Mats Jangdal: Svenska Sock Puppets – Om kopplingen mellan staten och opinionsdrivande organisationer

0
157
Mats Jangdal - Pressfoto
Mats Jangdal – Pressfoto

Det är dags att sluta blunda för den otillbörliga kopplingen mellan staten och opinionsdrivande organisationer. 

Text: Mats Jangdal, Frihetsportalen.se | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2013-04-15 | NewsVoice fick tillstånd av Jangdal att återpublicera artikeln | Jangdal är en oberoende politisk debattör och bloggare med särskilt intresse för individens frihet och äganderätt.

Engelsmannen Christopher Snowdon på Institute of Economic Affairs, IEA, har skrivit en skrämmande redogörelse för hur det engelska folket blir svindlade av sina politiker och byråkrater. Det är delvis en gammal företeelse som har eskalerat kraftigt sedan 1997, då man steg för steg lättat på reglerna för vad som betraktas som välgörenhet (charity). Tidigare var lobbying och politisering inte tillåtet för välgörenhetsorganisationer. Nu kallas det för utbildning eller information och uppmuntras av staten. Labourregeringarna under Blair och Brown har varit särskilt flitiga på att utnyttja de nya möjligheterna till samverkan för att genomdriva sin politik. Det finns ingen anledning att tro att det inte kan bli lika illa i Sverige. Vi är förmodligen inte i samma dåliga läge ännu, men vi är på god väg.

Snowdon tillför flera, åtminstone för mig nya begrepp, däribland astroturforganisation, vilken ser ut som en gräsrotsrörelse, men är helt och hållet konstgjord. Den är skapad för att vara en offentlig samtalspartner (en sock puppet = strumpdocka ≈ kasperdocka) för någon som vill bestämma mer än de för tillfället har mandat till. Enligt Snowdon är det undantagslöst organisationer som kräver mer förbud, regleringar och en större starkare stat som får denna “status” av kasperdocka.

Det är ett sätt för politiker och byråkrati att upprätta sig själva som den viktigaste samtalspartnern i den offentliga debatten. De har egna sock puppets, kasperdockor, att tala med. I andra sammanhang har dylika organisatoner kallats för GONGO:s, Government Non Government Organizations. Allmänheten och andra aktörer utesluts på detta sätt från att delta i det demokratiska samtalet. Bad cop – good cop, är ett annat sätt att beskriva symbiosen. Denna metod att driva propaganda via egna självlobbande organisationer är mycket användbara för såväl mediala brandkårsutryckningar som att långsiktigt ändra väljarnas attityder. ”Koka grodan”, genom långsam uppvärmning så den inte hoppar ur kastrullen, är en tillämpning.

I England har ett stort antal självlobbande statliga organisationer tillkommit. Mycket tyder på att denna symbios mellan staten och fiktiva gräsrotsrörelser har eskalerat kraftigt mellan åren 2000 och 2010. Områden som klimathot, U-hjälp, nykterhet, hållbar utveckling, extremfeminism med mera, har nu liknande propagandaorganisationer. Demokratin kortsluts, individens frihet beskärs.

Inom EU finns en miljölobbyorganisation som heter Green 10.  Den är finansierad av EU-kommissionen för att påverka EU-parlamentet och medlemsländernas EU-ambassadörer och EU-ministrar. Enligt Green 10s hemsida är de skattepengar de får från EU en “core funding”, en huvudsaklig inkomstkälla. De har en gräddfil in i EU-arbetet och sammanträder regelbundet (enligt uppgift månatligen) med EU:s topptjänstemän för att lägga upp strategier för miljö- och klimatpolitiken. WWF och Jordens Vänner är två av de tio miljöorganisationerna som har en fast plats i Green 10. EU-kommissionens motivering för att ge 8 miljoner euro årligen till Green 10, är att de tycker det är ett sätt att jämna ut orättvisan mellan frivilliga organisationer och företag!

En av Sveriges mäktigaste lobbygrupper är Svenska Naturskyddsföreningen. Av SNF:s cirka 150 miljoner kr i årsomsättningkommer ungefär hälften från medlemsavgifter, gåvor med mera, och hälften från affärsverksamhet och statsbidrag. Olika former av statsstöd är tillsammans den största enskilda  intäktskällan med 52 miljoner kr. Ytterligare 7 miljoner kommer som “gåva” från Postkodlotteriet. Hur starkt skulle SNF kunna propagera för klimathotet utan det statliga stödet? Svaret kanske gavs av Svante Axelsson i Skärhamn 2012, där han öppet deklarerade att “SNF hjälper politikerna att skapa rätt opinion.”

Svenska Postkodlotteriet har fått sitt lotteritillstånd för att en del av överskottet går till välgörenhetsorganisationer. Greenpeace, SNF, WWF och Tällberg foundation, samtliga högprofilerade klimatalarmistiska organisationer, får stora bidrag från lotteriet.

I december 2010 beslutade den svenska regeringen om en förordning som flyttar ut vissa förvaltningsuppgifter till föreningen Svenskt Friluftsliv. Via uppdrag från Naturvårdsverket delar de ut 28 miljoner kr årligen till friluftsorganisationer. Föreningen skriver på sin hemsida att en av dess ”utmaningar är att stärka allmansrätten.” Med tanke på deras affärsmässiga intresse av att bedriva organiserad verksamhet på andras mark kan det tolkas som att inskränka äganderätten.

Regeringen skriver i §2 att:

Syftet med statsbidrag enligt denna förordning är att stödja att människor organiserar sig för vistelse i naturen och utövande av friluftsliv med allemansrätten som grund samt att ge alla människor möjlighet att genom friluftsliv få naturupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om naturen och miljö.” (min fetning)

Med den skrivningen i ryggen gick NVV ut och beställde Sandell och Svennings utredning om Allemansrätten och dess framtid. Där de mycket planenligt kom fram till att äganderätten skulle behöva maka åt sig inför en utvidgad allemansrätt. En av de stora stridsfrågorna i den efterföljande och nu pågående remissrundan är just frågan om organiserat och kommersiellt nyttjande av allemansrätten. Ett solklart fall av svensk politisk kasperteater!

Det är inte bara våra politiker som uppträder moraliskt ansvarslöst gentemot medborgarna. Hela etablissemanget av intresseorganisationer är så korporativistiskt genomkorrumperat att den svenska demokratin framstår som en potemkinkuliss.

Text: Mats Jangdal, Frihetsportalen.se

Uppdatering 2018-06-09:

Näringsdepartementet under Peter Eriksson MP har en avdelning som heter Bredbandsforum. Den innehåller i sig ett antal arbetsgrupper. En av dessa är Landsbygdsgruppen. Där är riksorganisationen för landsbygdens fiberföreningar, Fibersamverkan.se inte välkommen.
När Jordbruksverket för snart två år sedan utlyste 10 miljoner kronor för att utveckla metoder och annat för att hjälpa staten att nå utbyggnadsmålet för bredband, gick HSSL, LRF och Coompanion samman för att få de pengarna. De fick lejonparten och nu är de erkända representanter för alla fiberföreningar. Detta alltså trots att det redan finns en riksorganisation. Men staten vill kunna tala med organisationer som de redan har makt över, inte ny- och uppkomlingar.
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här