Lars Bern: “Kan man lita på en professor?”

11
151

Lars BernStrax före Jul var jag på ett Engelsberg-seminarium om integritet arrangerat av Axess. Historieprofessorn Dick Harrison höll där ett intressant fördrag där han drog en historisk parallell rörande vår syn på auktoriteter. Han pekade på att i vår tid har kunskapsmonopolet upplösts och finns inte längre någonstans, det har blivit en sport att ifrågasätta auktoriteter.

Text: Lars Bern

Professorer som tidigare i historien varit självklara auktoriteter är inte det längre, de betraktas allt mer som tyckare bland övriga tyckare och åsikter blir lätt jämställda med kunskap. Harrison menade att vi har öppnat vår värld för en salig blandning av allsköns dumheter och klokskap.

Självklart är dagens respektlösa debatt som möjliggjorts av nätforum som detta, jobbig för många professorer och andra auktoriteter som blir ifrågasatta trots att de tycker att de borde behandlas med respekt. Ett exempel på detta är den infekterade debatten om kost och hälsa där en lång rad professorers uppfattningar blivit ifrågasatta av skickligare kollegor och olika autodidakter.

Läs mer på Lars Berns blogg | Om Lars Bern


11 KOMMENTARER

  1. Mycket bra, att ifrågasätta “auktoriteter” är mycket hälsosam. dessvärre finns det nämligen gott om tyckare bland auktoriteter. Den som verkligen har belägg för sin “åsikt” kan mestadels komma med tillräcklig information och behöver inte fruktar ifrågasättandet. Numera måste all information läsas med kritiska ögon. Nätet har öppnat vägen för alla att göra sig kunnig men det finns en hel del falska profter och det måste man beakta.

  2. Om vår respekt för auktoritet är överdriven (vilket den är alltför ofta), kan egentligen vem som helst inta auktoritetsposten, bara denne har lite “makt”.

  3. Tack för artikeln. Respekt är viktigt och kommer naturligt vid ett ömsesidigt erkännande. Det är dock ohälsosamt med överdriven respekt för allt som företräder makten då den bygger på korruption.

    Den gamla stammen med professorer hade såväl en karismatisk som professionell auktoritet som ledde till att deras maktutövning upplevdes som naturlig. Många av dagens professorer; utnämnda, befordrade och adjungerade saknar denna typ av auktoritet; de är dessvärre mest bara utbildade och mindre bildade jämfört med den klassiska bildning som den äldre generationen besatt. Dagens professionella har fullt upp med att hålla sig med 24H-ajour med all framväxande kunskap, framtagen genom vänsterhjärnsrelaterade teorier och metoder. Det kan därför inte bli mycket tid över för utveckling av sociala talanger och alternativa, filosofiskt, orienterade tolkningsperspektiv. De lever i en teknofil cyberverklighet fjärmad från naturen. Det blir således en hel del brister i deras vetskap som mer holistiskt orienterade människor kan utmana med hjälp av alternativa kunskapsvägar – bonnförnuft räcker dock långt.

    Världen är långt mer komplicerad än vad vetenskapen kan utforska med sina instrument. När det inte längre finns någon ”stor historia” som vi alla kan bindas samman med utvecklar vi, vanliga dödliga, egna förståelser. Detta inte minst mot bakgrund av den alltmer tilltagande ödeläggelsen av naturen och förgiftning av människor som utgår från kunskapskonglomeratet mellan biokemi, läkemedels-, livsmedels- och vetenskapsindustrin.

    Många verksamma förefaller leva kvar i tron om att kunskapen är objektiv, vilket inte är sant då allt bara är sociala (makt)konstruktioner. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan vad verkligheten egentligen är, dvs naturens egenlogik, och våra tolkningar av dessa verkningar.

    Vad vi ser är ett minskat titeltroende hos folk. En professorstitel räcker inte numera för att vinna anhängare (utom i de egna nätverken). Viktigaste är Vad som sägs och vilken världsbild kunskapen vilar på. Vi sätter därför allt större tilltro till självständigt tänkande akademiker som vågar motsäga traditionell kunskap med tillhörande maktstrukturer. Dessa personer har, trots ideologiska spärrar i utbildningssystemet, slunkit igenom och kan producera emancipierande kunskap.

    Framöver kommer professionella i allmänhet och politiker i synnerhet få se en fortsatt undergrävning av tilltron i samma utsträckning som ”Samhället” distanserar sig från allmänheten. Det är svårt med frivillig underkastelse under ett fåtal som dikterar ens livsvillkor med hjälp av olika tvingande, disciplinerande metoder och regelverk. Det blir allt mer uppenbart att dessa upprättats i andra delar av världen – oftast i bolagsstyrelser som förutom finansierar, styr och reglerar forskningsresultat samt även styr politiken bakom kulisserna för att möjliggöra globala styrelseformer.

    Det är därför viktigt att vi säger NEJ lokalt till traditionellt respekterade maktpersoner och JA till respekt för självvalda auktoriteter som bejakar och respekterar livet.

