Tillämpad empati kan förändra hela samhället i grunden

35
443

Torbjörn SasserssonJag har lämnat styrelsen i föreningen Humanism och Kunskap på grund av tidsbrist och har inte tappat tron på humanismen som rörelse eller tappat tron på humanitet (mänsklighet, medkänsla) som sådan, men det kan vara mer framgångsrikt att direkt börja efterlysa praktisk empati dvs medkänsla i hela samhället istället för att diskutera ateism och humanism.

Det som alla andliga kunskapstraditioner verkar ha gemensamt är att de grundar sig i en förståelse för och tillämpning av empati.

Jag var tidigare (1986 och framåt) aktiv inom vipassana-rörelsen, den reduktionistiska kunskapstradition som Sakyamuni Buddha (ateist) utvecklade och själv tillämpade under sin livstid innan prästerskapet efter Buddhas död skapade buddhismen, tillbedjan av buddha-statyer och innan bodhi-trädet byttes ut mot tempel. Under samma period satt jag i styrelsen på Krishnamurti Center i Stockholm, en förening som för fram Jiddu Krishnamurtis ateistiska-empatiska tankesätt. Jag gjorde flera resor till bla Indien (Bodh Gaya och Adyar 1991), Thailand (Surat Thani, Suan Mokkh, 2003) och USA (Ojai, 1998) för att studera, ”känna in” samt öva meditation och empati (Mett??).

Kärnan i flera praktiska kunskapstraditioner är empati och inom tex vipassana går arbetet hand i hand med träning i total närvaro som idag blivit allt mer populärt under benämningen mindfullness. Begreppet mindfullness härstammar direkt från Buddhas vipassana-tradition, men man har valt att koppla loss begreppet från dess ursprung. Det är helt ok, för den som söker finner ursprunget i alla fall.

Den röda tråden genom alla empatiska kunskapstraditioner är en enkel grundregel som i princip kan ersätta alla budord, nämligen: ”skada inte”. Du ska inte stjäla, ljuga etc kan förenklas till uppmaningen: ”skada inte”.

Den stora frågan är för mig idag hur empati – som en slags naturlag – och regeln ”skada inte” kan införlivas i konstitution, institution, lagrum tja i hela samhällsapparaten? Idag tillämpas primärt regler för att hålla ett etablerat system intakt, för att effektivisera eller för att säkra ekonomiska intäktsströmmar.

Om istället empati och regeln ”skada inte” var utgångspunkter i tanke, tal och handling utförd av varje medborgare, myndighetshandläggare, president, företagsägare, säljare, chef, läkare etc skulle hela samhället naturligt och genomgående förändras.

Vad tror du?

Läs mer om empati i NewsVoice (se särskilt Christer Nylanders artiklar)

Text: Torbjörn Sasserson


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

35 KOMMENTARER

  1. Naturligtvis är H&K viktigt. Många fina krafter, för de vill lyfta fram de viktiga saker du nämner. Empati ( gör mot andra vad du vill att andra skall göra mot dej ) medkänsla, samarbete, respektera allas frihet i tanke och handling, så länge man inte skadar någon, etc. En bristvara alltför ofta och inte alltid lätt leva upp till, så länge det inte finns helt naturligt i den värld vi lever i. Så H&K har en viktig funktion att fylla tycker jag.
    Kan förstå ditt beslut. Man får se till att inte ha för många järn i elden ibland.

  2. Vi blir fler och fler som tänker i liknande banor.

    En insikt jag fick häromsistens var att alla former av det vi kallar brott är stöld i någon form. Stöld av prylar, stöld av liv, stöld av tid, kraft, energi, livsrum, föda, ren luft osv. Även mycket av det som vi kallar miljöproblem är i princip stöld. Problemet är bara att vissa former av stöld är tillåtet.

    ”Skada inte” eller ”stjäl inte” leder i praktiken till samma resultat så den diskussionen är irrelevant i det här läget. Praktisk empati låter väldigt bra och det skulle vara mäktigt att leva i ett sånt samhälle, men i det system vi har nu – som premierar psykopater och sociopater (som saknar empati) – hur kan man införa ett system som i grund och botten motverkar den sorts samhälle som verkar vara vad de ledande vill ha, med rädsla, brott och hat.

