Minskad arbetslöshet kräver ett dubbelmål för Riksbanken

9
275

Riksbanken huset

Hedi Bel HabibOavsett regeringskonstellation riskerar aviserade politiska åtgärder att inte få avsedda effekter om inte Riksbanken åläggs ett sysselsättningsmål vid sidan av inflationsmålet. Mellan 2009 och 20014 minskade arbetslösheten betydligt snabbare i länder där Riksbanken också har ett sysselsättningsmål jämfört med länder, där Riksbankens uppdrag begränsas till ett inflationsmål.

Text: Hedi Bel Habib

Otidsenligt med bara ett inflationsmål för Riksbanken

Penningpolitikens mål i Sverige är idag ensidigt inriktad på inflation. Dagens regelverk för Riksbanken skapades på 90-talet. Då var hotet från hög inflation den stora frågan. Riksbanken blev oberoende och skulle fokusera på en enda sak – stabila priser. På Riksbankens hemsida står det därför att: ”Målet för penningpolitiken är enligt riksbankslagen att “upprätthålla ett fast penningvärde”. Riksbankens tolkning av detta mål är att inflationen ska vara låg och stabil. Mer precist är Riksbankens mål att hålla inflationen kring 2 procent per år.

Idag är situationen annorlunda. Allt fler forskare betonar behovet av ett nytt penningpolitiskt ramverk för att arbetslöshet inte ska permanentas på höga nivåer. Internationell penningpolitisk forskning tyder klart på att man bör överväga att ge Riksbanken ett sysselsättningsmål vid sidan av inflationsmålet. I Internationella Valutafondens KvartalstidskriftFinance & Development sammanfattas situationen i följande termer:

Central banks are feeling pressure to expand their inflation brief to include politically charged goals such as employment and growth. (1)

Bland de som pläderar för behovet dubbelmål för Riskbanken är Benjamin Morton Friedman, en ledande amerikansk nationalekonom och professor Harvard University. Friedmans slutsats angående utformning av Riksbankens mandat för att uppnå sysselsättning och prisstabilitet är tydlig:

A dual mandate, explicitly addressing both inflation and output and employment, is the best way we know to achieve those ends. (2,3,4).

Riksbank med dubbelmandat ger lägre arbetslöshet

Arbetslöshet och sysselsättning påverkas av flera faktorer. Med tanke på penningpolitikens avgörande betydelse går det dock att se hur arbetslösheten utvecklats i länder, där Riksbanken endast har ett inflationsmål och i länder där Riksbanken har både ett sysselsättningsmål och ett inflationsmål.

Bland de länder som endast har ett inflationsmål för Riksbanken kan citeras: Sverige, Finland, Belgien, Frankrike och Italien. Eurozonen som helhet kan inkluderas i jämförelsen, eftersom Europeiska Central banken har ett inflationsmål som ligger på 2 %.

I Sverige och EU/Euro- länderna finns det en hierarkisk målformulering för penningpolitiken; det övergripande målet är prisstabilitet medan hög sysselsättning är ett underordnat mål.
Vissa länder har däremot en dubbel målformulering som anger prisstabilitet och hög sysselsättning som lika viktiga.

De länder som har ett dubbelt mandat för Riksbanken är Kanada, USA, Australien och Storbritannien. Den amerikanska riksbanken, Federal Reserve har ett dubbelt uppdrag: att främja stabila priser och att stödja sysselsättningen. Målet för penningpolitiken i USA är definierat i följande termer ”a balanced approach consistent with its longer-run goals of maximum employment and inflation of 2 percent”.

I tabellen nedan har vi en grupp länder, där centralbankerna har ett lagstiftat mål om att stimulera tillväxt och sysselsättning som är likställt med inflationsmålet. I dessa länder har arbetslösheten fallit betydligt snabbare än i Sverige och andra länder som i likhet med Sverige saknar ett sysselsättningsmål för Riksbanken. I länder, där riksbanken har ett dubbelmandat har man lyckats med att sänka arbetslösheten utan att ge avkall på inflationsmålet.

Länder med endast inflationsmål Riksbankens mål Arbetslöshet 2009 Arbetslöshet 20014 Genomsnittlig inflation 2009-2013
Sverige 2 % inflationsmål 8,3 8,0 1,3
Finland 2 % inflationsmål 8,2 8,8 2,4
Frankrike 2 % inflationsmål 9,5 10,2 1,4
Belgien 2 % inflationsmål 7,9 8,5 1,9
Italien 2 % inflationsmål 7,8 12,3 1,98
Eurozonen (ECB) 2 % inflationsmål 9,6 11,5 1,9
Länder med dubbelmål  
Storbritannien 2 % inflationsmål + sysselsättningsmål 7,6 6,5 3,08
USA 2 % inflationsmål + sysselsättningsmål 9,3 6,1 1,6
Canada 2 % (1-3) inflationsmål + Sysselsättningsmål 8,3 7,0 1,6
Australien 2-3 % inflationsmål + sysselsättningsmål 5,6 6,0 2,4

Harmoniserad arbetslöshet i länder med dubbelmål respektive endast inflationsmål för Riksbanken (2009-201).
Källa: OECD och Centralbanker i respektive land.

