskaplig grund protesterat, har blivit hånade och förringade ofta med diskriminerande argument rörande kön och ålder. Detta trots att de har stöd i en rad vetenskapliga arbeten som tydligt visar att AGW-hypotesen inte håller och trots att köldrekord slås var dag runt om i världen. Flera av dessa forskare har tillbringat en stor del av sin forskargärning i de områden på planeten, som alla okunniga kritiker har så bestämda uppfattningar om.
Den enda ledande politiker som haft kurage att varna för utvecklingen är Tjeckiens president Vaclav Klaus. Han har nyligen öppet förolämpats av en grupp EU-parlamentariker för sina åsikters skull.
Man hör stöveltrampen. Mönstret känns igen från tidigare ismer. Vi vet alla hur det gick!
Text: Lars Bern