NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
KRÖNIKA. Vad ska hända med ekobrottsbekämpningen och vad har hänt sedan Ekobrottsmyndigheten bildades 1998. Här är några reflektioner från en som har verkat på verkstadsgolvet.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult (Borison Consulting) | Artikeln har tidigare publicerats i Dagens Juridik 2016-10-05
Tjugo års ekobrottsbekämpning är temat i en antologi utgiven av BRÅ. Nitton röster – alla framträdande inom bekämpningen har gett sin röst i denna publikation.
Det blev även utgångspunkten för ett tvådagarsseminarium på Brottsförebyggande Rådet, BRÅ under ledning av Lars Korsell, forskningschef vid BRÅ och överåklagaren Björn Blomqvist, Åklagarmyndigheten.
Vid seminariet framträdde flera av de andra författarna till exempel generaldirektörerna Rolf Holmquist och Eva Håkansson samt advokaten Rolf Åbjörnsson och skattejuristen Anette Bergwall.
Jag ska inte recensera vare sig bok eller seminariet men mot bakgrund av att ha läst boken i valda delar och deltagit i seminariet vill jag ändå ge en del reflektioner.
Jag har varit med om ekobrottsbekämpning i mer än tjugo år och varit med om Ekobrottsmyndighetens bildande och vardande.
Mycket har ifrågasatts vad gäller myndighetens verksamhet. Det mest framträdande på senaste tid är det som avser hantering och utgången i det så kallade HQ-målet. En kommission har även tillsatts av EBM med syfte att göra en utvärdering av strukturen på arbetet under förundersökningen, resursanvändningen under förundersökningen och arbetsmiljöaspekter. Den naturliga utgångspunkten härvidlag torde vara domen med såväl domslut som domskäl.
Redan år 1994 tog dåvarande justitieministern Leila Freiwalds till orda och menade att kampen mot den ekonomiska brottsligheten skulle prioriteras och framhävde att den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och utgör ett hot mot en sund marknadsekonomi (ur antologin).
År 1996 uppdrog riksdagen till regeringen att årligen skicka en rapport om utvecklingen av kampen och så skedde även i vart fall fram till år 2010.
Regeringens ambitioner har lett långt. Ekobrottsmyndigheten bildades med start 1998. Sedan dess har många organisationsförändringar skett inom det aktuella området.
Samtidigt som EBM bildades 1998 började Skattebrottsenheterna (SBE) sin verksamhet. Förebilden var Tullkriminalen.
Skattebrottsenheterna har till uppgift att bedriva förundersökningar åt EBM och Åklagarmyndigheten vad gäller i första hand skattebrott. Skattebrottsenheterna lyder under Skatteverket.
Verksamheten vid skattebrottsenheterna bör lyftas fram. Under de år som verksamheterna bedrivits har utvecklingen skett i rasande fart. Personalen rekryteras framför allt från det vanliga beskattningsförfarandet inom skatteförvaltningen. Man har alltså unika kunskaper på det skatterättsliga området. Detta kommer synnerligen väl till användning i de förundersökningar man bedriver.
Inledningsvis hade man inte rätt att föranstalta om beslag men denna möjlighet har tillkommit. Inte heller har man rätt att hålla anhållningsförhör, vilket torde betraktas som en brist. I samtliga ekomål är åklagare förundersökningsledare. Frågan är om inte tiden nu är mogen för att handläggarna vid skattebrottsenheterna nått en sådan erfarenhets- och kompetensnivå på det straffrättsliga- och straffprocessuella området att frågan bör aktualiseras.
En annan fråga i sammanhanget är vilken sekretess som ska råda mellan skattebrottsenheterna och Skatteverket till exempel vad gäller den så kallade skattedatabasen. Den har man inte på SBE tillgång till. Detta kan jämföras med polisens tillgång till allmänna spaningsregistret. Detta har SBE inte heller tillgång till.
Andra förbättringsområden man bör framhålla är den metodutveckling som skett med hjälp av handläggare på EBM. Det gäller oavsett om det är poliser, åklagare eller andra typer av handläggare. En sådan är den så kallade mängdbrottsreformen. En särskild enhet är avdelad till att handlägga sådana ekomål, som kan hanteras inom åtta timmar. I bästa fall mynnar dessa handläggningar ut i ett strafföreläggande, som delges av EBM-åklagare.
Strafföreläggande är ett summariskt förfarande för att undvika domstolsförhandling.
Bildandet av finansmarknadskammaren vid EBM är ytterligare ett exempel. På denna enhet handläggs uteslutande finansmarknadsbrott. Det ger möjlighet till att samla kompetens på en enhet och utnyttja denna på bästa sätt. Samtidigt är resurserna fredade för enbart hantering av dessa brott.
Ytterligare ett exempel är brottsutbytesenheten som startade sin verksamhet år 2010. Målet är att förverka och återföra brottsvinster, en så kalladtillgånginriktad brottsbekämpning. För detta har krävts en strategisk funktion med hög kapacitet och kompetens i den operativa verksamheten vad gäller detta specialområde.