    Med några vänner diskuterade vi i vintras om man helt enkelt skulle skapa ett enfrågeparti med enda uppgift att införa ett system som gör att psykopater inte kan få ledande ställningar i politik och näringsliv. ”Nej, inte ett kontrollsystem till” kanske du tänker, men problemet stavas ”legitimitet”. Den institutionaliserade statsapparaten är det som i praktiken utgör Svea rike. Det är den som har den legitima makten. Om man ska göra en ”empatisk evolution” så är det den legitima makten som måste förändras. Företag och myndigheter i sig är psykopatiska enheter. Så länge psykopaterna bestämmer kommer vi att ha kvar ett system som gynnar dem och som inte är empatiskt. Söndra och härska är fortfarande den ledarstil som används även om det är en form av mjuk diktatur vi lever i.

    Det finns många småpartier och min syn på dem är att de låter de element av befolkningen som har egna åsikter att lufta dem genom mötesfriheten och föreningsfriheten. Det blir lugnast så, för då slipper man ha en hemlig polis som jagar oliktänkande. Med många småpartier som käbblar om detaljer hotar de aldrig storpolitiken. Det är sällan det kommer ett miljöparti som både lyckas slå sig in och hålla sig kvar. Även om det inte har egen majoritet har det ändå påverkat svensk politik i stor utsträckning. Ska man tänka likadant med empati-frågan – ett empatiparti? Miljöpartiet strider för den yttre miljön, men det är dags att börja jobba på ett smartare sätt för den inre miljön.

  3. Föreningen Humanism och Kunskap känns som ett bra initiativ som gett en hel del vettiga resultat. Vi har rubbat några oheliga cirklar, men problemet för HK är att få in medlemmar. Vissa andra föreningar verksamma inom fältet humanism, kunskap, vetenskap verkar ha samma problem, men omvänt, de har svårt att hålla kvar sina medlemmar.

    Folk har svårt att engagera sig, tro på något, vilja något, arbeta för något.

    Därför måste allt förenklas och jag tror om konsenus finns kring begreppet empati, att det kan lösa alla kärnproblem så kan samhället repareras. Christer Nylanders initiativ är därför här med perfekt timing. Besök hans sajt. http://valuesandnorms.com/wordpress/

  4. Synnerligen sympatisk livsmotto: skada inte! Det skulle revolutionera vårt samhälle om alla organisationer och alla handlingar genomsyrades av denna målsättning, såväl gentemot basen för vår överlevnad: luften, jorden, vattnet, fiskarna, djuren, fåglarna, insekterna som gentemot våra medmänniskor. Tyvärr är det inte så utan girighet och maktbegära skadar och förgör allt detta basala och samtidigt underbara som vår planet bjuder på och som vi är beroende av för vår fortsatta överlevnad…..

  5. Synd det var ”tidsbrist” som fick dig att lämna. Men jag vill ändå framhålla om du inte kan överväga att här skriva att det egentligen var att du inte vill lägga tid på något som du börjat tvivla omkring?

    Att lämna religionen och sjukdomssymptomet Humanism på grund av att man insett sina misstag… det hade varit respekt… 😉 – och sedan offentligt stått för det, det hade smällt bra.

  6. Karl Kraus, men det var tidsbrist. Jag ser inte heller humanism som ett sjukdomssymptom eller som ett misstag. Jag har inte heller lämnat religionen efter som jag aldrig varit inne i religionen. Så nu vet du det. Jag har facit. Du spekulerar.

    Ämnet i denna tråd är alltså det empatiska samhället, inget annat.

  7. Tack för era kommentarer. Nu har jag läst dem mer noggrant. Måste instämma i det ni skriver.

    Jag kan föreställa mig ett samhälle där alla är rika, både när det gäller pengar och inre värden. Med yttre ”rikhet” menar jag att man har ett väsentligt överskott av pengar som man kan spara. En gång i tiden kunde de flesta spara 5000 kr i månaden. Idag sparar man bara 500 eller 1500 kr i månaden eller inget alls. De som kan spara 50,000 kr i månaden har förmodligen lite för hög lön för att några andra i samma oempatiska organisation har för låg lön… 😉

