Filmen ”50 nyanser av honom” är en succé över hela världen: den öppnade som nummer ett i 56 länder och de globala intäkterna den första helgen var nära 266 miljoner dollar. Och över allt drivs detta av kvinnor, som köpte 100 miljoner böcker och nu ser filmen, båda författade och regisserade av kvinnor.
Text: Sanna Ehdin, PhD, författare | Uppd. kl 01:34 26 feb 2015
Men trots detta behandlar få ställen i media orsaken till detta fenomen och de djupa frågeställningar som döljs i berättelsen. Och då menar jag inte det iögonfallande BDSM*, som enligt utövare är felaktigt skildrat, för detta har belysts i flera tidningar som SvD-Idagsidan, Expressen och DN-kultur.
Inte heller att böckernas starka erotiska innehåll fördöms och de avfärdas som tantsnusk. De är förvisso: ”en fantasi som skapar lust” (DN-12/2), vilket har uppskattats av läsarna, men det är inte enda drivkraften bakom succén. Det vore dumt att avfärda filmen och boken som billig snusklitteratur, för då missar man det starka, dolda budskapet.
50 nyanser är en kombo av klassiska sagor, vilka i sin typ baseras på arketyper. Askungen, en fattig och anspråkslös kvinna, möter Prinsen och lyfts upp till hans fantastiska miljardärsnivå. Bara det att han inte är en prins, utan en groda som hon ska kyssa för att kunna förlösa prinsen. Som vi ju vet finns där inne, för den sidan är framme ibland när han visar värme och omtanke. Eller så vill vi se prinsen, och lurar oss själva genom att framhäva den.
Det är ett mycket förföriskt upplägg, men tyvärr är Mr Christian Grey inte ens en groda utan en ful reptil med vassa huggtänder, och han gör henne illa ordentligt flera gånger. Första delen av trilogin slutar i såväl yttre som inre smärta och tårar för den kvinnliga huvudpersonen Anastasia.
Det ligger en enorm lockelse i denna klassiska myt för mängder av kvinnor – som vill förena och skapa helhet där det är trasigt – och kvinnans medicin heter Kärlek. Det är dock ett livsfarligt koncept när man stöter på en addict, en sjuklig beroendepersonlighet som är aktiv i sin last. Men ingenstans i kulturdebatten berörs det perspektivet, eller dess allvarliga konsekvenser.
För ju mer beroendepersonen utövar att sitt sjukliga begär – sex, alkohol, droger, tablettmissbruk, spel eller vad som av intensiva droger som kickar deras sjukliga sida – desto värre blir det. Personens sjuka sida får näring och växer. Anastasia sugs ovillkorligen in i hans magnetfält och efter ett tag kretsar allt kring Mr Grey och hans behov. Vad som ger honom pleasure, eller inte, och hon vet aldrig vilken sida det är som är framme. Han bryr sig heller inte om vad hon vill ha, en vanlig pojkvän och inte att bli plågad, utan han går in för att ”träna” henne att svara mot hans behov. Detta beskrivs betydligt tydligare i boken än i filmen.
Inom den professionella behandlingsvärlden kallar en del detta beteende för den röda och blå hunden, där den röda är den sjuka sidan med kontrollförlust medan den blå hunden är den friska, goda sidan. Det är den Prinsen som Anastasia ser och vill se mer av, men genom att följa med och stimulera hans begär sker precis tvärtom. För beroende på vilken sida man matar så växer den blå hunden – eller den röda hunden (huggtandade reptilen).
Det är lätt att dras in i detta; att förälska sig i en spännande person och sedan bli hooked på att ”fixa” honom eller henne. Det är klassiskt medberoende, där man alltmer glömmer sig själv och sina egna behov och uppmärksamheten fokuserar på den ”röda” partnerns behov. Det är inte friskt någonstans, och tyvärr vanligare än vi tror.
Jag menar att det är denna kombo – vilken tas till sin extrem i ”50 shades of Grey” – som lockat alla miljoner kvinnliga läsare och nu på tio dagar totalt 412 miljoner biobesökare. Bara den första helgen efter filmsläppet laddades nära 500 000 ex av filmen ner illegalt, en av de mest nerladdade piratkopierade filmerna. Det är igenkänning, för alltför många har trampat ner i detta gråsvarta hål någon gång – så även jag.
Många av litteraturens stora kärleksromaner beskriver detta. Anna Karenina faller hårt för en sexmissbrukande, narcissistiskt störd man och lämnar sin trogne, kärleksfulle man och två barn för älskaren. Men när förföraren tröttnat på henne ger han henne droger, och slutligen tar hon sitt liv framför ett tåg. Ridå. Drama, stark passion och klassisk tragedi – men ingen förlösning. Dramat kallas för ”kärlek”, och det bara kopieras och överförs till nästa generation, nästa bok eller tvålopera.
