DEBATT. Mediernas okritiska inpräntande av de obevisade hypoteserna om fettet i maten och om människans inverkan på klimatet har möjliggjort för makthavare och lobbyister att missbruka vetenskapen. Makten satsar sin prestige och låser sina positioner ropande – Science is settled! Konsekvenserna för människor och ekonomi är ohyggliga, skriver Lars Bern.
Text: Lars Bern (Antropocene) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2011-04-25
De stora vetenskapliga genombrotten inom flera naturvetenskaper omkring förra sekelskiftet gav vetenskapen högsta status och trovärdighet. Vetenskapsmännen konkurerade ut prästerskapet i kampen om människors förtroende och lade grunden för det moderna sekulära industrisamhället. Som ung gymnasist betraktade jag naturvetenskap som det finaste man kunde ägna sitt liv åt och förnämast bland naturvetenskaperna var fysiken. Fysiklinjerna vid våra tekniska universitet drog också till sig de mest begåvade studenterna.
De grundläggande naturvetenskaperna gav ny näring åt en rad tillämpade vetenskaper. Exempelvis skapade fysikens nyvunna kunskap om solsystemets tillkomst och uppbyggnad förutsättningar för genombrott inom geologin. De naturvetenskapliga framgångarna lade grunden för västvärldens dominans under 200 år.
Den höga status som naturvetenskapen fick, upptäcktes snart av makthavare. Man lärde sig snabbt att utnyttja dess nyvunna goodwill. En lång rad verksamheter av politiskt intresse gavs vetenskaplig status. Det höga förtroendet för vetenskap gjorde det även frestande att försöka klä mer ideologiska tankar i vetenskaplig vokabulär som t.ex. Marxismen. Komplexa forskningsområden, som miljö och medicin, med en myriad påverkande faktorer öppnade för forskningsfusk, där man med advokatyr kunde ge sken av att visa det man bestämt sig för att visa.
Forskningen vid våra universitet var tidigare i princip fri och finansierad med fakultetsanslag. Politiker och företag upptäckte dock snart att man genom att styra vetenskapens anslag kunde ge ökad trovärdighet och slagkraft åt sina idéer och produkter. Detta har medfört att forskningens frihet blivit starkt beskuren. Forskningsmedel slussas numer oftast via sk programorgan styrda av politiker eller via företag med intressen i forskningen. Detta har skadat många vetenskaper. Den ökade styrningen har medfört att man på några områden hamnat helt fel, med allvarliga mänskliga och ekonomiska konsekvenser. Att skadan blivit så stor beror på att nästan ingen makthavare vill höra talas om sådant som visar att de satsat fel. Resultatet blir försvarspositioner som låser upp den kritiska vetenskapliga processen, något som bäst illustrerats av president Obamas famöst ovetenskapliga påstående att “Science is settled!”. Äkta vetenskap blir aldrig slutgiltig, den är ett evigt sökande.
Ökningen av hjärt- och kärlsjukdomar ledde efter kriget till ett växande intresse för det området. Amerikanen Ancel Keys lanserade på 50-talet hypotesen att det var fettet i kosten, som gav upphov till förkalkningar i blodkärlen. Han publicerade en studie över kosthållningen och förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar i 6 länder som sades bevisa hypotesen. Problemet var att han ur en studie som ursprungligen omfattade 22 länder hade exkluderat de där hypotesen inte stämde. Om de övriga 16 länderna inkluderats hade Keys hypotes fallit.
Den engelska forskaren John Yudkin som hade en alternativ hypotes, att socker var den mest bidragande faktorn bakom sjukdomsutvecklingen, pekade på det uppenbara fusket i Keys arbete. Keys red dock på sitt anseende och lyckades via smutskastning få Yudkin vanärad. Keys förmådde på det sättet övertyga det medicinska etablissemanget att välja hans sida. Det lade grunden för fettskräcken i hela västvärlden. Medierna hjälpte okritiskt till att föra ut det falska larmet. God forskning som motsade fetthypotesen förtegs. En omfattande kampanj för att ta bort fettet ur den naturliga kosten rullade igång.