  8. Torbjörn: Jag tror liksom du att det är viktigt att vi som civilisation frågar oss varför livet på planeten har blivit som bekymmersamt och ohållbart. Finns det en gemensam nämnare? I så fall vet vi var vi skall börja. Jag är övertygad om att egoism är grundproblemet, och att vi generellt inte rannsakar oss själva härom. Egoism kan gälla magnater, politiker, företag, myndigheter men också vi vanliga medborgare som väljer regering. Tänk hur ett samhälle där empatin genomsyrar varje medborgare skulle se ut. Vi hade alla mycket större förmåga att förstå varandras situation (och djur, natur, grupper, nationer) med hjälp av en stor ”mental verktygslåda” och djup förnöjsamhet, tålamod, medkänsla, generositet, intimitet, förundran, engagemang, ansvar, ärlighet och ödmjukhet. Och vi kunde finna rätt ”saker att säga eller göra” och förstå konsekvenserna utifrån denna ”Kunskap”. Ett helt annat samhälle skulle växa fram. Nu frågar sig säkert många hur kommer vi dit. Vi gör det genom att öka empatin tillsammans i ett demokratiskt nationellt projekt som riktar sig till både barn och vuxna. Handlar det om att tvinga någon? Inte alls. Empati=insikt. När man väl har den så är den lika självklar som luften vi andas, och då vill vi aldrig byta ut den mot egoism igen.

  9. Kan vara svårt att intellektualisera fram en bra lösning, för vi har ju alla formats under vår uppväxttid. Men http://www.tekos.org presenterar en skolform utan vanliga lärare som kan utvecklas till det vi söker: ett samhälle med människor på en mer realistisk nivå. Fri från religion och politik, där alla av eget intresse hjälper varandra, alla bryr sig och tar ansvar. Ingen belastar en annan utan alla hjälps åt i glädje. Den skolformen skulle kunna utvecklas till någonting riktigt bra.

  10. Verkligen ett kraftfullt budskap. Tack Torbjörn. Så enkelt. Så mänskligt. Det borde bli årets tema. Direkt tillämpbart, direktverkande i alla riktningar. Vi kan ju alla faktiskt börja praktisera empati direkt .. just nu ikväll. Behövs ingen utbildning för alla har det. Avsluta denna dag med att praktisera det för dig själv och alla runt dig. Börja morgondagen på samma sätt, när du läser nyheterna, på bussen, tåget, arbetskamrater… Träna, låt det gro och naturlagen ”skada inte” kan tom. bli en bieffekt. Wow vilket samhälle. Där vill jag bo! Känner mig positivt triggad!

  11. Dan: Det finns många fina initiativ runt om i världen, inklusive TEKOS och de kan säkert tillsammans utgöra idéer för en ny skola. Men vi behöver också en generellt högre empati i samhället för att gynna och stödja sådana initiativ (tror jag).

  12. Bra kommentarer. Hur får vi in empati som ämne i skolan? Bara det vore en stor framgång. Ämnet empati skulle kunna kompletteras med ämnet metakognition dvs tänkandet om vårt tänkande. Då får vi både hjärta och hjärna med.

  13. Välkommen till en ny värld! Empatin som grundbyggsten har varit känd länge men ingen har velat röra vid den. Red gör en bra sak – fokuserar. Vad vi alla skulle må bra av vore att kliva ut ur det paradigm vi befinner oss i och se den större verkligheten. Det är korrekt att du inte kan föra in empatin i det system som finns eftersom de är varandras motsatser. Men vi kan skapa en bild av hur det nya skulle kunna se ut och därmed väcka människors längtan dit. Jo, jag har arbetat på olika sätt för det sedan slutet av 1960-talet. Så jag har viss praktisk erfarenhet, dessutom har jag praktisk erfarenhet av politiskt arbete. Så hur går vi vidare? Kontakta Red så kan han organisera det hela. maila honom.

  14. Bra initiativ och det känns kul att delta i att spela in empatikortet i samhällsleken. Jag hinner tyvärr inte organisera en rörelse, men jag puffar gärna på genom att publicera debattinlägg.

    Extra roligt blir det här eftersom empati aldrig kan avfärdas som: flum, newage, sanningsrörelse, konspirationsteori, extremt eller ens ovetenskapligt. Empati beskrivs inom psykologin alltså är begreppet etablerat inom vetenskapen.

