En hisnande färd in i framtiden – Jerndals paradigmkrönika – Del 1

10
424

future-50th

Jens Jerndal inleder med denna krönika en artikelserie som vi kallar paradigmkifteskrönikorna. Ämnet har varit Jerndals specialitet sedan många år och han har skrivit en bok som fokuserar på den förändringsprocess som samhället och världen nu går igenom./ Torbjörn Ssasersson, Newsvoice

Jens Jerndal,   2014Text: Jens Jerndal | Bild från 1950-talets framtidstro, illustratör okänd

En artikel jag skrev för World Future Societys årsvolym 2005, började så här (i översättning från engelskan):

Att vi lever i en tid av aldrig förr skådad och snabbt accelererande förändring är vid det här laget säkert en utsliten klyscha för de flesta av World Future Societys medlemmar.

Och ändå ger denna klyscha egentligen inget riktigt begrepp om vad som faktiskt är på gång.

Vi är i färd med att uppleva det mest dramatiska pradigmskiftet i mänsklighetens kända historia, ett paradigmskifte som slungar oss in i en framtid så olik vårt förflutna att bara den vildaste science fiction kan ens börja ge en aning om vad den bär i sitt sköte.

Ett paradigm är detsamma som en världssyn som sätter gränser för vad vi tror är möjligt och som via kultur och tradition bestämmer hur vi tolkar eller upplever det vi uppfattar med våra sinnen. Som de flesta vet, är det vanligt att vi vägrar tro att det som faktiskt utspelar sig inför våra ögon är sant, om vi en gång fått lära oss att det är omöjligt.

När den etablerade vetenskapen tillräckligt länge gått bet på att förklara viktiga observationer eller erfarenheter, och inte längre kan bortförklara dem som inbillning eller misstag, då framtvingas ett paradigmskifte. Det vill säga man tvingas vidga ramen för vad som anses möjligt, och man börjar testa olika förklaringar till att det ”omöjliga” blivit möjligt.

Man talar om specifika paradigm för bestämda tekniska områden, som kan växla snabbt med nya upptäckter och vetenskapliga framsteg. Bland mer omfattande, generella paradigmskiften är nog det som inträffade för 500 år sedan, under renässansen, det vi känner bäst till. Det var då den gamla världsbilden med en platt jord i centrum av universum, skapad av Gud på sex dagar för några tusen år sedan, långsamt fick vika för en helt annan världsbild. Teleskopet och mikroskopet stimulerade en ny forskaranda, som ledde till den större mekanistiska världsbild som kommit att dominera sedan dess.

Renässansens paradigmskifte har sedan 1700-talet mer och mer naggats i kanten av ett nytt och långt mer omvälvande paradigm, som nu redan är i full sving. Detta nya paradigm, som jag ibland kallar Helhetsparadigmet och ibland Vattumannaparadigmet, är mer gränsöverskridande och genomgripande än renässansens.


Det handlar om övergången till en ny kosmisk tidsålder som redan börjat drastiskt förändra vår tillvaro, och som kan förväntas sätta sin mycket annorlunda prägel på den under de närmaste två tusen åren.


Bland det nya paradigmets mest framträdande egenskaper är att det överskrider fysiska gränser och bryter ner de hittills etablerade gränserna mellan materia och ande. Detta innebär t.ex. att Newtons fysiska lagar nu visar sig vara ofullständiga eller ytliga, och att de senaste genombrotten inom fysiken, t.ex. på kvantfysikens område och vad avser det s.k. nollpunktsfältet (the Zero Point Field), ger oss inblickar i helt nya dimensioner av tillvaron.

Bland annat får vi hjälp att vetenskapligt förklara parapsykologiska fenomen, sjukdomsbehandling utan vare sig kirurgi eller farmaka och till och med på avstånd (distance healing) och hur man kan utvinna fri energi direkt ur rymden eller ur vanligt vatten. Allt detta och mycket mer kan snart komma att bli normala vardagliga företeelser.

I kommande avsnitt vill jag analysera detta nya paradigms uppkomst och historiska utveckling hittills. Men framförallt vill jag försöka beskriva dess innersta väsen, vad det går ut på, och vad för konsekvenser det haft och kommer att få för oss alla i framtiden. På så vis kan vi lära oss skilja mellan det som är dömt att förpassas till ”historiens skrattkammare”, och det som har utsikter att spela en positiv roll för mänsklighetens fortsatta utveckling.

Text: Jens Jerndal


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

10 KOMMENTARER

  1. Tack Jens. Ser med spänning fram emot framtiden och dina inlägg, och tycker det är väldigt viktigt att visionera för att bredda perspektiven.