Fettet har två viktiga funktioner i maten, dels som smakförstärkare och dels som mättnadsskapare. Det öppnade för en ny lysande affärsidé för livsmedelsindustrin. Man började tillsätta olika sockerprodukter och glutamat för att återge maten smak och eftersom människorna inte blev mätta av den processade fettsnåla maten, sålde man mer av den. Detta skapade en ny multimiljardindustri.
Den epidemiska förekomsten av fetma, diabetes, kärlsjukdomar och cancer tog fart, vilket i en fri kritisk forskningsmiljö borde varit ett tydligt tecken på att Keys hypotes var fel. Sanningen är att det helt saknas vetenskapliga bevis för fettets farlighet. Få forskare har dock vågat ifrågasätta hypotesen av rädsla för att vanäras och förlora politiskt styrda anslag. Livsmedelsverket anbefallde kolhydratrikt bröd och vården avråder fortfarande från att äta naturligt fet mat. Läkemedelsindustrin har mångdubblats på en växande billionmarknad för livslång medicinering mot högt blodtryck, diabetes och högt kolesterol. Någon bot är man inte intresserad av.
I Sverige var det den ensamma läkaren Annika Dahlqvist som på allvar spräckte fetthypotesen. Hon hade föregåtts av forskare som Uffe Ravskov i Lund som i vetenskapliga kretsar framfört sina tvivel och blivit smutskastad för det. Men genombrottet stod Annika Dahlqvist för och hon fick medhåll av auktoriteter som framlidne professorn Lars Werkö.
Dahlqvist hade ändrat dieten för sina diabetespatienter och tagit bort socker och andra kolhydrater och ersatt dem med naturliga fettprodukter som kött, ägg, ost, smör, mjölk och grädde. Patienterna gick ner i vikt och tillfrisknade. De kunde minska eller helt sluta med sina dyra mediciner. Men Dahlqvist hade utmanat makten på Socialstyrelse, Livsmedelsverk samt livsmedels- och läkemedelsindustri, vilket man inte gör ostraffat.
En skamlig kampanj för att förstöra Dahlqvists rykte drogs igång. Den politiska aktivistorganisationen Vetenskap och Folkbildning (VoF) som tagit till sin uppgift att försvara dålig etablerad vetenskap utsåg henne till årets förvillare. Man utnyttjade på ett djupt oetiskt sätt en svekfull intervju av den medieovana läkaren i Aftonbladet. Det gick så långt att hon hindrades från att försörja sig och övervägde själmord som enda utväg. Hade hon inte blivit så välkänd, hade hennes läkarlegitimation säkert dragits in.
Resultatet av fetthypotesen är att hundramilliontals människor blir och blivit sjuka av den onaturliga maten och att sjukvårds- och läkemedelskostnader skenar. Den kritiska granskningen av vetenskapen bakom hypotesen har lyst med sin frånvaro. Vi får hoppas att uppvaknandet leder till att vi kan återgå till den föda som vi människor är genetiskt anpassade för. Med tanke på de stora makt- och pengaintressen som finns bakom fettskräcken är jag dock pessimist.
Ett liknande exempel är klimatvetenskapen. Några forskare med svensken Bert Bolin i spetsen lanserade i mitten av 80-talet den sk AGW-hypotesen, om att koldioxidutsläppen från vår användning av fossila bränslen skulle komma att orsaka allvarliga förändringar i klimatet. Det allt mer korrumperade FN som jagade projekt som kunde ge organisationen ökad makt nappade direkt på Bolin-kretsens larm. Man bildade ett FN organ som fick namnet IPCC med uppgift att ställa samman förment vetenskapliga bevis för hypotesen att människan orsakar klimatförändringar. Andra viktiga faktorer som styr klimatet struntade man i, eftersom de inte gav någon roll åt FN. FN:s intresse underblåstes av politiker som Margaret Thatcher som var ute efter ursäkter att komma åt kolgruvearbetarefacket och få argument för mer kärnkraft.
