Den 25 oktober i år röstade FN:s generalförsamling för 20:e gången om “nödvändigheten att få ett slut på det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargot som införts av USA mot Kuba”. För 20:e året i rad vann ja-rösterna överlägset, med bara två nej-röster: USA och Israel.

Text och bearbetning: Peter Pettersson, Anarchos.se | Bild: Havanna, Kuba. Foto: David Mark. Licens: Pixabay.com (free use)

Så här ser röstsiffrorna i FN:s generalförsamling under de senaste 20 åren, fördelade mellan ja- och nej-röster. De röstande som avstått är ej medtagna.1

År Röster (Ja resp Nej) Nej
1992 59-2 USA, Israel
1993 88-4 USA, Israel, Albanien, Paraguay
1994 101-2 USA, Israel
1995 117-3 USA, Israel, Uzbekistan
1996 138-3 USA, Israel, Uzbekistan
1997 143-3 USA, Israel, Uzbekistan
1998 157-2 USA, Israel
1999 155-2 USA, Israel
2000 167-3 USA, Israel, Marshallöarna
2001 167-3 USA, Israel, Marshallöarna
2002 173-3 USA, Israel, Marshallöarna
2003 179-3 USA, Israel, Marshallöarna
2004 179-4 USA, Israel, Marshallöarna, Palau
2005 182-4 USA, Israel, Marshallöarna, Palau
2006 183-4 USA, Israel, Marshallöarna, Palau
2007 184-4 USA, Israel, Marshallöarna, Palau
2008 185-3 USA, Israel, Palau
2009 187-3 USA, Israel, Palau
2010 187-2 USA, Israel
2011 186-2 USA, Israel

 

I Generalsekreterarens rapport,2 daterad den 16 augusti 2011, kan man läsa om varför den överväldigande majoriteten av länder röstade nej. Längden på texterna i rapporten från de olika länderna sträcker sig från en mening (Vatikanstaten) till drygt 27 sidor (Kuba). Här följer några citat ur den rapporten:

Australien: ”Sedan 1996 har Australiens regering konsekvent ställt sig bakom Generalförsamlingens resolutioner som uppmanar till ett slut på handelsembargot mot Kuba.”

Brasilien: ”Brasilien upprepar sin ståndpunkt att diskriminerande handelspraxis och extraterritoriell tillämpning av nationell lagstiftning [utsträckande av en stats ( i detta fall USA:s) domsrätt utanför dess gränser (i detta fall till Kuba)] strider mot behovet av att främja dialog och att upprätthålla principer i och syftet med FN-stadgan.”

Kina: ”Detta embargo är inte bara en allvarlig kränkning av avsikten och principerna i FN-stadgan och relevanta FN-resolutioner, utan det utgör också en källa till enorma ekonomiska och finansiella förluster för Kuba. Det är ett hinder för kubanernas rätt till överlevnad och utveckling och det påverkar negativt normala ekonomiska, kommersiella och finansiella relationer mellan Kuba och andra länder.”

EU: ”EU och dess medlemsstater har klart uttryckt sitt motstånd för den extraterritoriella utsträckningen av USA:s embargo, såsom det utövas enligt [den amerikanska] Cuban Democracy-lagen från 1992 och [den amerikanska] Helms Burton-lagen från 1996.”

Vatikanstaten: ”Heliga stolen har aldrig anslutit sig till eller tillämpat ekonomiska, finansiella eller kommersiella åtgärder mot Kuba.”

Japan: ”Japan delar oron som har sin grund i [den amerikanska] Cuban Liberty and Democratic Solidarity-lagen från 1996 (känd som Helms-Burton-lagen) och [den amerikanska] Cuban Democracy-lagen från 1992, som tillämpade orsakar otillbörliga svårigheter vad gäller ekonomiska aktiviteter från företag eller individer från tredje land, och att lagstiftningen troligtvis inte överensstämmer med internationell lag vad gäller tillämpningen av inhemska lagar [dvs USA:s] på tredje land [dvs Kuba].”