  2. http://www.svd.se/sovjetunionen-i-framtidens-blandande-sken

    Man skall inte läsa gamla horoskop, om man gör det i alla fall så förstår man hur dåliga de nya horoskopen är, också.
    Jens Jerndals nya paradigm har sin motsvaghet i det då framtida Sovjets tågdröm med fem meters spårvidd och atomdrift skulle de framtida monsterloken susa fram i 350 km/h.
    Jag tror också på en sjukdomsbehandling utan vare sig kirurgi eller farmaka och till och med på avstånd, när det mesta av kompetensen har försvunnit har bara de ekonomiskt starka råd med relevant sjukvård, resten får hålla tillgodo med hokus-pokus vård.

  3. [Sylthammar… off topic, förvirrande, konfliktsökande]

    Lagen är skapande>upprätthållande>destruction(/devolution/degenerering).
    Ser ni att det är GUD?
    G=generetaion – skapelse
    O=operation(-al) – den fas då det finns och spirar
    D=devolution – den fas då det fjärmar sig från Lagen, det är devolution/degenerering/destruction/DÖD

    Drömmare med visioner kan ju finnas.
    Orkestern spelade ju fint medans Titanic gick till botten.

  4. Det är många som drömmer och fantiserar som Jens Jerndal. Men ett hållbart hus byggs inte på en grund som håller på att rasa ihop. Så enkelt är det.

  5. Ordet Paradigm är för mig ett uttryck som används i vetenskapsteoretiska sammanhang, uttrycket påminner om de termer som används inom konstvetenskapen; stil, epoker och -ismer.
    Denna etikettering beskriver och gruppera, uttryck, förklaringsmodeller och skeenden i ett tidsperspektiv. Samtiden har ingen sådant uttryckt stil, beskrivningar av samtiden i dessa termer blir någon sorts stilblandning (eklekticism).
    Om tvåhundra år kommer kanske vår tid att få de etiketter som beskriver vår samtid som en historisk enhetlig era eller epok, uttryck som atom- och dataåldern har vi vuxit upp med, urban- och globaliseringen är vanliga uttryck idag. Det framtida samlingsnamnet för vår tid kommer att vara relevant för den tidens människa och inget vi kan gissa oss till idag.
    Vi kan postulera ett paradigmskifte och benämna det, vi ger det ett namn ”Pragsemantiken” . Pragmatism och semantik, sanning och ord är de begrepp som vi undersöker, utvecklar och fastlår under denna tänkta epok som framtidens människor ser tillbaka på med beundran eller fasa. Det låter lika orimligt som det är, men belysande exempel är oftast orimliga.
    Jag motsäger mig inte framtidsforskning men ställer mig skeptisk till att vi kan se paradigmskiften med våra ögon eftersom dessa paradigmskiften först inträffar i framtiden och formas av de människor som lever i den eftervärlden.

  6. LJJ@ säger: ”Det är många som drömmer och fantiserar som Jens Jerndal. Men ett hållbart hus byggs inte på en grund som håller på att rasa ihop. Så enkelt är det.”

    Makthavarna har under en lång tid byggt ett hus på lösan grund, vilket orsakat allvarliga problem inom en rad områden. För att komma över dessa måste vi ta avstånd från de fantasterier som Jens Jerndal och de andra 25 000 transhumanister, i den elitistiska sekten World Future Society (WFS), presenterar för oss. De har absolut inget av värde att lära oss.

    Jag kan inte känna någon sympati för den toksnabba utvecklingen som tycks vara helt steril från tidigare generationers lärdomar. En del av de tankar som Jerndal framför ovan har praktiserats i tusentals år utan hjälp av bioteknologi. Transhumanismen, som överideologi, är ett ytterligare instrument för att förneka att vi vidmakthåller våra egna medfödda förmågor av olika slag. Ska vi verkligen hylla att vi nu med stormsteg går mot ett antihumant och totalitärt samhälle av aldrig tidigare skådat slag?

    Förordar läsning av flertusenåriga satiriska fabler som allegoriskt förlöjligar och kritiserar vissa onda och deras livsfientliga och ”skurkaktiga” läror för att förhindra att vi ”när en orm vid vår barm”.
    Aesopos 2500-åriga fabel: ”En bonde vandrade över sin åker en kall vintermorgon. På marken låg en orm, stelfrusen och orörlig. Bonden visste hur dödlig denna orm kunde vara men ändå plockade han upp den och lade den mot sitt bröst för att värma den. Ormen vaknade snart upp och när den återfått tillräckligt mycket styrka bet den mannen, som varit så vänlig. Bettet var dödligt och när bonden insåg att han var på väg att dö ropade han: ”Det är rätt åt mig eftersom jag visade medlidande med en skurk”.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här