Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en Bloggen om Utforskare handlar om nyfikenhet. Hur man förhåller sig till nyfikenheten avslöjar vilka motiv man har.
”Det finns två sorters nyfikenhet. Den ena har sin grund i egoism och driver oss att ta reda på det som eventuellt kan vara till nytta för oss. Den andra har sin grund i stolthet och beror på driften att veta vad andra inte vet.”
(François de la Rochefoucauld (1613-1680)
Jo kanske är det så men det finns också en barnets nyfikenhet som varken är ego eller drivs av lusten att veta mer än andra. Bara att förstå. Det är den slags nyfikenhet som antagligen är den starkaste hos mänskligheten. Som får människor att överge tryggheten bara för att få veta mer. Som bestiger berg bara för att de står där. Välter på stenar för att se vad som finns under och tilltalar människor för att få reda på något om vilka de är.
Nej förresten denna slags nyfikenhet på andra människor och djur med för den delen har ytterligare en drivkraft och den är social. Lusten att möta andra blir nämligen mer än att lära känna andra. Genom dessa relationer lär man också känna mer av sig själv.
Den sorts nyfikenhet som Rochefocucauld beskriver är förmodligen den mest primitiva som eftersträvar makt över andra. Det finns också en annan slags nyfikenhet som springer ur avunden och svartsjukan.
Den går möjligen in under Rochefocucaulds försök att förstå nyfikenheten. Men drivkraften för denna nyfikenhet utgår mer från rädslan och det desperata försöket att vinna någon slags kontroll ur osäkerhetens svårhanterliga tillstånd.
Barnets och relationens nyfikenhet är raka motsatsen och eftersträvar nyfikenheten på livet i samspel med andra.
En bra forskare är en person i vilken barndomskvaliteten av ständig nyfikenhet dröjer kvar. När forskaren får ett svar finns ännu fler andra frågor.
Vaffö då då?
Börje Peratt