    Och vem skulle kunna överleva politiskt och samtidigt hävda att empati är meningslöst?

    Tillämpad empati kan revolutionera ekonomin och politiken. Så hur kommer etablissemanget att relatera till empatirörelsen?

  15. Empati hör ihop med neurologiska processer (spegelneuroner) där vi kan känna och uppleva det vi ser andra göra. Processen är socialt mycket smittsam, vilket forskare och politiker kommit att bli allt mer medvetna om. Empatibegreppet är numera ett ytterst verksamt ideologipolitiskt verktyg vars retoriska och praktiska användning vi bör bevaka. Begreppets användbarhet märks bl a i politikernas ökade bruk av emotionella knufftekniska fintar för att få oss i önskad riktning (googla: nudge empathy citizen).

    Var femte person beräknas vara högkänslig (HSP). Trots socialisation har inte denna hypersensitivitet kunnat påverkas i grunden, vilket tyder på att förmågan är djupt rotad och värdefullt för vår överlevnad. Hur kommer högkänsligas förmåga, med hög inomvärldslig självreferens, att tas tillvara inom utbildningssystem och i samhället? Kan denna grupp riskera att bli hårdare kontrollerade och styrda, kanske även patologiserade med medicinering som följd, för att de inte ska kunna bli positiva rollmodeller med ”smittorisk” för andra i gruppen? Överheten ger inte ifrån sig makt och särskilt inte till äkta empatiskt förhållningssätt då dessa färdigheter utgör ett allvarligt hot mot rådande maktstrukturer.

    Läs mer:
    Högkänsliga: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/hogkansliga-pejlar-in-vagor-i-luften_7074009.svd

    Spegelneuroner: http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/10018/lkt0832s2193_2195.pdf

    Kontroll av känslor: http://www.qualitative-research.net/index.php/fqs/article/view/67/137

    Rekommenderar; Charlotte Iserby. Dumbing down the society på Youtube.

  16. Forts kommentar:
    Ledarskapet har förlorat tilltro till vår förmåga att fatta rationella beslut, trots ideologisk kontroll över disciplinerande verksamheter som utbildning och rättsväsende. Neurologisk forskning har visat att känslor och rationella beslut aktiverar olika delar av hjärnan. Idag satsas miljarder på hjärnforskning för att komma åt punkten där våra beslut går åt olika riktningar. Idag praktiseras analoga medel för kontroll och tillrättaläggande av våra känslor och empati. Hjärnforskningen lär komma att resultera i en mer handgriplig digital styrning av vår empatiska förmåga framöver. Vad vi kommer att få se framöver är en omförhandlad, artificiellt konstruerad empatikonstruktion. (googla artifical empathy med över 5 milj träffar.)

  17. Intressant Mariann Nyqvist! Spegelneuroner var en bra beteckning, för de kan ju förmodligen spegla ( vara mottagare av) själens känslor kanske. Jag är dåligt insatt i det. Vi har vad jag förstått biologiskt betingade reflexer, som skyddar utan hjärnans inblandning och klarar de mest grundläggande farorna, det är en sak. Känsla, intiution som styr beslut är nog en helt annan kartläggning. Man listar kanske ut vart den tolkas i hjärnan, men inte varifrån den startade. Kommer förmodligen inte kartläggas med dagens metoder eftersom det är vår själ ( min tro på det ) som startar känslor till stor del. Sedan kan det finnas andra minnen, som finns och startas från kroppen och indirekt påverkar själen, men det är en del av det hela. Om de som forskar i människans beteende t.ex. bortser från själen och tror hjärnan är allt, kommer man aldrig riktigt rätt enligt mitt sätt att se på det. Kanske de använder andra ord som ”överjaget” eller ”undermedvetna” och då fungerar det säkert bättre.
    Nu till ”the topic”. Jag tror inte man kan kan störa själen, men möjligen hjärnans tolknings verktyg, som jag tycker du med stor rätt befarar. Några av mina hypoteser om det.

    Red! Skolämne om vad empati är och hur mycket det betyder, kan vara en bra start. Frågan är hur man skulle hantera ett sånt ämne i skolplanen? Det borde kanske vara en röd tråd ( tema ) i alla ämnen? Ingen aning, men det kan inte vara fel på något sätt.

