Christer Sturmark, Buddha, newagare och präster – Replik till artikel i Newsmill

Christer Sturmark är ett samhällsfenomen som ibland oförklarligt dyker upp i press och TV på bästa sändningstid. Fenomenet tycks inte följa något särskild naturlag och ändå sker det. När det dyker upp tycks det ske som om en osynlig folkbildningshand var där och rörde.

Text: Torbjörn Sassersson, denna artikel är ett svar i debatten på Newsmill om Humanisterna. Mitt debattsvar blev refuserat. Newsmill ansåg att debatten var klar den 7 september och att min artikel nedan inte tillförde något nytt.

Christer Sturmark är reduktionist precis som Sakyamuni Buddha, den upplyste från Sakyasläkten, den rike prinsen som blev eremit. Hans far ville att han skulle bli en krigare, men istället blev han en sökare och en finnare. Sakyamuni Buddha var expert på reduktionism och han höll detaljerade föredrag om hur varje människa kan delas in i sina beståndsdelar till dess att inget finns kvar. Han ville visa att människans yttre manifestation i grunden var tom, att människan och hela tillvaron är en process som helt saknar kärna, början och slutdestination. Han var lika detaljerad i sin beskrivning av hur fysiska stimuli genom sinnena leder till reaktioner i vårt “mind” med följden att ha-begär uppstår som en slags neuros.

Buddha beskrev människan nästan som en mekanistisk varelse, ett “sensing system” som ofta omedvetet reagerar och agerar i en fysisk värld. Det finns ingen själ och det finns ingen Gud sa Buddha och han höll fast vid dessa påståenden genom hela sitt liv utan att vackla. Han var både hatad och älskad och det som till slut tog hans liv var förgiftad mat. Han hade ifrågasatt och hotat etablerade tankemodeller som hållit allmänheten i schack. De var för 2500 år sedan.

Från mitt perspektiv som gammal vipassana-meditatör från 80-talet tycks Sturmark vara omedveten om sin egen särart. Han är som en upplysningshungrig intellektuell buffel som inte anar hur nära sanningen han kommit. Apropå buffel.

I de tio oxvaktarbilderna (the oxhearding pictures) som härstammar från den japanska zenbuddhismen och som beskriver upplysningsprocessen sitter Buddha på en oxe i den sjätte bilden. Oxen representerar människans vilda Sinne som måste tämjas. För att komma dit hän måste sökaren först inse att fienden inte är en yttre företeelse utan det egna Sinnet (Mind). Sinnet tämjs genom självbetraktelse, en kontinuerlig och avslappnad observation av dess rörelser och karaktär. Vi kallar det oftast för meditation. Mindfullness är den senaste flugan och den träningen härstammar från vipassana (insikt) vilken är den ursprungliga träning som Sakyamuni Buddha lärde ut. Han uppmanade intresserade människor att pröva själva och kärnan var en minutiös träning i observationsförmåga.

Debatt – en pratig väg till insikt

Buddha menade att problemet med människan är hennes omedvetenhet eller ignorans och att den leder till lidande. Medicinen är därför motsatsen till ignorans nämligen medvetenhet och insikt dvs vipassana. En upplyst människa beskrivs som en människa med en kontinuerlig insikt om Sinnets natur, tillvarons grundläggande tomhet och alltings enhet. Genom denna kontinuerliga insikt erfars nirvana som är utslocknandet av alla begär. Nirvana är inte himlen, döden eller något som bara kan ske efter att kroppen är död, utan det är ett dynamiskt och levande tillstånd av frihet.

Buddha älskade debatt och att ifrågasätta alla etablerade dogmer. Traditionen att debattera finns kvar än idag. Åren 2005-2006 arbetade jag på Kulturhuset i Stockholm. Bland mina arbetsuppgifter på administrationen ingick att arbeta med produktion av evenemang. Vid ett tillfälle arrangerade vi en föreläsningskväll med tibetanska buddhister. Jag insåg att skeptikerna förmodligen skulle komma och så skedde. De uttryckte sina platta frågor men blev förvånade när tibetanerna berättade att de la ner fler timmar per dag på att debattera än att meditera.

Vår egen nationalklenod Christer “IT-Siddharta” Sturmark stödjer upplysningsprocessen genom att väcka känslor och skapa debatt. Sturmark vill riva ner alla religiösa symboler. Han stimulerar till ett tänkande som genererar insikter han kanske själv saknar. Ur ett egoperspektiv använder Sturmark press, TV och den allmänna debatten för att själv förstå. Omvärlden som blir förbannad på honom tvingas att finna öppningar genom att försöka överbevisa Sturmark om svagheterna i hans resonemang. Det för fram den svenska existentiella ångesten mot ett helande, för svensken vill bli hel igen. Sturmark visar på svagheterna i resonemanget hos de som tänker för emotionellt och hans roll som “bad guy” är perfekt.

Sakyamuni Buddha ville inte att han skulle avbildas eller att tempel skulle byggas. Istället ville han likna dharma, vägen till insikt, vid ett träd och han valde bodhi-trädet. Det sägs att buddhister efter Buddhas död höll sitt löfte, men efter 400 år institutionaliserades Buddhas praktiska psykologi. Man skapade ett prästerskap, byggde tempel och gjorde avbilder av Buddha utav bara helvete. Först var Buddhastatyerna gjorda i trä, därefter i sten och sedan la man bladguld på både statyer och tempel.

Prästerna lät resa Buddhastatyer som växte i storlek med åren. Projekten finansierades ofta av rika privatpersoner och kungar som ville försäkra sig om upplysning. Man placerade de jättelika guldbuddhorna i jättelika guldpatinerade tempel. Än idag bugar buddhistmunkar inför dessa statyer som om avbilderna vore gudar och inget kan få dem att sluta.