Mexiko: ”Mexikos regering slår än en gång fast sin bestämda avståndstagande från både tillämpningen av ensidiga lagar eller åtgärder för att införa ett ekonomiskt embargo mot någon medlemsstat i FN, och användningen av tvångsåtgärder som inte har någon rättslig grund i Förenta nationernas stadgar. Mexiko understryker att embargot har allvarliga humanitära konsekvenser och strider mot internationell lag, och dessutom innebär att man överger diplomati och dialog som det lämpliga sättet att lösa skiljaktigheter mellan stater. ”

Ryssland: Blockaden mot Kuba, som pågått i nära ett halvt århundrade, har uppenbart demonstrerat sin oförmåga att påverka det kubanska folket i dess suveräna val av modell för sin utveckling. De enda konsekvenserna av de sanktioner som införts är att de försämrat levnadsvillkoren för det kubanska folket, rest artificiella hinder för landets ekonomiska tillväxt och inkräktat på andra länders intressen.”

FN:s barnfond (UNICEF): ”Det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargot fortsätter att ha negativa effekter på situationen och på barns och kvinnors grundläggande rättigheter. Dess negativa effekter kändes av i bristen på material inom hälso- och utbildningssektorerna.”

FN:s livsmedelsprogram (WFP): ”USA:s embargo fortsätter att allvarligt begränsa handeln och har en direkt påverkan på kapaciteten och effektiviteten hos Kubas infrastruktur, matförädling och jordbruksproduktion. I år är effekten än mer förlamande på grund av ökande matpriser och långvarig torka på Kuba.”

FN:s världshälsoorganisation (WHO): ”Inom hälsosektorn har embargot många negativa effekter på kostnaden för hälsovårdsprodukter, på möjligheten att införskaffa hälsoprodukter, på tillgången av grundläggande tjänster och därigenom, på befolkningens generella levnadsvillkor. … Folkhälsan äventyras genom bristen på investeringar i infrastruktur, till exempel i bostäder, vägar, vatten och sanitet. Mer direkt påverkas folkhälsan av bristen på nödvändiga resurser för att hantera epidemiologiska hot.”

Text och bearbetning: Peter Pettersson

Källor

3 KOMMENTARER

  1. Undrar varför det är så? En rädsla kan man tänka sig kanske. Om staters ministrar kunde lämna rädslan åt sidan, skulle nog världen se bra mycket bättre ut tror jag.

  2. För mig betyder detta att FN som världssamfund inte fungerar. Det betyder i min värld också att USA som stat är arrogansens representant, och de är också dåliga förlorare. Prestigeförlust är inget USA kan hantera på ett ödmjukt och moget sätt.
    Jag är inte på något sätt vänsterinriktad, politiskt menar jag, men jag tycker det är anmärkningsvärt att endast två länder, må vara att ett av dem är ett ganska stort land, kan stoppa en utveckling mot ett mänskligare samhälle, en mänskligare värld. Obegripligt korkat av USA, och Israel.
    Kuba är ett av de länder vars läkare utan ersättning for till Haiti för att hjälpa invånarna där i samband med jordbävningen, men det var ett faktum som ingen svensk mainstream-tidning skrev om, naturligtvis. Hur det var i USA vet jag inte, men det vore förvånande om de tog upp det i de stora medierna där. Med tanke på hur en del TV-kanaler hårdgallrar nyheter, och vinklar inslagen, t ex Fox News, så säger det mig hur samhället i USA fungerar så länge maktens män har hand om styrpinnarna.
    USA pratar stort och brett om demokrati, men deras egen demokrati ger jag inte mycket för. Den är genomskådad för länge sedan. Glädjande däremot är de proteströrelser som nu organiseras där mot finansväldet. Jag hoppas de kan åstadkomma något och bana väg för nya värderingar även i Den Stora Frihetens Land. Och att FN någon gång får arbeta för det de är ämnade för.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here