Jämför vi Eurozonen med USA och Kanada blir skillnaden uppenbar mellan en penningpolitik som ensidigt inriktar sig på inflation (ECB) och en penningpolitik som kombinerar ett sysselsättningsmål med inflationsmål (Federal Reserve, Bank of Canada). Skillnaden i arbetslöshetsutvecklingen mellan USA och Europa gör att flera forskare och policyspecialister har börjat efterlysa ett dubbelmål för Europeiska Centralbanken (5,6,7)

Sveriges Riksbank bör åläggas ett sysselsättningsmål vid sidan av inflationsmålet

Internationella erfarenheter tyder på att Sverige bör överväga att ge Riksbanken ett sysselsättningsmål vid sidan om inflationsmålet. Ett mål för sysselsättningsgraden bör inriktas på en lämpligt vald åldersgrupp.

På grund av inneboende svagheter i både sysselsättnings- och arbetslöshetsmåtten behövs alternativa kriterier för att definieras ett hållbart sysselsättningsmål. Genom att utgå från hur många timmar som verkligen arbetas i Sverige kan man undvika att höga sjukskrivningstal och många deltidsarbeten påverkar målstrukturen. Ett optimalt mått för ett sysselsättningsmål kan vara att sätta det totala antalet arbetstimmar i relation till befolkningen mellan 20 och 64 år. Det är i dessa åldersgrupper som människor främst arbetar och utgör huvudbasen för skatteintäkter.

Ett sysselsättningsmål för Riksbanken har inte bara en betydelse för arbetsmarknadsutveckling utan också för överskottsmålets hållbarhet och den finansiella stabiliteten. Överskottsmålet förutsätter per definition höga sysselsättningstal och är därför på längre sikt oförenligt med höga arbetslöshetsnivåer. Minskad arbetslöshet är därför en nödvändig förutsättning för att uppnå och upprätthålla överskottsmålet i statsfinanserna.

Text: Hedi Bel Habib


Referenser

(1) A Broader Mandate. Finance & Development, June 2014, Vol. 51, No. 2, Luis Jácome and Tommaso Mancini-GriffoliA Broader Mandate — Finance & Development, June 2014IMF.org

(2) FRIEDMAN, Benjamin M. (2014), « Has the financial crisis permanently changed the practice of monetary policy? Has it changed the theory of monetary policy? », National Bureau of Economic Research, working paper, n° 20128

(3) Why a Dual Mandate is Right for Monetary Policy, Benjamin M. Friedman, .International Finance 11:2, 2008: pp. 153–165.

(4) Discussion of “Tactics and Strategy in Monetary Policy: Benjamin Friedman’s: Thinking and the Swiss National Bank. Lars E.O. Svensson, International Journal of Central Banking January 2012. Vol. 8 No. S1.

(5) The case for a ‘dual mandate”. Samuel Brittan. Financial Times, April 10, 2008

(6) The Case for a Dual Mandate for the European Central Bank? Francesco Saraceno, 2012. Progressiveeconomy.eu/…/case-dual-mandat.

(7) The Federal Reserve and the European Central Bank: a theoretical comparison of their legislative mandates. GIUSEPPE FONTANAJournal of Post Keynesian Economics / Spring 2006, Vol. 28, No. 3 433


9 KOMMENTARER

  1. A)

    Hedi Bel Habib,

    På lång sikt finns det inget samband mellan inflation och sysselsättning. Sambandet är slumpmässigt, dvs ett land kan ha både låg inflation och hög sysselsättning, medan ett annat land kan ha hög inflation och en låg sysselsättning, och däremellan finns alla varianter.

    På kort sikt kan det däremot finnas ett samband mellan hög inflation och hög sysselsättning (som Keynes teorier utgår ifrån). Men Keynes teorier utgår ifrån att “en hög efterfrågan på varor och tjänster, skapar en hög efterfrågan på arbetskraft”.

    Men denna teori utgår inte ifrån en sann premiss eftersom premissen “en hög efterfrågan på varor och tjänster, skapar en hög efterfrågan på arbetskraft” är en halvsanning. Ibland är den sann och ibland är den osann. Exempelvis kan företag producera mer varor och tjänster samtidigt som de gör det med mindre arbetskraft.

