Näthatandet och nätmobbningen kan släckas med empati

Många blev förvånade när Newsmills redaktör, Leo Lagercrantz applåderade de medier som sommaren 2011 tog i tu med de nätmobbare de hyst i sina kommentarfält, skriver Håkan Lindqvist för Journalisten den 23 december. Det handlar om att tidningarna insett att gränsen för yttrandefrihet går vid förtal.

Text: Torbjörn Sassersson | Fotomontage från Journalisten.se och Newsmill | Foto: Tomas Ohlsson

I artikeln: “Trollets tårar” i Expressen menar Lagercrantz att tidningarnas kommentarsfält inte alls är den yttrandefrihetens revolution som försvararna hävdar. Känner vi inte igen det från “skeptikerna” i forum på webben som anser att de kan uttrycka vad de vill utan restriktioner. De tycks helt sakna medkänsla för de som de omskriver.

Det var i somras svenska nättidningar äntligen började ta ansvar för internettrollens näthat. Jag tog upp det i artikeln: “Rykteskonsulter anlitas av nättidningar för att rensa kommentarer”. Det är nämligen utgivarna som är ansvariga för att näthatandet raderas, men raderandet har skett under stort motstånd.

“Det nya medieavantgardet menar att vi som inte håller med dem inte förstår den nya sköna världen; hur roligt de har det i sina forum och hur smarta de är”

… “Förhandsmoderering och andra filter leder oundvikligen till att roliga, smarta och kanske viktiga kommentarer försvinner, absolut. Men lika lite som laglöshet fungerar någon annanstans gör den det på nätet”, skriver Lagercrantz.

Det som medieavantgardet befarar är att det kommer att bli allt vanligare att kommentarer tas bort för att de är obekväma eller för att de är politiskt inkorrekta.

Undertecknad blev kraftigt diskvalificerad i veckan av en arg debattant vars kommentarer raderades. Jag raderade inte alla, men några. Orsaken var att debattanten var mycket intensiv och skrev artikellånga kommentarer som blev för dominerande. Som kompensation erbjöd jag denne att inkomma med en separat insändare, men denne tackade nej, vad jag förstår.

 “Man måste kunna ändra sig. Tidigare tog man för stor hänsyn till kommentatorernas behov och glömde bort andras behov, inte minst de intervjuades, som oförskyllt fick utstå glåpord i kommentarerna”. – Leo Lagercrantz

Det kommer inte att bli lätt att tillgodose allas behov och rättigheter, varken för artikelskribenter, intervjuade, kommenterare, moderatorer eller ansvariga utgivare. Men det finns kanske en lösning och den heter medkänsla, dvs empati inför andras tankar och känslor. Humanism helt enkelt.

Text: Torbjörn Sassersson