Om Buddha levde idag skulle han kanske torrt säga: “Det där är era problem. Låt oss sätta oss under ett träd och diskutera sakfrågorna.”

Människan är fortfarande apig – det påverkar vetenskap och andlighet

Människan befinner sig alltjämt i ett mellanstadium mellan apor och upplysta människor. Darwin har visat oss det med övertydlighet. Arter uppkommer, utvecklas och når olika grader av organisationsnivå. Humanismen är en sanningsrörelse och ett uttryck för en strävan att bli människa, men eftersom vi ännu inte blivit en upplyst art som helhet är vi idag en slags humanoider dvs människoliknande varelser. Vi är människo-wannabes som vill växa ur våra omogna egenskaper som bäst sammanfattas i de sju dödssynderna.

Enligt den esoteriska traditionen kan människans utveckling delas in i 49 nivåer och vi befinner oss på de 48:e nivån där nivå 49 är längst ner på skalan. Så illa är läget. Människan indelas i varandra inneslutna medvetandenivåer i ordningen: kroppslig, emotionell, mental, intuitiv och ytterligare högre grader av objektiv medvetenhet. Utveckling enligt esoteriken handlar om att gå från en impulsiv och subjektiv medvetenhet till en objektiv mogen medvetenhet inom respektive nivå.

Många inom newage känner inte till denne modell utan de delar platt in människor i de som “vet” genom att känna och människor som tror de vet för att de tänker. Newagare ser därför ofta ned på “mentala” människor som “tänker för mycket”, men inser inte att de själva är impulsiva emotionella människor som fortfarande tränar på att erhålla objektiv medvetenhet om känslor. Den vulgära newagaren vet inte att den mentala utvecklingsnivån redan innefattar den emotionella. Den mentalt utvecklade personen är förenklat redan klar med att kramas, rädda alla delfiner och tycka om hela planeten. Det stadiet passerades förmodligen i tonåren.

Den vulgära newagaren vill även ofta ge intryck av vara medium eller “kanal” som har ett intuitivt och objektivt allvetande, men är i själva verket en emotionalist som chansar på att denne kan övertyga omgivningen med påståenden om framtiden, spöken och tex sjukdomar. Så länge som påståenden inte kan verifieras eller utsagor kan justeras i efterhand för att Pluto ändrade det astrologiska schemat är vederbörande på säker mark. En sådan person klarar inte ett vetenskapligt test.

I den andra ringhörnan har vi pseudoskeptikerna vilka Mats Sederholm (Ett villkorslöst sökande), Börje Peratt (Den omätbara människan) och jag själv analyserar löpande. Jag tänker på skeptikerna från Humanisterna och den opinionsbildande föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF). Jag drar dem alla över en kant vilket är en aning orättvist. Härom dagen tog jag hjälp från VoF:s forum för att snabbt förkasta en vild ny teori på webben. Det tog en kvart för Ola på VoF att få fram information som tyder på att teorin baseras på fel underlag. Voffarna är suveräna på att hitta misstänka fel i resonemang och teorier. Deras främsta verktyg är reduktionism, samma teknik Buddha använde för att bevisa att det inte finns en själ och ingen Gud.

Förnedring kan bytas ut mot uppskattning

Jag nämnde i ingressen den osynliga folkbildningshanden i Sverige. Den där som placerar Sturmark i TV för att ge villkorslösa sökare en känga. Jag fick själv en dos i december 2005. SVT ringde mig en dag och frågade om jag ville ställa upp på att debattera pseudovetenskap med Sturmark i Gomorron Sverige när Humanisterna för första gången skulle annonsera tävlingen Kristallkulan som vill ge 100,000 kr till den som kan bevisa ett paranormalt fenomen. Kristallkulan är en efterapning av James Randi’s The Million Dollar Challenge i USA. Jag tackade ja , men undrade vilken roll jag hade. Det blev snabbt kristallklart. Sturmark inledde med att förklara att Kristallkulan är en ren provokation mot kvacksalvare. Där satt den. Det var min roll. Jag skulle representera en kvacksalvare som enda opponent i TV-soffan. Tack för det.

Anledningen till att jag bjöds in var för att jag ställt upp i ett vetenskapligt experiment på TV4 (med bra resultat) i remote viewing, en teknik vetenskapligt utvecklad av SRI International, idag USA:s största thinktank. Remote viewing är en perceptionsteknik som enligt skeptikerna inte fungerar, en attityd som vittnar om ignorans.

Förnedringstävlingen “Kristallkulan” är ett exempel på att Humanisternas folkbildning är “polisiär”. Man vill sätta dit individer som “stör”. Ett annat exempel på “polisarbete” är VoFs förnedringspris “Årets förvillare“.

När jag tittar i min egen kristallkula ser jag en dag i framtiden när Sverige nått till samma mognad som de flesta andra länder i världen redan har gällande existentiella frågor och utforskning. I den framtiden utvecklas vi utan behov av nervös folkbildning. Det sker villkorslöst, på eget ansvar och människors strävan efter att nå objektiv medvetenhet genom subjektiva upplevelser och utforskande dialog är självklara rättigheter och inte något som av dessa föreningar och public service betraktas med osund misstänksamhet och tvivelsjuka.

I framtiden har vetenskapen, andligheten och debatten en högre kvalitet för att den är mänsklig istället för apig och för att den är medveten istället för ignorant.

Text: Torbjörn Sassersson, artikelns slutkläm är uppdaterad för att öka tydligheten