Många rutiner i svensk förlossningsvård, som att ta prov från nyföddas navelsträng samt ge livmodersammandragande läkemedel till nyförlösta mödrar, är onödiga och ibland direkt skadliga, skriver Ingela Wiklund, skriver Dagens Medicin.
”Choosing Wisley” är en amerikansk kampanj för att motverka överdiagnostik och överbehandling i vården. I svensk förlossnings- och BB-vård behöver vi definitivt sluta med att behandla och diagnostisera ”för säkerhets skull”.
Du läser en av Sveriges mest modiga tidningar.
Stöd vårt dagliga arbeta med en donation.
Vill du nå hundratusentals samhällsintresserade svenskar?
Kontakta vår annonssäljare anna@sasser.net
Läs mer om annonsering.
Ansvarig utgivare och chefredaktör:
Torbjörn Sassersson.
NewsVoice grundades 2011.
2011 – 2023. Innehållet på denna sida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Läs mer om vår integritetspolicy och cookies.
Stöd gärna NewsVoice oberoende journalistik. Swisha till 123 530 20 05
Jag hoppas att artiklar, liksom denna, kan ge kvinnor styrka att våga ifrågasätta rutiner när de själva föder barn och att de kan hitta styrkan att välja vad de vill ha och inte vill ha när de föder barn. Så att kvinnan kan föda på SINA villkor, inte på PMs villkor!
Tack! Det var uppfriskande läsning. Intressant kommentar också. Ja intressant pga. att det infördes rutiner som faktiskt inte var för barnets bästa hälsa och att rutinerna suttit kvar sedan 1913. Hur vanligt är det att gamla skadliga rutiner finns kvar, som inte är det bästa men inte ifrågasätts? Vet någon hur det är med kvarvarande naturbefolkningar, som har bevarat gammal kunskap. Hur gör dom?
I den här artikeln står det att naturfolk inte avnavlar innan moderkakan fötts fram, och att det finns evidens för att kvarhållen moderkaka och postpartum blödning (PPH) är orsakat av att efterbördskedet (third stage of labour ) inte får sköta sig själv:
“Botha (1968) attended over 26 000 Bantu women over 10 years, and reports that “a retained placenta was seldom seen…blood transfusion for postpartum haemorrhage was never necessary.” Bantu women deliver both baby and placenta while squatting, and the cord is not attended to until the placenta delivers itself by gravity.
There is some evidence that the practice of clamping the cord, which is not practiced by indigenous cultures, contributes to both PPH and retained placenta by trapping extra blood (around 100ml, as described above) within the placenta. This increases placental bulk, which the uterus cannot contract efficiently against, and which is more difficult to expel. (Walsh 1968)
Other western practices that may contribute to PPH include the use of oxytocin for induction and augmentation (speeding up labour) (Brinsden 1978, McKenzie 1979), episiotomy or perineal trauma, forceps delivery, caesarean and previous caesarean (because of placental problems- see Hemminki 1996).”
http://www.bellybelly.com.au/birth/natural-approach-to-labour
och här är en ny brittisk studie (publicerad november 2012) som visar att det är mindre risk för postpartum blödning vid planerad hemförlossning jämfört med att föda sjukhus:
“Comparing the odds of postpartum haemorrhage in planned home birth against planned hospital birth: results of an observational study of over 500,000 maternities in the UK”
http://www.biomedcentral.com/1471-2393/12/130/abstract
Den allra skadligaste förlossningsrutinen är tidig avnavling. Infördes i USA 1913 och etablerades strax därefter i hela övriga världen. Alltså i samma veva som bankirer i USA tog makten över sjukvården och läkarutbildningen.
Barnet berövas då ca 30-50% av sitt blod (ca 30% för fullgångna och ca 50% för prematurer) med allt vad det innebär; mer eller mindre allvarliga sjukdomar och bestående skador, bl.a. nedsatt intelligens p.g.a. järnbrist, liksom 29% av alla neonatala dödsfall . Barnläkaren Alan Greene berättar om detta på den här videon: https://www.youtube.com/watch?v=Cw53X98EvLQ
När navelststrängsprov tas tillämpas nästan alltid tidig avnavling, trots att det går att ta provet utan att navla av, vilket beskrivs i Vårdprogram för avnavling av nyfödda barn, som Ingela Wiklund var med och tog fram. Detta vårdprogram uppmärksammandes stort i nyhetsmedia (som “riktlinjer för avnavling” ) i samband med att det presenterades oktober 2008 i bl.a. Barnmorskeförbundets tidskrift Jordemodern och Läkartidningen.
