NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Inom kort kommer åklagarens beslut meddelas huruvida barnläkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus ska åtalas eller om ärendet avskrivs. Rättstoxilogen Jørg Mørland inkom för några dagar sedan med sitt yttrande till Socialstyrelsens rättsliga råd. Om anklagelserna efter detta yttrande nu kommer avskrivas mot barnläkaren så ställs en viktig fråga på sin spets: Hur reparerar rättsväsendet felaktiga anklagelser?
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2011-03-05 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. Nyberg har i en C och D-uppsats granskat styckmordsmålet
En möjlighet till upprättelse för personer som drabbats av övergrepp från rättsväsendet, tror jag kan vara att det personliga ansvaret betonas. De som tar beslut gömmer sig bakom formuleringar som “Tingsrätten finner”.
Människorna bakom besluten osynliggörs vilket jag tror är en orsak till varför felaktigt behandlade inte fullt ut får upprättelse. En som reagerat på att makthavare försöker dölja dåliga beslut är juridikprofessorn Dennis Töllborg som i en intervju med undertecknad menar att han funderat på att upprätta en brottsofferfond för personer som utsatts för rättsövergrepp från samhällets sida.
Töllborg sa att “När domare skyller ifrån sig och säger ´det är inte jag, det är lagen´, då skulle en fond kunna vara till nytta. När jurister yttrar den förhatliga meningen ´skilj mellan rätt och rättvisa´då skulle en fond vara till hjälp för dem som utsatts för rättsövergrepp”.
Mycket talar för att barnläkaren utsatts för rättsövergrepp. Men frågan är varför hon drabbades? Berodde det på brister i institutionen eller på personerna som drev processen mot henne?
Givetvis kan det vara en kombination av de två men jag menar att det är viktigt att media och rättsväsendet någon gång sätter strålkastarljuset mot de enskilda personer som drivit omdiskuterade processer mot enskilda medborgare. Att de ges frågan och möjligheten att förklara sitt agerande.
I artikeln “Barnläkarfallets likheter med da Costautredningen”, visade jag hur några av de inblandade agerat i da Costa-fallet, för att skydda makten och att sättet som rättsväsendet agerat mot barnläkaren, företar likheter med häxprocessen mot allmänläkaren och obducenten.
Är det en slump att vissa personer återkommer i tveksamma fall? Eller kan det finnas en anledning att kritiskt granska åklagaren Peter Claeson, rättsläkaren Petra Råsten-Almqvist och kriminalchefen Magnus Sallrot?
Polisens tilltag att hämta barnläkaren på hennes arbetsplats och sättet det skedde på har försvarats av Magnus Sallrot. Det är samme Sallrot som i samtal med mig förklarade att hans uppgift som utredare av mordet på Catrine da Costa inte var att fria de tidigare utpekade läkarna, obducenten och allmänläkaren.
Diskussionen rörde varför han inte ville använda sig av teknisk bevisning i ett mordärende. Det verkade vara viktigare att skydda den institution han verkade inom från skandal än att söka sanningen. De individer som tidigare gjort felbedömningar satt säkert skyddade bakom myndigheternas skyddande hägn.
Precis som Töllborg tror jag det är farligt att makthavare tillåts gömma sig bakom sina institutioner. Om ärendet mot barnläkaren läggs ned hur tänker de som drivit processen mot henne agera för att hon ska få upprättelse? Det är en intressant fråga att få svar på.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist