Det finns strikta kriterier för när en seriös vetenskaplig tidskrift kan acceptera en expertgranskad artikel och publicera den. Det finns dessutom strikta kriterier för när en sådan artikel ska kunna återkallas efter publicering.
Text: F. William Engdahl, författare till bla “Hotet mot livet – den genetiska manipulationens dolda agenda” | Översättning: Peter K. Pettersson | Tidigare publicerad 30 nov 2013
Den en gång så respektabla tidskriften Food and Chemical Toxicology, som ges ut av förlaget Elsevier, har tydligen beslutat sig för att bryta mot dessa kriterier och meddelat att man drar tillbaka en långtidsstudie som man publicerade för ett år sedan, och som gäller de toxiska effekterna av en av Monsantos genetiskt modifierade organismer (GMO) – dess GM-majs kallad NK603.
Detta märkliga tillkännagivande kommer bara sex månader efter att Elsevier skapade en speciell ny tjänst på Food and Chemical Toxicology, ”redaktör för bioteknik” (det vill säga för GMO), och besatte den med en före detta Monsanto-anställd som har arbetat för Monsantos frontorganisation, International Life Sciences Institute (ILSI). Är det inte något som verkar vara fel i detta scenario?
Bakgrund
Tidskriften Food and Chemical Toxicology publicerade i sitt november-nummer 2012 en artikel med titeln “Long term toxicity of a Roundup herbicide and a Roundup-tolerant genetically modified maize” (”Långsiktig toxicitet hos en Roundup-herbicid och en Roundup-tolerant genetiskt modifierad majssort”) av professor Gilles-Eric Séralini och hans grupp av forskare vid det franska universitetet i Caen.[1]
Det här var en mycket viktig studie, eftersom det var den första och, förvånansvärt nog, hittills den enda långtidsstudie under kontrollerade förhållanden beträffande möjliga effekter på råttor av en föda av gm-majs som behandlats med Monsantos herbicid (växtdödande kemiskt ämne) Roundup.
Séralini lämnade in sina forskningsresultat till den ansedda tidskriften efter en fyra månader lång rigorös granskning som gjordes av vetenskapliga experter beträffande studiens metodik och annat av betydelse.
Séralinis grupp testade över 200 råttor som fick en föda av GM-majs under en period på hela två år. Studien kostade totalt 3 miljoner euro och genomfördes under absolut sekretess för att undvika påtryckningar från industrin.
Séralinis grupp gjorde sin studie under hela en råttas genomsnittliga livslängd på två år, i stället för bara 90 dagar som i Monsantos tidigare studie, som man lämnat in för godkännande till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). Den långa tidsperioden visade sig avgörande. De första tumörerna syntes inte förrän efter 4–7 månader in i studien. I Monsantos tidigare 90-dagars studie, fanns tecken på toxicitet, men de avfärdades som “inte biologiskt meningsfulla” av både gmo-industrin och EFSA.[2]
Det verkar dock som att de verkligen var mycket biologiskt meningsfulla. Séralini-gruppens resultat var mer än alarmerande.
Séralini-studien konstaterade:
“När det gällde honor var det 2–3 gånger fler som dog i de behandlade grupperna än i kontrollgrupperna, och de dog snabbare. Denna skillnad var synlig i tre hangrupper som matades med genetiskt modifierade organismer. Samtliga resultat var beroende av hormon och kön, och de patologiska profilerna var jämförbara. Honorna utvecklade nästan alltid stora brösttumörer oftare och tidigare än i kontrollgrupperna; hypofysen var det organ vars funktion var näst mest nedsatt; könshormonernas balans ändrades av GMO- och Roundup-behandlingarna. Blodstockning i levern och vävnadsdöd var 2,5–5,5 gånger vanligare hos behandlade hanar. Denna patologi bekräftades genom optisk mikroskopi och transmissionselektronmikroskopi. Påtagliga och allvarliga njursjukdomar var också generellt 1,3–2,3 gånger vanligare. Hanarna uppvisade 4 gånger fler stora kännbara tumörer än kontrollgrupperna …”[3]
Publiceringen av Séralinis resultat slog ned som en bomb och skapade en tryckvåg som hotade att rasera allt vad GMO-industrin hade byggt upp under decennier. Bilder av försöksråttor med groteska cancertumörer dök upp i tidningar runt om i världen.
Monsanto och den GMO-industri som Monsanto var en del av försattes genast på krigsfot för att kontrollera de potentiellt ödesdigra skadorna från Séralini-studien. Med världens uppmärksamhet riktad mot de nya Séralini-resultaten, var EU-kommissionen och EFSA plötsligt utsatta för hårdare kritik än någonsin under sin historia. Deras reaktion var som en dålig kopia av en kriminalroman av Agatha Christie.
EFSA:s mörkläggning
Den 28 november 2012, bara några veckor efter att studien hade publicerats, utfärdade EFSA i Bryssel ett pressmeddelande med följande slutsats: “Allvarliga brister i utformningen och metodiken i en studie av Séralini et al. innebär att den inte uppfyller vedertagna vetenskapliga normer och att det inte finns någon anledning (sic!) att på nytt granska tidigare säkerhetsbedömningar av den genetiskt modifierade NK603-majsen.”
Svensken Per Bergman, som ledde EFSA:s arbete, sa: “EFSA:s analys har visat att bristerna i studien av Séralini et al. innebär att den är av otillräcklig vetenskaplig kvalitet när det gäller riskbedömning. Vi anser att slutförandet av denna utvärderingsprocess har bringat klarhet i frågan.”[4]
EFSA hävdade att Séralini hade använt fel sorts råttor, inte tillräckligt många råttor och att den statistiska analysen var bristfällig. Utifrån dessa normer borde alla toxicitetsstudier av glyfosat och gmo dras tillbaka eftersom de har använt samma typ av och ungefär samma antal råttor som man hade gjort i Séralini-studien.
