Politiskt motstånd är nödvändigt

Tänk om de partierna vi nu har försvinner ett efter ett. En gång i tiden sa jag till mig själv att jag aldrig någonsin skulle kunna heja på AIK. Nu gör jag det. En gång i tiden sa jag att jag aldrig skulle kunna sympatisera med högern. Ja jag vet att de bytt namn till Moderater och det är kanske det vi nu ser resultatet av.
Nu har vi en bra statsminister i Fredrik Reinfeldt. Tätt följd av en ytterligt kompetent och sympatisk finansminister i Anders Borg. Må dessa båda goda förebilder fortsätta i sitt ödmjuka vägvinnande sätt. Hur står det då till på vänsterkanten. Ja frustrerat är väl ett alltför beskedligt ord. Jag tror man är urförbannade. Det är bra. Då kan det börja hända saker. För antagligen finns det visioner och idéer som kan väcka förväntningar och återfinna lusten. För vi behöver goda lag och bra motståndare. Annars blir det alltför trist och stiltje i debatten.
Mina hjältar i livet är annars bönderna. Dessa livgivare som har ansvar för vår mat. Som vaktar fält och djur och ofta har ett dygnet runt ansvar. Men Centern är inte längre ett bondeparti. Ja då borde man bli ett småföretagsparti för ett sånt saknas och Gud vet att det är småföretagen som nu kommer att få allt större betydelse då människor inte längre har storföretag, landsting, kommun eller skolor att gå till.
Dock är jag tveksam till förmågan och intresset hos de borgerliga småpartierna.
Kommer Socialdemokraterna tillbaka? Och i så fall med vilket innehåll?
Behövs det rent av ett nytt parti?