  4. Mariann: Intressant! Jag spinner vidare lite…
    “Professorerna” behöver inte idag vara så framträdande, som de kanske var förr. Idag är vär överdrivna respekt inte så bunden till personer utan (tror jag) mera till “Vetenskapen” som mentalt koncept. Folk har respekt för Vetenskapen, och de mer eller mindre osynliga auktoriterena odlar medvetet – genom olika media – en mental bild för massorna av Vetenskapen, som ofelbar, förträfflig, som den ledningen för all mänsklig utveckling.
    Den ekonomiska makten vet detta. Professorena är vår “enda kanal” till den förträffliga vetenskapen. Och den ekonomiska makten vet att den skulle bli ännu mäktigare om den kunde åberopa Vetenskapen, så den mutar dessa professorer att justera Vetenskapen efter behov. Man vill kunna abstrahera “Vetenskapen” som något att hänvisa till, och som står över enskilda personer. På samma sätt som man kunde hänvisa till “Gud”.

  5. Gillar också artikeln, den kan vara en dörröppnare tror jag. Man kan säga att vetenskapen har, till stor del “kidnappats” av politiska och ekonomiska egenintressen.

    Mariann! Ytterligare en av dessa skarpa sammanfattningar. Tackar!
    Exempelvis:
    “Viktigaste är Vad som sägs och vilken världsbild kunskapen vilar på. Vi sätter därför allt större tilltro till självständigt tänkande akademiker som vågar motsäga traditionell kunskap med tillhörande maktstrukturer. Dessa personer har, trots ideologiska spärrar i utbildningssystemet, slunkit igenom och kan producera emancipierande kunskap.”

    Det är hopp om en bra framtid ändå, hoppas fler slinker igenom i större takt! Det får ta sin lilla tid.

    Perra J. Håller med. Det är nog det man använt och använder för manipulation att driva egna agendor, för ekonomi, makt, självhävdelse. Tidigare var det oemotståndlige Kyrkan representerat av prästerskap ( det handlade då om så enkla ting som t.ex. kontrollen för statens skatteindrivning ), nu skall vetenskap anses stå över allt. Men den tron har börjat krackelera som artikeln var inne på.

  6. Min livsväg är och har varit kantat med branta uppförsbackar. Där diagnoser grundas på hörsägen ,professorer emellan, och förutfattade meningar snarare än på medicinsk evidens. Jag har skrivit en bok om detta ämne etik-moral,en ung,funktionshindrad kvinna som slår tillbaka från sitt underläge och inte låter sig tystas ned av myndighetsutövare i maktpositioner. Författarens förhoppning är att boken ska bli en ögonöppnare så att funktionshindrade skall kunna leva sina liv på samma villkor som icke funktionshindrade.

    http://www.litenupplaga.se/1271

  7. Nja, beror väl på. Nätet vimlar av lögner om exempelvis evolutionsteorin och det vimlar av konspirationsteorier, där sakkunskapen och de som har sakkunskapen helt enkelt förtalas. Saklig kritik har alltid varit drivkraften i den vetenskapliga diskussionen. Den debatten förs hela tiden i ex facktidskrifter. Osaklig desinformation däremot fyller ingen funktion.

  8. Du har alldeles rätt Johnny Lilja.

    Nätet vimlar av myndighetssidor som rekommenderar hälsofarliga kostråd, pseudovetenskapliga artiklar som används för att sälja in hälsoskadliga läkemedel som sedan godkänns av läkemedelsverk och “välrenommerade” vetenskapliga tidsskrifter publicerar på webben pseudovetenskapliga rapporter som används för att ta beslut om nationella vaccinationsprogram med snabbframtagna skadliga vaccin som ger hela populationer smygande och ibland allvarliga immunologiska och neurologiska skador.

    Vad gör du åt det?

    Eller jagar du mest ofarliga batiktomtar med harmlösa kristallkulor i vilket de tror sig se framtiden? Hur många har du fångat idag?

  9. Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet har skrivit ett intressant inlägg i frågan på “Ekonomistas” under rubriken: “Professor hit och professor dit”

    “Det här att politikerna ger professors namn som belöning åt personer de gillar är en ganska vanlig företeelse./…/ Allmänheten lockas ju att tro, att de personer som bär forskares yrkestitel representerar en vetenskaplig och opartisk syn på dessa områden. Ungefär som om någon skulle bära titeln ”kakelugnsmakare” utan att någonsin ha murat upp en kakelugn. Och det är väl falsk marknadsföring?

    Därför har jag ett förslag. Kunde vi inte återinföra ordensväsendet? Då kan politikernas och bankernas grabbar bära Serafimerordens stora kraschan på bröstet när de uttalar sig i TV. Det skulle kanske till och med verka ännu mer förtroendeingivande än en falsk yrkestitel, som kakelugnsmakare.”

    http://ekonomistas.se/2015/10/14/professor-hit-och-professor-dit/#more-21092

  10. Johnny Lilja
    Det finns mycket flummigt även i den akademiska peer-review-ade forskningen. Det finns inte experter nog för att kvalitetskontrollera allt.
    Faktum är att en del flummigheter som lekmän tror på härrör från sån etablerad akademisk forskning vilket har berörts i diskussioner på newsvoice tidigare.
    Och i en del prestige-fylld forskning finns som här tas upp ibland, bindningar som hämmar objektiviet.
    I de fall där etablissemanget har rätt undermineras de av att de uppträder ohederligt i andra fall. Det är inte lätt för lekmän att veta när de kan lita på ett etablissemang av det slaget.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here