Vad står i fokus? För att återgå till seminariet som nämndes inledningsvis framhölls gång på gång att fokus och kärnan i all brottsbekämpning av det slag som gäller är samverkan, samverkan och åter samverkan. Detta i sin tur kräver att man ser över de sekretessregler som kan lägga hinder i vägen. Mycket har redan skett under de gångna tjugo åren men mycket återstår att göra.
Det brottsförebyggande arbetet bör utvecklas ännu mer. Det gäller inte bara samarbete med branschorganisationer, där ekobrotten är framträdan som till exempel inom städ, bygg, taxi m.m.
Det gäller även och kanske i första hand lagstiftningen. I sammanhanget bör man framhäva skattelagstiftningen. Det ska vara lätt att betala skatt, det ska vara lätt att göra rätt m.m. Regelverket ska vara sådant att det är förutsebart och likvärdigt för den enskilde.
Alla är nog överens om att så inte är fallet. En ny skattelagstiftning behövs – baserad på principer så att envar begriper.
På konkursområdet lär inte mycket ha hänt. Jag var ansvarig för de så kallade Rubiconseminarierna i mitten av 90-talet och början av 2000-talet. Seminarierna tog sikte på brottsutredningar i konkurs.
I dessa är konkursförvaltarna navet. De besitter enorma kunskaper både om den kriminalla världen och om regelverket som styr bekämpningen. Frågan är om konkursförvaltarna utnyttjas på sätt som borde vara självklart i det ekobrottsliga sammanhanget? Sedan kräver deras medverkan att de ges tillfälle och möjlighet att erhålla den ersättning för sitt arbete som krävs. Detta är dock ytterst en fråga för tillsynsmyndigheterna.
EBM är en spetsmyndighet för ekobrottsbekämpning. Den bästa expertisen på området finns där.
Kan man tänka sig att verksamheten koncentreras till de mest allvarliga och grövsta brotten? Detta skulle kunna leda till ett optimalt resursutnyttjande .
Vad skulle man kunna göra med övrig sammantaget nog så allvarlig brottslighet? Jag menar då de så kallade mängdbrotten. Kan man avlasta EBM genom att låta dessa handläggas av åklagare inom den vanliga åklagarverksamheten?
Utredningarna är som ovan sagts schabloniserade. Kräver de speciell kompetens? När behövs den kompetensen i så fall? Åklagarna är förundersökningsledare men själva utredningarna står polis- och ekorevisorer för. Rent organisatoriskt borde detta inte vara något problem eftersom riksåklagaren är ansvarig för all åklagarverksamhet i landet.
Kan man tänka sig att Skatteverket övertar en del av handläggningen såvitt gäller skattemål? I andra länder finns möjlighet för skatteverk att hantera denna typ av mål.
Skatteverket gör i vanliga fall den huvudsakliga utredningen vad gäller de skatterättsliga frågorna. Samma utredning ligger sen till grund i det straffrättsliga skatteförfarandet. Skatteverket har redan nu en möjlighet att ta ut beslut om skattetillägg. Skattetillägg är ett straff även om man i Sverige anser att det är en administrativ straffsanktion.
Vad gäller den senaste frågan måste man dock beakta att det för närvarande föreligger stora hinder. Skatteförfarandelagen och de straffprocessuella reglerna har olika innehåll och syften. Utredningsskyldigheten är annorlunda och likaså bevisbördan. Den misstänktes/skattskyldiges möjligheter att företrädas av ombud ter sig olika.
Rent generellt kan sägas att den skattskyldiges intressen tas tillvara på ett annat sätt i straffprocessen. Detta är bara några av de frågor som bör utredas innan man går vidare i det här avseendet. Det kanske enkelt kan lösas genom att särskilda skatteåklagare knyts direkt till verksamheten. Det är så vid tullkriminalenheten – så varför inte inom skattebrottsenheterna?
Sammanfattningsvis återstår det mycket att göra. Ekobrotten minskar inte i antal. Den grova organiserade brottsligheten får hela tiden nya ansikten allteftersom världen förändras.
En måltavla för den här typen av brottslighet är välfärdssystemet. Brottsligheten utvecklas i den digitala världen. Användandet av falska identiteter är ett allt större växande problem. Internationaliseringen som möjliggör bland annat penningtvätt och skatteflykt medför att man bör utarbeta och underlätta det internationella samarbetet.
Möjlighet till förändringar finns i många avseenden. Men vem ska göra det och hur ska det göras?
Samhällsutvecklingen sker i rasande fart. Inte minst på det digitala området. För brottsbekämpande myndigheter gäller det att ligga i framkant både vad gäller förebyggande åtgärder och beivrandet av sådana. Det behövs effektiva verktyg.
Det viktigaste är en ändamålsenlig lagstiftning både vad gäller de materiella som processuella frågorna. Här har regering och riksdag det yttersta ansvaret. Sedan är det upp till de enskilda myndigheterna och ämbetsmännen att verka för de mål man vill uppnå.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult (Borison Consulting)