  18. Att leva i nuet eller om man så vill att vara närvarande där man ÄR. Det ger utrymme till Synkronicitet. Det är SYNKRONICITETEN som borgar för att varje bit av Skapelsen får de möjligheter in i sin livserfarenhet som den behöver för att växa = utvecklas. Om varje människa levde i NUET så behövde vi inte några politiker, eller institutioner och andra sidan så länge vi tror på att någon måste ta hand om vårt eget skapande och vi lever i en illusion att lagar och politiker och institutioner behövs, så länge vi tror detta kommer vi att vara bedragna.

    Det är Synkroniciteten som borgar för att varje människa kommer att må väl så länge hon skapar det.

    Att uppträda hygglig när ingen ser på är den absoluta grunden.

    I detta sammanhang är det viktigt att människan inte bygger sitt liv på rädsla för att det är just rädslan som: drar samman, stänger, drar in, springer, gömmer, stoppar undan, skadar.

    Bygger man sitt liv på kärlek så har man i sig den kraft som skapar växande, öppnar, sänder ut stannar, avslöjar, delar med sig, helar.

    Min uppfattning är alltså att LIVET är tillräckligt intelligent i sig själv och Vi behöver inte lägga våra liv i någons annans händer… 🙂

  19. Ruben. Det kanske vore det bästa att empati införs som ett moment i alla relevanta ämnen. Särskilt i matematik. Hjälp din kompis som har problem med matten… Betyg i empati kanske blir ”corny”, men ledarskapsträning utan empati blir löjligt (för det lärs väl ut ledarskap i skolan eller?).

    Skolverket följer skollagen och myndigheten tar fram Skolplanen och Läroplanerna.

    Enligt 4 kap. 3-8 §§ i skollagen ska ansvariga inom skolan kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen. Inriktningen ska vara att de nationella målen för utbildningen uppfylls. Det pratas om det viktiga kvalitetsarbetet.

    Om man söker på ordet empati på Skolverkets hemsida får man 28 träffar.

    Men på sidan om de centrala målen med skolans verksamhet bla hur eleverna ska förstå och omfatta de demokratiska värdena nämns inte empati en enda gång.

    Här kan man läsa om demokratiska normer: ”Förskolans och skolans arbete med demokrati och mänskliga rättigheter ska synas i hur lärandet organiseras och genomförs. Barn och elevers ska aktivt kunna utöva sina rättigheter kring delaktighet och inflytande.”

    Sammanfattningsvis kan man säga att ordet empati förekommer i sammanhang på skolverkets hemsida [bara] när det diskuteras: demokratiska värderingar, mobbning, kultur, religion och mänskliga rättigheter.

    Jag finner dock inga bevis för att empati verkligen är integrerat i utbildningen, i ämnena, i de nationella målen eller som parameter inom kvalitetsarbetet.

    Skolverket, skollagen och läroplanerna måste synas mer i sökandet efter kvalitetsbrister gällande empati.

  20. Så många kloka kommentarer ovan! Om vi anser att ökad empati är en generell lösning på många problem, så borde ett nytt kärnämne införas i skolan (kanske benämnt empati eller livskunskap) som ett minst lika viktigt ämne som matematik, och samtidigt integrera detta i alla ämnen. Detta sätter stora krav på lärarna, vilket kräver en stor uppbyggnad av kunskap inom skolsystemet och en massiv utbildningsinsats. Så länge som vi betraktar empati som bara ett fint ”inslag” i skolan stampar vi på samma plats.
    Tyvärr är det nog så att vi inte bara kan fokusera skolan utan också måste inkludera alla vuxna i en ökad empatinivå. Annars är risken stor att de barn som senare skall ut i vuxenlivet blir brutalt mentalt ”våldtagna” när de skall anpassa sig till dagens samhälle med kanske katastrofala följder. Vi kan lika gärna inse att HELA samhället tjänar massor av att börja ett nationellt projekt som inriktar sig på att öka den generella empatinivån. Givetvis i demokratisk anda. Det finns massor av både roliga, utvecklande och intressanta sätt att öka empatinivån (många referenser från mindre projekt internationellt). Men det hela handlar mycket om att förstå empatins och värdegrundens betydelse i ett större perspektiv, där vi inkluderar hela planeten. Jag har själv arbetat med en del idéer inom detta område och jag antar att andra har likaså (www.valuesandnorms.com) . Om det skall bli ett lyckat nationellt projekt i större format (både skola och vuxna) bör nog människor som tror på konceptet samlas och diskutera djupare. Vi vill ju inte att ett utmärkt idékoncept skall ”krossas” av media och andra, för att det inte är ordentligt genomtänkt. Tyvärr har många goda idéer hamnat i papperskorgen av denna orsak.