    När ekonomiska teorier tas fram med hjälp av formell logik måste man alltid utgå ifrån sanna premisser. En helt sann premiss är däremot att “entreprenörerna skaffar mer resurser (arbetskraft mm) tills deras vinstmål uppnås”.

  2. B)

    Om exempelvis ett företag har vinstmålet “avkastningen ska vara 5 % på investerat kapital”. Om nu avkastningen stiger till exempelvis 10 %, kommer företaget att skaffa mer resurser (arbetskraft mm) tills deras vinstmål på 5 % åter uppnås. Företagets produktion och företagets vinst i kr kommer nämligen att öka tills vinstmålet på 5 % åter uppnås.

    Om företagets avkastning i stället sjunker till exempelvis 2 %, kommer företaget att skaffa färre resurser (arbetskraft mm) tills deras vinstmål på 5 % åter uppnås. Företagets produktion kommer att sjunka tills vinstmålet på 5 % åter uppnås.

    Den enda orsaken till varför Keynes teori fungerar på kort sikt är att den utgår ifrån att räntorna sjunker och att penningmängden ökar. Bankerna skapar helt nya pengar utav ingenting vid sin utlåning. Det är sannolikt att de nya pengarna når företagen först och att företagens vinster ökar, dvs företagens intäkter ökar i snabbare takt än deras kostnader.

    Keynes teori utgår ifrån att löntagarnas reallöner måste sjunka för att sysselsättningen ska kunna öka. En ökning av penningmängden höjer priserna och sänker reallönerna.

    Men detta fungerar inte på lång sikt eftersom fackföreningar begär löneökningar för att kompensera reallönesänkningarna. Höjda arbetskraftskostnader sänker åter företagens vinster och de efterfrågar mindre arbetskraft.

    (OBS! Lönerna är inte företagens efterfrågan, utan är företagens kostnader. Löneutbetalningar bokförs som en kostnad i företagens bokföring.)

    • Tack Per-Olof för en intressant kommentar

      Det finns många olika metoder för att uppskatta hur penningpolitiken påverkar inflation
      och arbetslöshet. Tankarna om ett långsiktigt samband mellan inflation och arbetslöshet påverkade den ekonomiska politiken på 1960- och 1970-talen, men när inflationen steg mot allt högre höjder samtidigt som arbetslösheten inte sjönk övergavs den teorin, åtminstone idén om att det skulle finnas något stabilt långsiktigt samband. De senaste femton åren tycks dock det negativa sambandet mellan inflation och arbetslöshet ha återuppstått. Lars E.O.Svensson (2013) presenterar skattningar av ett långsiktigt samband mellan inflation och arbetslöshet, en negativt lutande så kallad Phillipskurva. Vad detta beror på är inte klarlagt.

      I min artikel gör jag inte något antagande om långsiktigt samband mellan inflation och arbetslöshet. Jag skiljer mellan två typer av penningpolitik: en hierarkisk målformulering för Riksbanken, där inflationsmålet är överordnat och sysselsättning underordnad. Detta är fallet med t.ex. Sverige.

      Däremot har Federal Reserve i USA ett dualt mandat som lyder: ”Maximum employment, stable prices and moderate long-term interest rates.” Min slutsats i artikeln är att länder med dual penningpolitik har varit mer framgångsrika att bekämpa krisen och pressa ner arbetslösheten från höga till låga nivåer, jämfört med länder som har en hierarkisk penningpolitik med inflation som överordnat mål. När jag pläderar för att Riksbanken ska ha ett dubbelmandat baserar jag mitt resonemang på dessa iaktagelser och inte på något antagande om något långsiktigt samband mellan inflation och arbetslöshet.

      Hedi Bel Habib

  3. A)

    Hedi Bel Habib,

    Tack för kommentaren.

    Några kommentarer:

    1) Nationalekonomi som bygger på formell logik (den österrikiska skolan) är försiktig med att dra slutsatser utifrån empirisk forskning. Statistiska samband är inte orsakssamband och det kan finns många dolda orsakssamband som inte kommer fram vid empirisk forskning.

    2) Man ska också vara försiktig med att använda statistik som ges ut av myndigheterna. I exempelvis USA har man under årtionden förändrat beräkningarna för nyckeltal som BNP, arbetslöshet och inflation.

    Om man använder det ursprungliga beräkningssättet ifrån 1980 är inflation och arbetslöshet ett par gånger högre än de officiella beräkningarna. I verkligheten kan det vara så att real BNP har sjunkit i USA under många år. Antalet fattiga blir allt fler.