FN började gå ut med larmrapporter som påstods vara solitt förankrade i en enig vetenskap. Larmen bygger på ett hypotetiskt antagande om att koldioxid förstärker vattenångans växthuseffekt, vilket påstås leda till en rad klimatförändringar. Till dags dato finns det inga faktiska observationer som styrker detta grundläggande antagande. För varje ny FN-rapport hävdar man trots det, att tillståndet är värre än vad man tidigare befarat. Målet är att med skrämselpropaganda skapa underlag för en överstatlig ordning under FN. Detta har väckt till liv vänsterns gamla dröm om ett elitistiskt globalt styre.
Det ensidiga material som har samlats in har ofta sammanställs av vetenskapligt okvalificerade personer med sina rötter i miljöföretag som lever på skrämselpropaganda. FN har även i stor utsträckning använt kampanjmaterial från sådana företag och påstår felaktigt att det rör sig om vetenskap. Som om detta inte varit nog avslöjades betydande forskningsfusk bland FN:s klimatforskare hösten 2009 i den sk Climatgate-skandalen. Trots de upprörande bristerna i FN:s arbete basunerar medier helt okritiskt ut att det rör sig om vetenskaplig konsensus. De första vetenskapliga invändningar som någon vågade föra fram, kom påfallande ofta från naturvetenskapens absoluta elit bland oberoende äldre fysiker. De uppmärksammades dock nästan inte alls av SVT och våra stora tidningars vetenskapsredaktioner.
Det politiska etablissemanget ser till att styra forskningsanslag till de som främst letar efter sådant som man tror stödjer AGW-hypotesen. Forskare som ifrågasätter larmrapporterna blir vanärade och får mindre anslag samtidigt som de hindras från att publicera sin forskning. Även i denna fråga har VoF dykt upp på maktens sida som försvarare av dålig vetenskap och pseudovetenskap.
I USA identifierade den tidigare presidentkandidaten Al Gore att klimatfrågan var idealisk för att tvinga fram en minskning av det strategiskt bekymmersamma oljeberoende som USA hamnat i. Han drog igång en besinningslös desinformationskampanj och lyckades med den fånga uppmärksamheten hos västvärldens politiska elit. Han tilldelades t.o.m. Nobels fredspris för sina domedagsprofetior. Trots att det rörde sig om en toppolitisk makthavare, undgick Gore nästan all kritisk granskning i svenska medier. I Sverige kunde personer som politikern Anders Wijkman, direktören Bo Ekman och agronomen Johan Rockström utan motstånd sprida liknande desinformation på tidningarnas debattsidor och i SVT:s soffor. De som hade en annan uppfattning släpptes inte fram.
I klimatets namn har västvärldens politiker startat en miljardrullning utan motstycke för att minska utsläppen av koldioxid, en misshushållning som nu hotar den ekonomiska stabiliteten. Nu flockas bevisen för hur fel alarmisterna haft på snart sagt varje punkt. Det stormar inte mer, vintrarna har blivit snörikare, öknarna krymper istället för att växa, havsnivåhöjningen har avtagit, det svämmar inte över mer, korallreven är oförändrade, uppvärmningen har avstannat, det finns fler isbjörnar än på länge, det blev ingen massvält och det blev inga klimatflyktingar som FN förutsagt. Ja, listan på falsklarm kan göras hur lång som helst.
När hela samhällseliten på detta sätt förleds att ta till sig en felaktig vetenskaplig tes cementeras den i beslutsapparaten. Maktmänniskorna investerar sin prestige och sin karriär i hypotesen och vill sedan inte höra talas om något annat än att “Science is settled!” Därför kommer enorma ekonomiska resurser att fortsatt ödas i vansinniga energiprojekt. De av västvärldens människor som inte själva kan göra den kritiska bedömningen av vad de äter, kommer att fortsätta att bli allt fetare och sjukare. Hälsa är redan ett stort klassproblem i många länder. I Sverige skenar sjukvårdskostnader och elräkningar för att våra politiker vägrar erkänna att de baser sin politik på falsa profeter.
Medias uteblivna kritiska granskning och politikernas missbruk av vetenskapen blir av allt att döma något av det som sätter punkt för västvärldens 200 åriga storhetstid.
Text: Lars Bern