  21. Torbjörn, det var mycket intressant att läsa lite om din bakgrund i bl a Vipassana! Jag hade ingen aning om detta.
    Dessa rörelser är kanske ”ateistiska”, och jag själv ser mig faktiskt som ateist, om man ser till den exakta definiionen av ateism, som är att inte tro på den teistiska bilden av Gud, vilket är en yttre entitet, som kan vredgas, och döma oss. Vi föreställer oss en stor vis gammal man med vitt skägg uppe bakom molnen. Detta sysslar man inte med i öst – man ser i stället inom sig – och kommer närmare Gud är vi någonsin kan göra med vår teistiska tro…

    Icke desto mindre är det vår teistiska världsbild som banat väg för, och grundat, det hierarkiska samhälle vi plågas av. Om det finns en Gud som är ”bättre än” oss måste det också finnas människor som står närmare Gud än andra och som är ”bättre än” andra människor, och som har rätt att förfölja och skada ”sämre” människor, under förevändning att så gör Gud också. Men det är den teistiska guden, det.

    Detta är det gamla religiösa scenariot – men mekanismen lever kvar i vårt materialistiska paradigm. Nu är det bara vetenskapen som ersatt den teistiska guden, vi beter oss annars likadant. Vi förlitar oss på någon form av yttre auktoritet. Om vi drabbas av t ex cancer förlitar vi oss på läkarna och vi vredgas över de som påstår att vi inte borde göra det. Och det är mera än så – vi förargas därför att vi upplever det som ett angrepp mot vår känsla av identitet, exakt som det en gång var under det religiösa paradigmet.

    Utmaningen är att skapa ett empatiskt samhälle och samtidigt kunna transcendera denna gamla hierarkiska känsla av identitet – annars klär vi bara om samma problem i ny skrud ytterligare en gång. Börja med att förändra sig själv, innan man springer åstad ut på gator och torg, och försöker omorganisera saker och ting. Men tycker kanske inte att det finns tid med sådant, men det tror jag är den första illusionen att övervinna.
    Vi är inte slavar under en tidsström, utan vi skapar kanske tidsströmmen själva?

  22. Christer,

    Det finns ett kärnämne i skolan som går under beteckningen livskunskap. Det finns också en del material för detta om man googlar.

    Min bok ”Coacha Unga med Livskompassen” har fått en del spridning och har stark vetenskaplig grund validerad i test, utvärderingar av insatser i skarpa lägen, studier och per review av olika forskare på hög nivå.

    Här är den finske neurologforskaren och professorn Matti Bergströms utlåtande särskilt stimulerande http://coachamedlivskompassen.wordpress.com/2012/06/18/coacha-unga-med-livskompassen-professor-matti-bergstrom-ger-utlatande-om-boken/

    Att komma in i skolans värld är dock ingen enkel match. Trots att det första försöket redan 1980 med ”Kaninen och Rovdjuret” blev väl mottaget och gick bra i ett par skolor innebär inte det per automatik att andra skolor fångar upp exemplet. Problematiken är komplex. Det krävs lärare som har kompetens och intresse. Det krävs en ambition och en vilja. Det krävs en acceptans och antagligen även att man måste ha ett innehåll som går att betygsätta.

    – ”Jo, lille vän du får knappt godkänt i empati”

    Så till vidare håller jag ledarskapskurser i tre steg sedan 2005 och utlåtanden om dessa gör att kurserna oftast är fullbokade år i förväg. ”Money talks” och dessa kurser gör att samarbete och kommunikation går bättre. Effektiviteten ökar och företagen tjänar mer. Flera företag har även lagt in dessa steg i karriärutvecklingen. Jo, empati är lönsamt.