  4. B)

    3) I många länder ökar antalet offentligt anställda (som exempelvis i USA) men den privata sektorn stagnerar. Samtidigt ökar de statliga budgetunderskotten. Bubblan kan spricka när som helst? Det vi vet är att ökad beskattning och ökad statlig upplåning, överför fysiska resurser ifrån den privata sektorn till den offentliga.

    4) Enligt den österrikiska skolans konjunkturteori, är det artificiella sänkningar av räntan och en ökning av penningmängden som skapar både uppgångar och nedgångar i ekonomin. Vinsterna ökar i de företag som först nås av de nya pengarna. Dessa företags investeringskalkyler kommer då att visa “överoptimistiska” vinster vid investeringar.

    Nedgången uppkom 2007-2008 och därefter uppkom en ny (väldigt svag) uppgång ifrån 2009 (uppgångarna kräver att företagens investeringar ökar). Men snart kommer en ny kraftig nedgång som under 2007-2008?

  5. C)

    På kort sikt går det att skapa högre sysselsättning med hög inflation (en ökning av penningmängden). Exempelvis under perioden 1986-1991. Men samtidigt uppkom omfattande felinvesteringar, finansiella bubblor, överskuldsättning etc. som slutade med en depression.

    5) Ett högre inflationsmål kräver att fackföreningarna är återhållsamma för att sysselsättningen ska öka. Men arbetsgivarna har förstås också andra kostnader än lönerna. Skatter och regleringar är också kostnader.

  6. Så länge pengamängden endast kan öka genom ökad skuldsättning så faller väl dessa teorier i en bottenlös, tyvärr, matematisk omöjlighet. Eftersom pengarna till räntan inte finns, de skapas aldrig, i detta “monopolspel” som ägs av insynsskyddad elit. Då kommer aldrig ekvationen gå ihop. Tänker på tidfaktorekonomi som en lösning. Tid är det enda vi har allihop. Ungefär lika mycket. Och allas livs-tid kan då värderas lika. Slut på spekulationsekonomin som äter upp planetens tillgångar inkl. det humana. Hurra!

  7. Tack Per-Olof,
    Jag är medveten om att förslaget om ett sysselsättningsmål för Riksbanken ideologiskt sätt har helt andra utgångspunkter än den österrikiska skolan. Men detta utgör inte något argument mot min tes om att ett dualt mål för penningpolitiken är att föredra framför ett hierarkiskt mål.

    A)
    Givet att du och jag är eniga om (åtminstone) ett klassiskt kortsiktigt samband mellan inflation och arbetslöshet är det helt OK att benchmarka en population länder med ett dualt kontra hierarkiskt mål för penningpolitiken. Givet att vi är eniga om inflationens betydelse för arbetslöshet är det inte särskilt relevant att åberopa den österrikiska skolan i sammanhanget. Min plädering för ett dualt mål för Riksbanken är inte motbevisat bara genom att du åberopar den österrikiska teorin om konjunkturcykeln som tagits fram av Ludwig von Mises, och senare utvecklad av Friedrich A. Hayek.

    Andra variable än inflationen finns självklart med i bilden och både du och jag vet om att det inte handlar om kausala samband utan om en viss betydelse som en variable har i interaktion med andra variabler.
    Hedi Bel Habib

  8. B)
    Du talar också om ökningen av antalet anställa i USA:s offentliga sektor som om det vore något negativt i sig. Denna utveckling sker från en låg nivå och motsvarar en ökad efterfrågan på offentlig service. Där tycks du se en motsättning mellan offentlig välfärd och privat sektor. Välfärd och tillväxt är dock varandras förutsättningar.

    Du tar också för givet att det är primärt offentliga underskott som utlöser kriser. Det är snarare skulder i den privata sektorn som utgör ett hot mot finansiell stabilitet.

    Kris Statsskuld i % av BNP Företagens och hushållens skuld i % av BNP
    USA 1929 29% 135%
    USA 2007 52% 174%
    Irland 2007 25% 205%
    Island 2008 29% 470%
    Sverige 1990 42,7% 170%
    Japan 1990 48% 211%
    Finland 1990 13,8% 350%
    Källa: Eurostat och centralbanker i respektive land

    Jämför du Sverige och USA idag kan du se att icke finansiella företag och hushåll har en skuld på motsvarande 265 % av BNP i Sverige jämfört med 160 % i USA. Jämfört med USA har vi drivit ekonomin genom att flytta över skulderna från offentlig till privat sektor.Idag är de flesta bedömare eniga om att det är primärt de privata skulderna som bromsar tillväxten och inte statsskulden, även om denne måste hållas inom rimliga nivåer särskilt i små ekonomier med tanke på att statens finanser är hyperkänsliga för konjunktursvängningar i små exportberoende ekonomier.
    Hedi Bel Habib

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here