Ytterst få, om någon skönlitterär bok visar på lösningar ur detta klassiska drama. Därför skrev jag romanen ”Guldburen” (BladhbyBladh 2013), för att dela min egen erfarenhet av relation med en sexberoende man och visa vad som egentligen sker. Boken handlar om journalisten/coachen Cora som möter den rike finansmannen Richard och dras in i ett sexuellt äventyr och emotionellt drama som tar henne långt utöver hennes gränser.
Det som börjar positivt med sunt sexuellt utforskande blir alltmer destruktivt, och hennes självkänsla och självrespekt krymper till obefintlighet. I boken beskrivs vad som egentligen sker och de sjuka beteendena – hos båda två. Dynamiken i beroendedramat.
Endast genom att sätta ord på det sjuka som sker kan man komma vidare. När läsaren upplever att de delar andras smärtsamma upplevelser kan man inte förneka vad som sker eller skett, och känslor kan förlösas. I denna spegling och igenkänning ryms en av litteraturens stora tillgångar, och läsning kan vara läkande i sig. Orden som befriar…
50 nyanser-triologin rymmer just detta, och därför lockar böckerna så många kvinnor. Den kittlar fantasin och gör att man dras in i en smått overklig värld av lyxliv, passion, sex och äventyr. Samt att det ger näring åt mångas längtan efter förlösning (läkning). Detta är en gigantisk, ofta omedveten, kraft hos oss människor – för hur många vet egentligen vilka inre sår vi bär på?
Men ingen kärlek i världen eller avancerat sex kan någonsin läka Mr Grey – eller någon annan man eller kvinna som trillat dit i sitt sjukliga begär med ökande kontrollförlust… Det är inte konstigt att bokens tema är just kontroll, eftersom förlusten av detta karakteriserar missbrukets eskalering. Så det hela handlar om sex, makt och pengar – samt kontroll – och den dragkamp som uppstår i närkamp med en addict, sjukligt beroende person.
Detta skildrades i SVT:s dokumentärserien ”Djävulsdansen” av journalisterna Sanna Lundells och Ann Söderlund.
Den globala framgången med 50 nyanser-boken och filmen visar på något som tyvärr är vanligare än vi vill erkänna, och inget i grunden förändras förrän vi kan tala öppet om addiction (sjukliga beroende med kontrollförlust) – vilket har hela vårt samhälle i sitt grepp. Från patologisk girighet på hög nivå till människor som förlorar arbete, pengarna och familj på spelmissbruk, droger, pornografiberoende, alkoholism, tablettmissbruk etc. Allt följer samma mekanism och samma förändringar sker i hjärnan, det är bara valet av drog som skiljer. Sjukliga beroenden, eller eskalerat missbruk, har idag alltför många människor i sitt våld med smärtsamma och dyrbara konsekvenser.
Syftet med min roman Guldburen är därför att lyfta fram mekanismerna; det som döljs bakom och tvångsmässigt iscensätter det hela – som hos mr Grey. Till exempel, i boken första spanking-scenen framgår hur mr Grey är en fullfjädrad psykopat; som är intensiv utan intimitet och snabbt pendlar mellan iskyla och elak distans – eller omhändertagande/tillmötesgående. Sex är kittet och det fysiska förförelsevapen som han använder, inte äkta känslor. Men det handlar inte om sex egentligen, i avseendet att två människor förenas, utan för honom är det bara hans drog of preference: ”I am very singular”.
Att boken är en hit visar att alltför många – inklusive jag – haft liknande erfarenheter. Det vill säga träffat på någon av de grå nyanserna i den störda personlighetstypen, och det gäller sannolikt även författaren Erika Leonard.
Jag hävdar att konceptet/fenomenet som filmen/boken egentligen berör är vanligare än vi vill erkänna, men att 50 nyanser tar det till extremer. Såsom kultur ska göra väcka till liv och för att skaka om folk i sin Törnrosasömn. Till exempel, tvingade filmen en kvinna att konfronteras med sin egen förnekelse av misshandeln i en tidigare relation.
Jag menar att filmen beskriver gigantisk kollektiv, oförlöst smärta – och därför har böckerna och filmen lockat så många. Därför behöver denna fråga lyfts fram i ljuset, på stor skala, för endast då kan det ge möjlighet till förlösning av konflikten och läkning hos båda parter. Det sker inte genom att kvinnor älskar för mycket…
Det kommer att komma färgstarka saker i kölvattnet av dessa 50 gråa nyanser.
Text: Sanna Ehdin, PhD, författare (se även Sannas webbshop)
Hemsida: FiftyShadesofGreyfilmen.se
* BDSM: Bondage, Dominans, Sadism, Masochism
Efter tio dagar har filmen dragit in 410 miljoner dollar världen över och är bland de mest nedladdade piratkopierade filmerna med 500 000 nedladdningar bara de första dagarna efter filmsläppet. Vad man än tycker – filmen lockar och väcker känslor.