    Senast jag var i skolan var med ett projekt ”Fred börjar hemma” fick även det starkt positivt gensvar. Men sedan händer ändå inte mycket. Naturvetenskapliga kärnämnen anses viktigast. Idrott, musik, estetik och ämnen med traditionell humanistisk inriktning förlorar alltmer mark. Lärare blir alltmer frustrerade.

    Sedan finns ett annat socialt problem i en värld där alltfler blir frustrerade. Då Facebook startade en grupp för mobbare och huliganer fick den 50000 gillande på kort tid. En grupp om empati och samhörighet fick kanske ett par hundra. Säger det något om vad som drar?

    Då jag drog igång HK var det för att fästa uppmärksamhet på den växande huliganismen och dess bastioner. Jag ville återerövra humanismens grundvärden. Jag ville också ta initiativ för att motverka de värsta mobbingyttringarna. Så man kan föra detta arbete på flera sätt och på olika nivåer och i olika sammanhang. Röda Korset, läkare utan gränser, Amnesty är några. För unga har vi ”friends” och mängder av mindre grupper som försöker hjälpa till i kritiska lägen.

    Jag läser ut av kommentarerna här att det finns stöd för att utbilda i detta. Går du till min coachasida så ser du att där finns ett väl beprövat program med metod och innehåll. Men jag inser också att det finns behov av att uppfinna hjulet på nytt och starta om från noll.

    /Börje
    http://coachamedlivskompassen.wordpress.com/

  23. På väg mot ett medmänskligare samhälle? (28 febr 2014)

    En omfattande studie av IMF (Internationella valutafonden) visar att en mer jämlik fördelning kan bidra positivt till ekonomisk utveckling och tillväxt.

    Ekonomerna har analyserat förhållanden i IMF:s 188 medlemsstater och kommit fram till att alla vinner på att alla får vara med och dela på kakan.[1]

    Hur långt kan vi dra slutsatser av denna, för många av oss, självklara insikt?
    Studier visar att delaktighet och meningsfullhet är avgörande för både hälsa och framgång. Framgång enskilt och tillsammans är beroende av den uppskattning som kommer av konstruktiv samverkan. Slutsats: – Om fler känner att de kan delta och har inflytande påverkar det också folkhälsan.

    Läs mer http://borjeperatt.wordpress.com/2014/02/28/pa-vag-mot-ett-medmanskligare-samhalle/

  24. Börje! Positivt läsa det. Bl.a. ”Ekonomerna har analyserat förhållanden i IMF:s 188 medlemsstater och kommit fram till att alla vinner på att alla får vara med och dela på kakan.[1]”

    Det låter väldigt lovande att tom. IMF fått fram de studierna. Det borgar nästan för att ”omvända världens” samhälle har nått vägs ände. Det fungerar inte längre med de gamla värdena av ”hård” marknadskonkurrens, det handlar om att ge och samarbeta. Det skapar större välstånd och mindre katastroflägen. Då kommer faktiskt empati begreppet fram i ljuset, som i grunden, är människors naturliga beteende.

  25. Jo Ruben, det är omvälvande och läser man studien så finner man att de uttrycker sig mycket försiktigt men budskapet är klart.

    Angående livskunskap hittade jag en intressant länk till SR som ger stöd för det jag skrev i kommentaren till Christer 22 Mar, 2014 at 13:07. Inslaget från 2010 diskuterar svårigheterna med livskunskap i skolan och om man ska få ha ämnet! ”Trivs du med dig själv, lille vän?”
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4175774

    Här uttalar sig också vår HK medlem Kersti Wistrand (legitimerad psykolog och högstadielärare) initierat om problematiken. Hennes artiklar på vår hemsida är mycket intressanta, just nu en serie om ”svindlande perspektiv”. http://humanismkunskap.org/

    Börje

  26. Konkret empati ja.
    Kom att tänka på föreningen Coacha Unga (CU), dess uppgång och fall. Det är väldigt få som gör väldigt mycket för väldigt många. Och som med kon de saknas inte för än båset står tomt.

