Lars Berns analys riktar in sig på tre grupperingar inom den västliga globalistiska eliten; utopisterna, de superrika företagsägarna och politikeradeln. Han menar att globalisterna från Väst är på väg att förlora slaget i en större värld med spelare som har resurser som Väst inte kan rå på.
Text: Lars Bern, Antropocene | Foto: Torbjörn Sassersson
Globalisterna kämpar för en världsordning utan gränser och med maktlösa eller inga nationalstater. Demokratin är ersatt med en globalisternas elit som utövar nästan all makt via överstatliga organisationer och globala jätteföretag. En stor del av västvärldens elit har tagit parti för globalismen, vilket nog skall ses mot bakgrund av att västvärlden är på väg att tappa sin flerhundraåriga hegemoni.
I globalismens nygamla världsordning ser man sin möjlighet att fortsätta maktdominansen i världen och den självpåtagna rätten att anfalla andra militärt och att störta andra länders folkvalda ledare. Detta har skapat den kris och det hot mot freden som världen nu står inför.
Västvärlden står i allt större utsträckning i motsats till resten av världen och över hela västvärlden utmanas den styrande globalistiska eliten av nationalistiska folkliga uppror.
Den globalistiska eliten kan delas in i tre grupper
Första gruppen – utopisterna
Den första är de välmenande utopisterna som drömmer om en värld där alla människor kan röra sig fritt, visa tolerans och hålla sams. En typisk representant för utopisterna är den katolska påven som nyligen gjorde ett märkligt utspel där han menade att man inte skall förknippa islam med våld.
Liknande utopiska eftergivna utspel kommer från den Svenska Kyrkans ledare och många inom vår politiska elit.
En stor del av folken som omfattar islam är samtidigt folk som toppridits av västs koloniala härjning och som därför när ett hat mot våra samhällen. Att tro att vi i endräkt skall kunna samleva med dessa människor idag är en ren utopi.
Händelser som motsäger utopin förklaras bort eller förtigs för allmänheten. Bland utopisterna hittar vi alla dessa självutnämnda goda som blundar för hatet och tusenåriga konflikter mellan olika folkgrupper och religiösa trosuppfattningar.
I deras utopia kan de etniska och religiösa motsättningarna elimineras under en generation. De som kämpar emot de goda och har en mer realistisk syn samtidigt som de försvarar nationalstaten och folkstyret, blir av elitens propagandaapparat stigmatiserade som onda människor.
Andra gruppen – den rika eliten
Den andra gruppen globalister är västvärldens rika elit som kontrollerar de stora globala företagen. De har ofta sina rötter i kolonialtidens exploatering av svaga nationer.
Deras målsättning är att företagen skall kontrollera marknaden helt och att nationer skall berövas möjligheten att begränsa eller förhindra företagens verksamheter inom nationen.
Handeln skall vara gränsfri och företagens intressen skall överordnad nationernas i tillväxtens namn. Självägande bönder som i frihet brukat sin jord i århundraden tvingas t.ex. att underordna sig globala företag och bakbinds av deras patenterade grödor och gifter.
Tredje gruppen – politikeradeln
Den tredje gruppen globalister är västvärldens politikeradel som arm i arm med västvärldens hyperförmögna oligarki kämpar för att vidmakthålla den västliga makthegemonin. För att nå sitt mål har man skapat rader av överstatliga och globala organisationer, allt från FN och EU till rader av förment ideella organisationer med tentakler över hela världen.
Det vi bevittnar är en maktkamp som är långt farligare än den mellan den västliga demokratin och kommunismen under kalla kriget.
Kina och Indien
Världens folkrikaste stater Kina och Indien som historiskt förödmjukats av västvärldens kolonialvälden reser sig nu mot vår makthegemoni och kommer inom kort att överträffa västvärlden ekonomiskt. Vi kan inte förvänta oss någon ny underkastelse från det hållet.
Världens största nationalstat Ryssland med sina enorma naturresurser utmanar öppet västvärlden och trotsar den världsordning som väst försöker tvinga på dem.
Utan kontrollen över Rysslands naturtillgångar och enorma jordbruksarealer kommer den västliga hegemonin inte att kunna upprätthållas.
Ett viktigt led i globalsimen är att lägga världens livsmedelsproduktion under de globala företagen, vilket ryssarna mött med att bannlysa industrijordbruket med sina patenterade grödor och giftiga bekämpningsmedel på sitt territorium.
Alliansen mellan Ryssland och Kina är det kanske största hotet mot globalisternas plan.
Propagandakriget blir allt intensivare för var dag och väst ringar in Ryssland militärt på ett ytterst provokativt sätt – ett livsfarligt maktspel av NATO/USA. Genom den iscensatta statskuppen i Ukraina försöker NATO krypa ännu närmare inpå Ryssland och utmanar landet på hemmaplan.
Kuppen har hittills inte gått västs väg. Det senaste spektakulära inslaget i maktkampen var försöket att genom en NATO/CIA-kupp även ta kontrollen över Turkiet, vars egensinnige president blivit allt för självsvåldig.
Kuppen ser ut att ha misslyckats och NATO-landet Turkiet söker stöd hos Ryssland. NATO/USA kan notera ett svidande bakslag.
I pipelinen ligger ett försök att destabilisera den ryska regimen med ekonomiska sanktioner för att kunna störta även den. Den ryska börsens starka utveckling och den allt starkare rubeln tyder på att även dessa planer är på väg att misslyckas.
Propagandakrigets första offer är sanningen som den västliga eliten sekonderad av västs etablerade MSM dagligen kör över. I dagens uppkopplade värld är även detta dömt att misslyckas.
Globalisternas verklighetsfrämmande utopier och manipulation av sanningen har blivit uppenbar för allmänheten som börjat göra revolt – en revolt som snabbt vinner i styrka och sprider sig över hela västvärlden.
Det är dags för de goda globalisterna att inse att de hamnat i dåligt sällskap. Globalismens nygamla världsordning är idag det största hotet mot världsfreden sedan Andra Världskriget. Påven borde inse att han hamnat i sällskap med krafter som har väldigt lite med kristen kärlek och tolerans att göra.
Jag återkommer senare med en analys av propagandakriget.
Text: Lars Bern, Antropocene