Som minimum ska försiktighetsprincipen i fall där det finns risk för allvarliga skador på befolkningen förordna att EU-kommissionen och EFSA omedelbart beordrar ytterligare seriösa, oberoende långtidsstudier för att bevisa eller motbevisa resultaten, som i fallet med Séralini-testerna. Men denna vägran att på nytt granska sitt tidigare beslut att godkänna Monsantos gm-majs, oavsett vilka brister som kanske eller kanske inte fanns i Séralini-studien, antydde att EFSA åtminstone försökte skydda de GMO-förespråkande agrokemiska lobbygrupperna.
Nya bud från Elsevier
Även om det officiella EFSA-uttalandet verkade lätta på trycket på Monsanto, var det naturligtvis inte tillräckligt så länge som studien i tidskriften Food and Chemical Toxicology kunde spridas och citeras runt om i världen.
Då, helt oväntat, i maj 2013, sex månader efter att Séralini-studien hade släppts, meddelade Elsevier att man hade skapat en ny tjänst på Food and Chemcial Toxicology: ”redaktör för bioteknik”. Den person som de anställde för att besätta den var Richard E. Goodman, en tidigare Monsanto-anställd som dessutom var med i Monsantos pro-GMO-lobbyorganisation, International Life Sciences Institute (ILSI), som utvecklar industrivänliga metoder för riskbedömning av genetiskt modifierade livsmedel och kemiska främmande ämnen i livsmedel och får dem införda i statliga regleringar.
En kritisk vetenskaplig webbplats ifrågasatte det uppenbara etiska hyckleriet i att anställa personer från Monsanto för att kontrollera vetenskapliga tidskrifter som skriver om GMO:
“Avgör nu Monsanto i praktiken vilka artiklar om bioteknik som publiceras i FCT [Food and Chemical Toxicology]? Och är detta en del i ett försök av Monsanto och livsvetenskapsindustrin att ta kontroll över vetenskapen?”[5]
Sedan beslutade dr A. Wallace Hayes, chefredaktör för tidskriften Food and Chemical Toxicology, den 24 november 2013, sex månader efter att Goodman hade tagit kontroll över GMO-frågorna på tidskriften, att dra tillbaka studien som hade genomförts av professor Séralinis grupp.
Skälen till den extraordinära indragningen ett helt år efter publiceringen är i strid med riktlinjerna för indragningar inom vetenskaplig publicering som fastställts av Committee on Publication Ethics (COPE), som FCT är medlem i. De enda grunderna för en tidskrift att dra tillbaka en artikel, enligt riktlinjerna, är följande:
- det finns tydliga bevis på att resultaten är opålitliga på grund av försummelse (t.ex. förfalskning av data) eller uppenbara misstag;
- plagiarism eller överflödig publicering;
- oetisk forskning.
Séralini-artikeln uppfyller inget av dessa kriterier och Hayes medger detta. I sitt brev där han informerar professor Séralini om sitt beslut, medger Hayes att undersökningen av Séralinis rådata ”inte visade några tecken på bedrägeri eller avsiktlig förvrängning av data” och att inga ”fel” fanns när det gällde rådatan, utan att indragningen enbart var baserad på den ”ofullständiga” karaktären hos resultaten gällande tumörer och dödlighet.[6]
Precis som Claire Robinson från GM Watch påpekar, är ”ofullständigheten hos resultaten inte ett giltigt skäl för indragning. Ett stort antal publicerade vetenskapliga artiklar innehåller ofullständiga resultat, vilka ofta blandas med iakttagelser som kan presenteras med större säkerhet. Det är upp till framtida forskare att bygga vidare på resultaten och förfina den vetenskapliga förståelsen av all eventuell osäkerhet”.[7]
Elsevier, utgivaren av tidskriften Food and Chemical Toxicology, är en av jättarna i världen när det gäller utgivningen av vetenskapliga publikationer. Och de är uppenbarligen inte så strikta när det gäller att tjäna pengar i stället för att hålla på de vetenskapliga principerna.
Under år 2009 skapade Elsevier en hel medicinsk tidskrift, komplett med en redaktion, i syfte att publicera artiklar som främjar läkemedelstillverkaren Merck. Merck förser tidskriften med artiklar, Elsevier publicerade dem, och läkarna läser dem, ovetandes om att “Australasian Journal of Bone and Joint Medicine” helt enkelt är en PR-produkt för läkemedelsjätten Merck.[8]
Översättning och redigering: Peter K. Pettersson
Noter:
1. Séralini, G.-E., et al., Long term toxicity of a Roundup herbicide and a Roundup-tolerant genetically modified maize. Food Chem. Toxicol. (2012), .
2. Ibid.
3. Ibid.
4. EFSA, Séralini et al. study conclusions not supported by data, says EU risk assessment community, pressmeddelande från EFSA, 28 november 2012, hämtad från .
5. Claire Robinson och Jonathan Latham, Ph.D., The Goodman Affair: Monsanto Targets the Heart of Science, 20 maj 2013, hämtad från .
6. Claire Robinson, Journal retraction of Séralini study is illicit unscientific and unethical, GM Watch, 27 november 2013, hämtad från .
7. Ibid.
8. Claire Robinson och Jonathan Latham, Ph.D., op. cit.