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=10609
Men fortfarande, drygt 4 år senare, gäller alltså tidig avnavling på många svenska sjukhus, i synnerhet när det gäller de barn som tar allra mest skada av det, nämligen de som är medtagna redan när de föds (även i Vårdprogram för avnavling gäller tidig avnavling för medtagna barn)
Och varken mödra- eller förlossningsvård informerar blivande föräldrar om vad barnet (och mamman) kommer att utsättas för om de inte själva säger ifrån på skarpen.
När en svensk avnavlingsstudie presenterades i november 2011 ansåg fortfarande Socialstyrelsens utredare Andor Wagner (barnläkare) att det inte fanns några bevis för att det har någon större betydelse om barnet avnavlas tidigt eller sent . Han menade t.o.m. att tidig avnavling ÄR BRA eftersom “det minskar risken för gulsot” , trots att studien kom fram till det motsatta.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/53257?programid=415
Men glädjande nog har nu några modiga barnmorskor tagit bladet från munnen. Här kommer fler exempel:
Saxat ur Barnmorskebilens blogg 10 maj 2012.
“Men, gör vi denna procedur, klampning av navelsträng före första andetaget, för barnets bästa? Det blir oroligt i leden och personal vill förändring. Det diskuteras och fler och fler barnmorskor vill inte arbeta på detta vis. Än har inga direktiv uppifrån förändrats.”
http://barnmorskebilen.wordpress.com/2012/05/10/first-they-ignore-you-then-they-laugh-at-you-then-they-fight-you-then-you-win/
Födabarnbloggen, 1 juni 2012.
“Anar ugglor eller begravda hundar? Kan man tjäna pengar på det här? Eller är det bara av godhet föräldrar uppmanas? att donera navelsträngsblod till sjuka och behövande barn. Hur informeras de? Förstår alla informationen? Vad vet vi? Vem är det som donerar? Barnet? Vilken rättsäkerhet har det? Föräldrarna är de som bestämmer. Etiska dilemman kan uppstå för barnmorskor, läkare och föräldrar. Det omvända brukar anföras när man diskuterar hemförlossning. Då anklagas ofta föräldrarna att inte tänka på barnets bästa.”
http://www.fodabarnbloggen.se/2012/06/01/konferenstrott/
Jordemodern, juli- augusti 2012.
“Med orden Fatta rodret och sätt ut kursen! avslutades konferensen Reproduktiv Hälsa i Göteborg den 25 maj. Nu ligger bollen hos oss. Redskapet är evidens och det har vi så det räcker. Vi vet en hel del om vad som är bra för kvinnor och barn. Nu måste vi ta till oss och använda de forskningsresultat som finns. Att var och en och tillsammans, på arbetsplatser och som yrkesförbund, tar professionens ansvar. Vi ger onödig kostsam högriskvård till friska kvinnor under förlossningen…..
Vi avnavlar tidigt, ibland omedelbart, trots att vi vet att det påverkar barnet – ännu inte hur. Vi inför rutiner som blodprovstagning av ph och syrabas-status på alla friska barn Detta är inte längre försvarbart.”
http://www.barnmorskeforbundet.se/images/content/documents/jordemodern/Jordemodern_2012/Jordemodern_7-8_2012_1-3Ordfor_Final.pdf
Men det här kommer säkerligen fortfarande ta tid. Det gäller alltså att vi är många som hjälps åt att sprida informationen, så att så många blivande föräldrar som möjilgt nås av den.
Inget förvånande som allting annat inom skolmedicinen, allt är business och hälsa står långt ner på prioriteringslistan om den ens finns med.
Om sex till sju generationer är människan så förgiftad att den inte längre kan reproducera sig, först då kommer människan kanske inse att det finns annat än pengar här i livet.