    Läs gärna historien om Coacha Unga (CU). http://coachamedlivskompassen.wordpress.com/2014/03/22/coacha-unga-foreningen-ett-nodrop/

    ”Det enda som har saknats är kärlek till de här ungdomarna, och att man ger dem chansen att ta ansvar. För de vill ta ansvar själva och de vill visa att de kan och de måste få chansen att göra det,” säger Kia Erdogan (Orförande i CU).

    Myndigheternas Gode man i all ära men dessa unga gjorde oerhört mycket för ensamkommande flyktingbarn och andra unga som ville skapa en meningsfull tillvaro. Samhället tog inte tillvara på det. / Börje

  27. Har länge funderat på en slags medborgarlön som är lika för alla oavsett vad du jobbar med.
    Även arbetslösa skulle då få samma lön som en VD för ett stort företag.
    Är du t.ex. VD för Vattenfall har du en månadslön på 1 miljon kronor vilket är rena vansinnet.
    Läste i DN i fredags om styrelseproffsen som tjänar multum. Leif Johansson tjänade 9 miljoner förra året på bara styrelseuppdrag. Det är där man ska vara om man vill bli rik.
    Annars får man försöka vinna en jackpot på amerikanska Powerball.
    Ett par i England vann i veckan 109 miljoner pund på en jackpot.
    Läskigt mycket pengar som endast är en dröm (pipe Dream) för de allra flesta.
    Men tyvärr lever de flesta sina liv från paycheck till paycheck och kan knappt spara.
    Så är verkligheten för 99 % av mänskligheten.
    1 procent klubben är mångmiljonärer och har därmed makten i samhället.
    Vad tror ni Christine Lagarde från IMF har i lön?
    Jag tror hon tjänar mer än Obama.

  28. @Roger B, under Alliansen har skillnaderna i samhället eskalerat och vi har gått tillbaka till 1900 talet början när det gäller rika och fattiga i Sverige. Det är politik.

    Ditt förslag liknar kommunismens ”av var och en efter förmåga till var och en efter behov”. Det låter vackert men ingenstans där kommunismen har implementerats har det skett en positiv utveckling för flertalet. Tvärtom har vi istället sett hur folket förslavats och hur eliten lever i överdåd. Men visst handlar det om politik.

    Att tro att världen kan förändras utanför politiken är möjligen ett önsketänkande. Lagstiftning, fördelning och planer allt sker inom politikens ramar och så länge det är så är det angeläget att sätta sig in i vad olika partier verkligen vill, vad de åstadkommer och vilka konsekvenser det blir.

    Jag tycker att Alliansens politik har visat förfärande resultat. Jag ser inte heller en helhetslösning hos S, MP, V. Tyvärr har SD förslag som kommer att locka fler.

    Av dessa skäl startade jag Demokraterna http://demokraterna.org/ för att just diskutera idépolitik. ”Demokraterna – för ett medmänskligare samhälle”

    Några alternativister som anser politik meningslöst lyckades här döda den diskussionen. Ungefär på motsvarande sätt som så kallade skeptics försöker döda lösningar för hälsa och vård som inte gynnar läkemedelsindustrin.

    Empati i praktiken är konkreta politiska beslut och konkreta genomföranden. Allt annat är enskilda människors och organisationers försök att släcka bränder och rädda vad som räddas kan.

  29. praktisk empati är intressant.. absolut… fungerar säkert bra på de ”extroverta” människorna men de som då är ”introverta” och gärna vill ha någon inre ”tanke” eller ”logik” bakom sitt ”sociala spel” borde läsa filosofi för att på så vis få en ordnad inre struktur de mår bra av. Jag tycker att man bör ge barn verktygen att själva bilda sin egna uppfattning. Utifrån denna får de själva inse vad som är rätt/fel. Det blir då bara en logisk konsekvens av deras egna övertygelse om hur verkligheten är beskaffad. Inte några ”absoluta sanningar” eller ”moraliska pekpinnar” från ”vuxenvärlden”. Jag menar människan är ju en tänkande varelse och kan själv räkna ut saker och ting utan att vara helt fjärrstyrd av ”impulser”.

    Så slutsatsen blir alltså ett konceptet inte är ”fel” men att det inte passar alla och att det behövs något kompletterande som ”filosofi”.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här