Vår tids civilisation – Hur vill vi bli ihågkomna?

4
373

Det kanske inte är den första tanken som slår oss när vi dagligen rusar runt mellan alla ?måsten? och distraktioner, men snälla du, stanna upp en minut och fundera på vad framtida generationer kommer att säga om oss.

Tror du att det blir en hyllning till våra uppfinningar, demokratin, föräldrarpenning eller massproduktion? Nej, definitivt inte! Vi kommer att tituleras som de dummaste, grymmaste och mest egoistiska människorna i hela världshistorien.

Ingen civilisation har mer på sitt samvete än vi. Krig, politiska konflikter, avskyvärda arbetsförhållanden, social utslagning, massvält, självmord, fysiska och psykiska sjukdomar, brottslighet, prostitution, utrotning av djur och växtarter, djurplågeri, naturförstöring, stress .. orkar du mer!

Ska du rusa vidare nu, eller ta ditt ansvar? Då menar jag inte sopsorteringen, utan övergången från ett egocentriskt till ett empatiskt samhällssystem. Vet du inte vad det är? Googla!

Christer Nylander


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Prenumerera
Notify of
guest
4 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Ivan Björn
23 november 2013 kl 12:03

För att detta ska bli verklig så borde vi sluta vara rädda och sluta kämpa för att överleva. Hela vårt tankesätt måste förändras.

Christer Nylander
Gäst
2 december 2013 kl 19:56

Björn: Instämmer.

Gaia
Gaia
Gäst
10 juni 2014 kl 13:56

Framförallt måste vi stå för allas lika värde. Och inte tro oss vara förmer.
Med allt det inbegriper.

Kanske dags att se vilken värdegrund man själv manifesterar i sitt dagliga liv. Vi bör se varandra i ögonen och ge ut vår kärlek, den som skrämmer oss och samtidigt är så livsbejakande. Våga möta dig själv och dina svagheter och rädslor.

Tänk på hur du mår när du läst något som påverkar dig mycket starkt och som ger dig en känsla av stor ömhet och energi i ett flöde av kärlek till dina medmänniskor.

När det varit en stor katastrof till exempel och någons insats betytt en enormt stor omvälvning för drabbade för hjälp och vård.
En katastrofs ödeläggelse eller olycka visar oss vilket fokus vi ska ha. Alltid.

Liv är viktigt. Även ditt.
En dag kanske du själv behöver empati, kärlek och hjälp.
Det vill du väl få då?

Börja ge ut nu, så säkrar du vår framtid.
Vi ska alltid hålla fokus på vad som är absolut viktigast och sant i alla situationer och våga stå för att vi är kapabla till mycket mer kärlek än så här…
Kram

Martin Gustavsson - Vetenskapliga partiet
Gäst
8 april 2020 kl 00:28

@Christer Nylander Nylander
Jag instämmer med var enda rad. Ditt inlägg gör att Newsvoice blir relevant att länka till igen. Jag lägger dessutom länken överst i länklistan. Jag använder inte Google, men i Wikipedia läser jag mycket intressanta saker om empati. Människor har olika värderingar av varann. Då de är negativa så kan andras lidande leda till njutning, vilket kan förklara att så pass många inte vill rösta rätt för fred, demokrati, enhet, ekologisk hållbarhet och Svexit, vilket skulle minska lidandet i världen.

@Ivan Björn Björn
För den som mediterar så är det uppenbart att livet bygger på rädsla och att kämpa för att överleva. Det är enbart för de med stark dödsdrift och för det kosmiska medvetandet som det framstår som en onödig kamp.

@Gaia
99% röstar inte för “allas lika värde”, eftersom det är kommunism och de är rädda för det ordet. Människor värderar heller inte varandra som lika. Det gör inte jag heller. Det finns människor med karaktär och människor som är lort. Så är det. Den egna “värdegrunden” beror på vilka egna värden och vilken moralisk grund man står på.

(Kärlek) mer korrekt medkänsla kommer i meditationens lugn som leder till mod och därefter medkänsla, även med lort, för lorten är inprogrammerad och kan avprogrammeras. Med förmåga att se samband (IQ) kan man använda medkänslan mer effektivt och långsiktigt.

En överbefolkningskatastrofs ödeläggelse visar oss ex. att rätt långsiktig hjälp är viktig, samt att en felaktig och alltför kortsiktig hjälp kan skapa ännu mer lidande, ex. efter en generation av fortsatt överbefolkning.